Kultur

August Strindberg dog den 14 maj 1912. Ett sekel har gått men Strindberg har verkligen inte dammat igen utan är levande och läsvärd. Han går igen inte minst i olika läsecirklars bokval detta Strindbergsår.

Mellan december 1896 och den 20 juni 1899 bodde Strindberg i Lund, där han umgicks med en stor vänkrets. En av vännerna var Waldemar Bülow, redaktör för den frisinnade Folkets Tidning. Strindberg firade sin 50-årsdag i Waldemars hem (bilden) på Skomakaregatan 6, en byggnad som finns kvar alldeles bakom Stortorget.

De här åren var kreativa för Strindberg, som i Lund bl a skrev Inferno, Legender, Till Damaskus och Ensam. Därtill kommer många anteckningar från Lundaåren  i Den ockulta dagboken, som i dagarna ges ut i Nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk. Om Lund skrev Strindberg i förordet till Axel Wallengren eller Falstaff Fakirs samlade verk:

”Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna armar; allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen.”

Waldemar Bülow var redaktör men också en av Lundaspexarnas föregångare och använde pseudonymen Mesopotamus Jönsson.

Waldemar var min mormors bror och Falstaff Fakir var deras kusin. Bilden ett porträtt gjort av Albert Engström.

Oförtröttlige Jan Myrdal var i sitt esse när han på bokmässan presenterade sin senaste rejält tjocka bok, med ett unikt urval av de tidningstexter Charles Dickens publicerade under mitten av 1800-talet i tidskriften Household Words.

De engelska originaltexterna upptar 19 volymer, som Myrdal gått igenom för att på svenska publicera ungefär fem procent som genomsyras av Dickens ambition att ”lyfta upp dem som befinner sig där nere och därtill allmänt förbättra det samhälleliga tillståndet”.

Dickens började sin bana som journalist och som ung reporter stenograferade han parlamentsledamöternas tal.

– Hela livet fick det honom att förena en kärlek för Folket (med stort F) med ett förakt för folkets representanter.

Dickens var inte socialist utan snarare ”en medveten underklassradikal”.

– Men inte heller Marx var marxist till en början …

Viktiga texter i Dickensurvalet handlar om äktenskapslagarnas tyranni.

– Kvinnan var närmast ett husdjur i den tidens England.

Strindberg inspirerades av Charles Dickens.

– Det gäller särskilt byråkratikritiken i Röda Rummet. Det är viktigt att komma ihåg att Strindbergs radikalism inte var ”modern” utan inspirerades av i synnerhet Charels Dickens och Mark Twain.

August hör av sig efter mitt besök i Blå Tornet på födelsedagen den 22 januari. Han knorrar över kungahuset.
På vilken makt stöder sig suveränen, undrar jag, och han svarar strax:
På kapitalet, vidskepelsen och den råa styrkan.
Vilka medel har underklassen att bevaka sina intressen gentemot överklassen?
Rösträtt, där den finns.
Har den inga andra medel?
Revolution.
När är revolutionen laglig?
När den lyckas.
Hur kan den bli laglig då?
Revolutionärerna stifta en lag, som förklarar revolutionen laglig.
Så gjorde anarkisterna av 1809. Och det nu regerande kungahuset finner nog sin ställning laglig.
Är revolution tillrådlig?
Det beror på dess utsikter att lyckas. Engelbrekt, Gustav I, Carl IX och Gustav III gjorde lyckade revolutioner, därför äro de firade som hjältar, oaktat de bröto ed och lag.
(Ur August Strindbergs Lilla katekes för Underklassen, skriven 1884, publicerad först efter författarens död 1913 i Samlade skrifter.)

August fyllde år på torsdagen. Hälsade på i Blå Tornet. Sängen bäddad, pennorna lagda på rad på skrivbordet. Vi är många som vill uppvakta. Men var är han? Jo, han står på balkongen och funderar på den globala ekonomiska krisen:

”Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”

Reflexionen finns skriven mitt i Drottninggatan i Stockholm, nedanför huset där Strindberg bodde till sin död, den 14 maj 1912. Trerummaren rymmer sovrum, vardagsrum/matsal, arbetsrum och vattentoalett – men inget kök. August lagade aldrig mat i hela sitt liv, men han kokte sitt kaffe.

I torsdags fyllde han 160 år. August lever. Det fina lilla Strindbergsmuseet var välbesökt den här speciella dagen, då det också var gratis entré.

Bilden här invid togs på Blå Tornets balkong den 22 januari 1912, då Strindberg på sin 63-åriga födelsedag av svenska folket mottog 45 000 kronor, resultatet av en landsomfattande insamling. Själv kallade han gåvan Anti-Nobelpriset.

”Allt vad jag hatade måste jag: Tala Tyska, Lefva i dåligt sällskap, afträdena; gå och handla; möta obehagliga personer; dricka dåligt kaffe; röka dålig tobak, skor med tåhättor; bord på trissor; grön tvål; oseille; …”

Läser ”Köra och vända. Strindbergs efterlämnade papper” (Bonniers 1999) i urval av Magnus Florin och Ulf Olsson.

Stackars August!. Mer:

”Spikar i skorna:

Jagten efter en skjortknapp =

Bjuda fremmande:

Det oundvikliga: Barnet som måste stöta sig; palmen som måste slå sönder lampan. …

Den som spelar ”Upp genom luften” och Gubben Noach med ett finger i våningen nedanför, fastän han kan spela bättre.”

Vilket Inferno!