SVT:s hela utbud fritt över nätet

22 januari, 2013 klockan 09:24

SVT:s kanaler kommer från och med februari att i sin helhet sändas fritt över nätet och kan då ses av alla överallt med hjälp av SVT Play, berättar SVTS VD Eva Hamilton i ett inlägg på DN Debatt om Public Services framtid.

Därmed står vi inför ett nytt spännande tekniksskifte, som kan påverka våra medievanor mera än vad vi i dag kan veta. Samtidigt förändras tekniken i TV-apparaterna, där en växande andel är smarta TV-mottagare, som fungerar uppkopplade till internet och med appar. I framtiden kommer vi att via SVT Play och andra Playtjänster att kunna titta på vad vi vill, när vi vill, var vi vill, på en TV, en läsplatta eller en smartphone.

Det är förstås positivt. Sedan vill det förstås till att det finns ett angeläget innehåll också.

Lite lustigt är att Hamilton tillkännager en så stor nyhet alldeles ojournalistiskt i femte stycket i en text som egentligen mest handlar om andra saker. Bland dessa finns en som är helt avgörande för SVTs framtid, frågan om publicservice-företagets finansiering.

Dela

Barnfattigdom och riskkapitalister

17 januari, 2013 klockan 11:01

Barnfattigdomen i Sverige överdrivs av barnrättighetsorganisationerna, hävdade Janne JanneJosefssonJosefsson i SVT i onsdagens Uppdrag Granskning. Utgångspunkten var bland annat några statistiskt dåligt  belagda undersökningar av bland andra Rädda Barnen. I programmet angreps bland andra Håkan Juholt, som under sin korta period som socialdemokratisk partiledare lyfte fram barnfattigdomen som en politiskt prioriterad fråga.

Prestigefyllda Uppdrag granskning har ofta försvarat utsatta grupper. Hör gör man tvärtom sparkar nedåt, på de svaga. Någon intervjuad får säga att den värsta fattigdomen han kan se är föräldrar som inte har råd att köpa en iPhone till sina barn. En reaktion följde direkt. Föreningen BRIS ska med omedelbar verkan sluta använda begreppet ”barnfattigdom”. Bris kritiseras nu i en debattartikel i Svenskan. Tre unga miljöpartister skriver att det är ett svek att Bris nu backar från begreppet barnfattigdom, ett ”svek mot de barn som verkligen behöver samhällets uppmärksamhet och omsorg”.

Författaren Susanna Alakoski, vars senaste bok är Oktober i Fattigsverige, ifrågasätts obehagligt av Josefsson i programmet. I en debattartikel i Dagens Nyheter går hon till fränt motangrepp mot Uppdrag Granskning.

”Barn med lite pengar har ingen intresseförening som för deras talan. Inga starka föräldragrupper. De är hänvisade till enskilda socialtjänstemäns tolkning av lagen och sina liv, om och när de far illa. Låt inte den viktiga debatten om barn och familjer i Sverige som lever under långvarig ekonomisk och social utsatthet handla om vilka ord som används eller om exakta mätningar.”

I Svenska Dagbladet finns denna torsdag en annan artikel om tillståndet i dagens Sverige. Den conniliten_1001848chandlar om att 33 riskkapitalchefer tillsammans under tre år tjänat 1 miljard 521 miljoner kronor. Allra mest betalt hade EQT:s vd Conni Jonsson (bilden), med en taxerad inkomst för 2011 på 76 miljoner eller mer än 6 miljoner i månaden.

Fotnot: Kristian Lundberg skriver på hd.se, på HD:s kultursida att Uppdrag Granskning vulgariserar debatten om barnfattigdom. Läs här.

På Aftonbladet Kultur skriver Malin Krutmeijer att Uppdrag Granskning borde ha läst på. Forskningen visar att fattigdomen ökar. Enligt SCB var 280 000 svenska barn ekonomiskt utsatta 2008.

Dela

Lycka till Cilla Benkö, ny vd på radion

19 juni, 2012 klockan 23:21

Mats Svegfors slutar som vd för Sveriges Radio och ersätts av nuvarande vice-vd:n Cilla Benkö.

–Det känns jättekul och hedrande, utmanande och spännande. Jag är ju en public service-person i själen, säger hon till Svenska Dagbladet.

Under Svegfors vd-tid har Sveriges Radio utvecklats otroligt positivt. Ekots nyhetsredaktion har stått för lysande grävjournalistik, bland annat om alla turer kring Sveriges lagvidriga vapenexport till Saudiarabien. Man står för en daglig fördjupad nyhetsjournalistik som är ovärderlig, kompletterad av högkvalitativa kulturprogram. Jag själv lever med P1 från morgon till kväll mer eller mindre – och P2, de korta tider av dygnet när kanalen sänder här.

Valet av Benkö till Svegfors efterträdare garanterar förhoppningsvis kontinuitet och utveckling i samma gedigna publicservice-anda.

Skillnaden mellan SR och SVT är bedrövligt stor. SVT har kommersialiserat stora delar av sitt utbud och gett avkall på elementär nyhetsrapportering. Sydnytts kvart före Rapport är under sommaren ersatt med lösa regionala nyheter från hela landet utanför Stockholm, tio minuter sammanhangslösa notiser ”Sommarsverige”. Några av dess upprepas tjatigt i det 22 minuter långa Rapport. Aktuellt klockan nio är nerskuret till samma sönderhackade 22 minuter. Och så kommer det att fortsätta hela sommaren – utom på helger då sändningstiderna är ytterligare drastiskt reducerade.

 

Dela

Audiovisuella reklamavbrott i direktsänd TV-sport

5 juni, 2012 klockan 16:07

 Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth slår ännu ett slag för kulturen. Hon och regeringen vill att Sverige ska anpassa sig till ”ett EU-direktiv om audiovisuella medietjänster”, skriver tidningen Journalisten.

”Jag tycker att det är viktigt att svenska tv-bolag kan konkurrera på samma villkor som de europeiska tv-bolagen”, säger kulturministern i ett pressmeddelande.

Radio- och TV-lagen kommer att ändras så att det blir möjligt för kommersiell TV att göra avbrott för direktreklam inte bara under långfilmer, som nu, utan också under direktsända sportevenemang i TV. Dock får inslagen inte överstiga en minut och det vore ju maximal otur om det skulle råka bli mål just då.

Också andra direktsändningar ska – om det finns ”synnerliga skäl” – kunna avbrytas med reklaminslag. Jag antar att kulturministern syftar på sådant som prinsessbröllop, Nobelceremonier och annat som kan behöva piggas upp av reklam. Och jag antar att kulturdepartementet jobbar för högtryck med att definiera dessa ”synnerliga skäl”.

Är det bara jag som tycker att kulturdepartementet ägnar sig åt bakvända värden?

 

 

Dela

TV-serien The Promise inte antisemitisk

7 maj, 2012 klockan 20:05

Den 18-åriga Erin följer från England med sin bästa väninna Eliza till Israel, där Eliza som har både brittiskt och israeliskt medborgarskap ska göra sin värnplikt. Precis före avresan hittar Erin i England sin döende morfars dagbok. På väg till Israel börjar Erin läsa den och ser sin morfar Lens liv öppna sig, då han som brittisk soldat befriade Bergen-Belsen och senare placerades i Palestina före Israels självständighet.

Så inleds den brittiska TV-serien The Promise om Israel och om Mellanösternkonflikten som nu sänds i fyra delar på SVT. Efter att ha sett det första avsnittet är det lätt att vara positiv. Peter Kosminsky, som står för både manus och regi, väver samman historia och nutid, skiftar mellan palestinskt och judiskt perspektiv, undviker att förenkla och låter sin unga huvudperson Erin drabbas av en lika komplex och svårförståelig som våldsam verklighet. Här beskriver regissören själv serien.

I England fick serien mycket beröm. Christina Pattersson i The Independent menade att serien var både ”vackert filmad, extremt välskriven och extremt balanserad”. Rachel Cook i New Statesman skrev att serien var ”det bästa som finns att se på TV i år, om inte under hela decenniet”.

I Dagens Nyheters kulturdel i söndags var tidningens kulturchef Björn Wiman av en helt annan uppfattning. Han fann serien full av insmugna fördomar mot judar. Han vill inte gå riktigt så långt att han beskriver serien som antisemitisk, men skriver att dess ”rotbundna klichéer är besvärande eftersom de riskerar att växa till sig om de passerar opåtalade”.

Att tala om antisemitiska tendenser i ett sådant här sammanhang är att dödskallemärka, i stället för att resonera, en djupt antiintellektuell hållning, fjärran från traditionerna på DN:s kultursidor. Det känns beklämmande.

Turkiet- och Mellanösternkännaren Ingmar Karlsson gav nyligen ut ”Bruden är vacker men har redan en man”, en gedigen och kunnig skildring av sionismen och Israels historia. Per Jönsson recenserade boken positivt i DN liksom jag själv i HD. En annan DN-skribent Nathan Shachar slog i en artikel irriterat ner på The Promise och fortsatte i samma text med att  stämpla Ingmar Karlsson som antisemit. Den angripne svarade idignerat med stor rätt.

Själva termen antisemitisk är för viktig för att devalveras genom att användas som polemisk spikklubba i debatter.

Men se The promise och döm själv! Första avsnittet av fyra i serien sändes i onsdags på SVT1 och kan nu ses på SVTPlay. Fortsättning följer på onsdag 9.5.

Dela

Tummen upp för nya Aktuellt

5 mars, 2012 klockan 22:18

SVT lanserade på måndagskvällen en efterlängtad förnyelse av Aktuellt, som nu får en hel timmes sändningstid mellan nio och tio. Under lång tid har skillnaden mellan den tidiga kvällens Rapport och Aktuellt varit för liten. Att se båda nyhetssändningarna har med alla upprepningar och ofta till stor del samma material varit tjatigt för tittarna och därtill illa använd programtid.

Det nya programmets grafik känns fräsch, med större och mera medvetet valda bilder och med nya logotyper inspirerade av BBC, men också med en egen lite mjukare estetik.

Bland det mest spännande nytillskottet är Utblick mot slutet av Aktuelltsändningen, efter det regionala blocket. Debutkvällen ägnades åt fyllig rapportering från söndagens ryska val, där ett andra block i Utblickssektionen fördjupade genom att berätta om satiren mot Putin, en bildmässig infallsvinkel, som också visade upp en mindre känd och positiv sida av det ryska samhället.

I det globaliserade samhället finns stort behov av internationell fördjupning. Därför borde nya Aktuellt kompletteras med en halvtimmes Utrikes special, kanske på sen kvällstid.

Helgens nyhetssändningar gör man inget åt, de fortsätter tyvärr att vara minimala. Det nya timslånga Aktuellt sänds bara fem dagar i veckan och på lördagen är det totala nyhetsutbudet på kvällstid reducerat till femton minuter Rapport. Tänk om Sveriges Radio hade jobbat på det viset.

 

 

Dela

Roliga grabbar och trista tjejer i SVT?

21 september, 2011 klockan 22:49

”Könsapartheid på Prime Time” var temat för en debatt arrangerad av Publicistklubben Väst kvällen före öppnandet av bokmässan i Göteborg. Det handlade om grundläggande jämställdhetsfrågor  i allmänhet och om varför det finns så få kvinnliga programledare för televisionens underhållningsprogram på bästa sändningstid.

Beror det månne på att kvinnor är tråkigare än män och inte kan skoja loss på det sätt som definieras som humor i televisionen? Eller beror det på att den här kategorin tevepersonligheter är de som syns mest och tjänar mest – och därför är män? Det senare menade Stina Dabrowski, med lång egen erfarenhet i sammanhanget, numera verksam vid Stockholms Dramatiska högskola. Hon suckade över att de två nya kvinnor som lanseras i rollen i höst är ”två 25-åriga pinglor”.

Annie Wegelius, programdirektör vid SVT och en av de som ansvarar för att det förhåller sig så här illa hade svårt att bemöta kritiken och tycktes inte ha många egna åsikter överhuvud.

Ann-Charlotta Gunnarsson, frilansjournalist och programledare, fräste ifrån med rätta. Tjejer och killar bedöms olika och cheferna saknar grundläggande kunskaper i genusproblematik. TV bidrar också till att förmedla självbilder och föreställningar om manligt kvinnligt, vad män och kvinnor kan göra.

Det blev en bra debatt med hetta. Jag själv har i stort slutat se på SVT:s underhållningsprogram, därför att jag upplever dem som banala, ytligt flamsiga. Och fördomsfulla, kan jag tillägga efter den här lärorika debatten.

På SVT trycks man tro att bara grabbar kan vara roliga medan tjejer på sin höjd – om de har ett manus att följa – kan vara seriösa och pålästa. Suck. Grabbvälde – också med kvinnliga chefer.

På bilden från vänster: debattledaren Natanel Derwinger, Stina Dabrowski, Maria Edström, Annie Wegelius, Anna-Charlotta Gunnarsson och Belinda Olsson.

Dela

Två miljarder bröllopstittare

29 april, 2011 klockan 17:27

Två miljarder människor beräknas ha sett fredagens kungliga bröllop i London mellan prins William och Kate Middleton, den största TV-publiken någonsin. När Diana och Charles gifte sig 1981 var det bara 750 miljoner som tittade. Utvecklingen går framåt.

På plats fanns 8 500 journalister från bland annat hundratalet TV-stationer, många av dem amerikanska. Så bra att våra medier har sinne för väsentligheter i nyhetsbevakningen. De amerikanska medierna har ju jobbat hårt med Barack Obamas födelsecertifikat på sistone. Tittarna kan behöva lite omväxling.

Själv minns jag när nuvarande drottning Elisabeth kröntes 1953. Ceremonin tittade inga svenskar på, åtminstone inte på TV eftersom televisionen inte fanns i Sverige då, däremot TV-sändes evenemanget i Storbritannien. Själv kollade jag på det i efterhand i tredimensionella bilder via min ViewMaster och tyckte att det var så otroligt grannt.

Dela