Rädda Afghanistan-nytt!

22 mars, 2014 klockan 07:00

Swedish_forces_in_Afghanistan

Afghanisthan-nytt, SAK:s tidskrift, vädjar om stöd från läsarna, sedan regeringen kraftigt begränsat anslagen. Läs mer

Presstöd till Nationaldemokraterna

23 april, 2010 klockan 00:01

Högerextremistiska främlingsfientliga Nationell Idag, språkrör för Nationaldemokraterna, kommer att få 2,3 miljoner i presstöd. Kurdo Baksi protesterar i Journalisten:

”Det gör ont att en tidning som har öppna nazi-sympatisörer och hetsar mot invandrare, ”blandfamiljer”, adopterade, funktionshindrade och homosexuella nu ska få statligt ekonomiskt stöd och för våra skattemedel ska fortsätta sin hatiska verksamhet.”

Nationell Idag har en upplaga på 1.700 prenumeranter. Regelverken i presstödsförordningen gör presstödet möjligt. Alla riksdagspartier utom vänsterpartiet har godkänt presstödet till Nationell Idag.

Kurdio Baksi skriver att svenskt presstöd bör gå till tidningar som utvidgar vår horisont – absolut inte till tidningar som förminskar vår syn på omvärlden: ”Att ge ekonomiskt stöd till Nationell Idag är ett olyckligt tecken på att våra etablerade partier anammar de främlingsfientliga partiernas retorik.”

Jag går in på Nationell Idags hemsida. Den är som väntat djupt obehaglig, en unken människosyn lyser igenom. Att den här sortens journalistik ska få presstöd är vidrigt.

Samtidigt håller regeringens nya policy mot kulturtidskrifter på att slå sönder rader av tidskrifter, särskilt sådana som inte bara handlar om kultur utan också om politik. ”Hjälp oss att rädda tidskriften Latinamerika”, skriver redaktionen för Latinamerika, som har funnits sedan 1975 och bevakar kultur och politik i en region som inte får mycket uppmärksamhet utom vid jordbävningar. Temat för numret är jämställdhet.

Tidskriften Sydasiens redaktion meddelar att också den tidningen är nedläggningshotad sedan kulturrådet utan utförligare motivering beslutat sig för att halvera det mycket blygsamma tidskriftsstödet. Sydasien skildrar länderna i södra Asien med fokus på Indien och har publicerats av ideella krafter i 33 år. I numret vädjar tidskriftens ansvarige utgivare Thomas Bibin, som varit med sedan starten, om råd från läsarna.

”Det mänskliga” och matlagningen

23 februari, 2009 klockan 11:04

Vi blir det vi äter, brukar det heta. Den amerikanske forskaren Richard Wrangham menar att det är sant också i en djupare mening. Arten människa är ett resultat av våra matvanor, hävdar Wrangham, som citeras i nya numret av brittiska The Economist.

Människan skiljer sig från djuren därför att den mänskliga hjärnan är större än näraliggande arters. Hjärnan är energiförbrukande och står för ungefär en fjärdedel av kroppens energiförbrukning. När homo sapiens behärskade elden och började tillaga maten, kunde hjärnan få mer energi.

Kokning av maten förändrar födan i flera viktiga avseenden, skriver Wrangham. Tillredning av maten gör det möjligt för en människa att tillgodogöra sig 95 procent av näringsvärdet, mot hälften för den som bara äter rå mat.

Människan har behärskat elden i förmodligen 400 000 år – och kunnat tillaga sin mat, vilket varit förutsättningen för artens intelligens.

Om Wranghams teser håller påverkar det också synen på fetma. Att en så stor andel amerikaner är överviktiga beror mindre på att de äter för mycket och mera på vad de äter, mycket färdiglagad mat och halvfabrikat.

Mänskligheten och ”det mänskliga” verkar vara jämnårig med matlagningen. Väl bekomme!

Obamas rivstart och The Bushies 269 lagbrott

20 februari, 2009 klockan 18:25

Barack Obama installerades som USA:s president den 20 januari. En månad har gått. Det har varit en rivstart för den nye presidenten.

I nya numret av den amerikanska tidskriften ”Mother Jones” (Januari + februari 2009) med undertiteln ”Smart journalistik utan fruktan” skriver Paul Tough att Obama är den förste presidenten på femtio år som har prioriterat fattigdomsbekämpning. Större delen av numret ägnas USA:s nye president. Tonen är optimistisk.

”Kan Obama fixa ekonomin, minska statsskulden och sänka skatterna undervägs”, frågar sig David Cay Johnston och svarar själv: ”No problem”.  James K Galbraith har ett mera långsiktigt perspektiv: ”Oroa er inte för 2009. För att verkligen komma ur den här härvan måste vi tänka på 2029″.

Kommer Obama eller kongressen att låta ”The Bushies” få stå till svars, undrar Karen Greenberg i samma tidskrift, ”The People vs Dick Cheney”, i en artikel som illustreras med en slagfärdig teckning

av Bush och Cheney i Hawaiskjortor med var sin cigarr i käften, i det ögonblick när de grips av två bestämda poliser. På tidskriftens omslag hänvisar man till artikeln med orden ”Sätt Cheney i kedjor”.

Listan på brott som Bush och Cheney skulle kunna ställas till svars för är lång, konstaterar Karen Greenberg. Man har i en undersökning kommit fram till att administrationen har brutit mot åtminstone 269 amerikanska och internationella lagar.

Många i USA arbetar för att få fram åtal. Speciella åklagare har utsetts för att granska sådant som utrensningarna av icke-lojala jurister ur justitiedepartementet. De svenska moderaternas specielle vän Karl Rove (som för partiets räkning besökte Almedalen på Gotland i somras) hör till de som kan komma i fokus i det sammanhanget. Andra ”fall” är än allvarligare, som brott mot Genèvekonventionen och FN:s konvention mot tortyr.

Allt blir värre: Kriget, valet, extremisterna, Gaza

7 februari, 2009 klockan 21:00

London Review of Books (29/01/09) har som tema ”Reaktioner på Gaza”. Över hela förstasidan publicerar man enbart text, tolv rader av John Mersheimer, professor i ”political science” vid universitetet i Chicago:

”Gazakriget kommer inte att förändra relationerna mellan Israel och palestinierna på något meningsfullt vis. Istället talar allt för att konflikten kommer att förvärras under kommande år. Israel kommer att bygga än fler vägar och bosättningar på Västbanken och palestinierna kommer att förbli instängda i en en handfull fattiga enklaver i Gaza och på Västbanken. Tvåstatslösningen är förmodligen död.”

I en annan artikel skriver Henry Siegman, tidigare ledare för American Jewish Congress och Synagogue Council of America om ”Israels lögner”. Siegman diskuterar hur regeringar och medier i väst har accepterat Israels motiv för att angripa Gaza och på sin höjd ifrågasatt proportionaliteten och om tillräckligt gjorts för att unvika civila offer.

Fredssträvandena i Mellersta östern har slagits i bitar. Det är viktigt att granska Israels lögner, skriver Siegman. Det var Israel inte Hamas som bröt vapenvilan. Hamas raketanfall mot Israel upphörde. Israel svarade med att dra åt blockadens snara runt Gaza. Och så vidare. Siegman konkluderar (han använder ordet ”judar”, jag skulle föredragit ”israeler”):

”När judar angriper och dödar oskyldiga civila i sin nationella kamp är de patrioter. När deras motståndare gör detsamma är de terrorister.”

På tisdag (10/1) är det val i Israel. I stället för valkampanj har landet haft ett blodigt krig. Det här är fullständigt ovärdigt ett land som knappast längre kan kallas demokratiskt. Kriget har bäddat för  oförsonliga nationalister. Av allt att döma blir Benjamin Netanyahu Israels nye statsminister, förmodligen med stöd från extremnationalisten Avigdor Lieberman (bilden).

Netanyahu har sagt sig vilja krossa Hamas, vilket innebär mera krig. Lieberman och hans parti ”Israel vårt hem” har ofta anklagats för öppen rasism och fascism. Kanske blir Netanyahus enda alternativ att regera med ”fanatiker som kommer att föra Israel på kollisionskurs med USA, EU och arabvärlden”, skriver Nathan Shachar i lördagens DN.

Situationen i Gaza är vidrig nog som den är. Dessvärre pekar det mesta på att konsekvenserna av valet innebär att situationen blir mångfallt värre. Kriget har, som John Mersheimer skriver, bara gjort allt sämre och svårare, alla traumatiserade människor, alla skadade och döda, all förstörelse.

I veckan stoppade Israel ett biståndsfartyg med 60 ton av förnödenheter som skulle till Gaza. Fartyget angreps av den israeliska marinen som öppnade eld och bordade fartyget, som misshandlade och sparkade folk ombord. Hjälpsändningen kom från Libanon och Israels aktion fördömdes som ”sjöröveri” av den palestinska regeringen.

På bilden här invid går en ortodox jude förbi valaffischer i Jerusalem. Foto: The Jordan Times.

No country for old men?

18 januari, 2009 klockan 14:05

Barack Obama blir USA:s 44:e president på tisdag. Innebär det början på en ny tid? Kanske.

I det amerikanska presidentvalet i november röstade 53 procent av äldre amerikaner (över 65) på John McCain (mot 45 procent på Obama). Unga väljare (mellan 18 och 29 år) röstade precis tvärtom, 66 procent för Obama och bara 32 procent för McCain. Något liknande gällde den snabbt växande gruppen av spansktalande hispanics, 66 procent var för Obama mot 32 procent för McCain.
Jerome Karabel, sociologiprofessor vid Berkeleyuniversitetet i USA, kommenterar siffrorna i Le Monde Diplomatique (dec 2008). Han tror att den majoritet som Obama vann valet med kommer att kunna stärkas under de kommande åren och att valet 2008 kan innebära början till en långsiktig kursändring i amerikansk politik. Obamas vinst berodde – om Karabel har rätt – inte bara på den nye presidentens karisma, på den ekonomiska krisen och George W Bushs totala inkompetens utan också på mera långsiktiga underliggande faktorer, inte minst sociala och demografiska förändringar.
Karabel gör historiska jämförelser. Franklin Roosevelts valseger 1932 följdes av en generation av demokratiskt styre, liksom Ronald Reagans seger 1980 ledde till 28 år av republikansk dominans av amerikansk politik.
Om Jerome Karabel har rätt kan det innebära att tisdagens maktskifte i Vita huset i efterhand kan komma att markeras som en avgörande historisk brytpunkt. Vem kan låta bli att hoppas efter alla de svarta och blodiga Bushåren?

50 år efter Fidels revolution

1 januari, 2009 klockan 20:11

Den förste januari 1959 störtades Kubas diktator Fulgenico Batista (bilden t h) av Fidel Castros revolutionärer. 50-årsminnet uppmärksammas i tidskriften Manas nya nummer (6/2008), där författaren René Vázquez Diaz, med kubansk bakgrund, skriver om den USA-stödda ”Batistadiktaturens sista dagar”. Vázquez Diaz påminner om Batistas urskillningslösa plundring av landet och om hans överste Esteban Ventura, ”en elegant professionell torterare”.

Torteraren Ventura flydde till USA och mottogs vänligt av USA:s myndigheter och grundade vaktbolaget ”Preventive Security Service and Investigation”. Det gjorde också Batistas mordiske polischef Rolando Masferrer.

Den USA-stödda Batista-regimens fall har påverkat USA:s utrikespolitik alltsedan dess. Kuba har varit en ”fix idé för USA”, skriver Vázquez Diaz. Han frågar sig om Barack Obama till slut kommer att bryta den svarta traditionen och då också ge upp Guantánamobasen och koncentrationslägret där.

Tidskriften ”Världens Historia” (18/2008) tecknar också bakgrunden till den kubanska revolutionen. Med numret följer Oliver Stones dvd-film ”Looking for Fidel”. Stone tar till synes upp vilka ämnen han vill med den åldrade kubanske ledaren, som med slagfärdig glöd ger honom raka svar. Stones frågor präglas av ett ganska konventionellt amerikanskt perspektiv på Kuba. Han samtalar egentligen inte utan vänder sig till tolken med sina nedskrivna frågor. Det här är ingen film som ger en fördjupad bild av Kuba, däremot växer ur Stones tafatta intervju fram en levande bild av Fidel Castro på gott och ont.

”Suite Habana” är en av de bästa dokumentärfilmer jag vet. Den kubanske filmaren Fernando Pérez skildrar i en lyrisk och mästerlig film utan dialog, men med stadens ljud, tio människor i Havanna under en enda dag. Det börjar med några scener vid John Lennon-statyn i centrala staden. När jag ser filmen är jag alldeles förunderligt där i Havanna …

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Inledningen till Fernando Pérez dokumentärfilm ”Suite Habana”

Huvudnyheter