Kors i taket för Konst på Kryss
Konst på allvar i Sundsbussarnas terminal i Gamla Tullhuset, Konst till folket – under Konst på Kryss. Bilden ”Vem slog mig?” av Gordon Skalleberg. Läs mer
Konst på allvar i Sundsbussarnas terminal i Gamla Tullhuset, Konst till folket – under Konst på Kryss. Bilden ”Vem slog mig?” av Gordon Skalleberg. Läs mer
Helsingborgs kulturliv bygger på privata donationer, mycket mer än andra städers. Gummimiljonären Henry Dunker och Dunkers fonder har bekostat Konserthuset, Stadsteatern, Kulturmagasinet och Dunkers kulturhus, så länge man följde testamentets intentioner. På senare år har politikerna omtolkat begreppet kultur till att omfatta också idrott. Olympias läktare byggdes med Dunkerspengar, liksom nya Helsingborgs Arena.
Det sistnämnda bygget kostade (enligt en förhandsuppskattning i HD i februari 2012) 380 miljoner. Så mycket pengar fanns inte i fonderna. Kommunen förskotterade och accepterade ett budgeterat driftsunderskott på omkring 23 miljoner/år samt en årlig hyra på 36 – 40 miljoner.
Varför är en sådan budget ok för Helsingborgs Arena samtidigt som de styrande politikerna strypt driftsanslagen till Dunkers kulturhus och till kulturen överhuvud? Svaret på den frågan säger en hel del om mentaliteten i staden och vad som rör sig i beslutsfattarnas huvuden.
Fredriksdals friluftsmuseum är en annan donation där underhållet förefaller vara eftersatt och där höga entreavgifter stöter bort barnfamiljer. Ängelholms hembygdspark med fri entré visar vad som går att göra om man vill skapa en barnvänlig stad.
Pålsjö slott fick staden till skänks med sitt unika läge. Krapperup drivs som en stiftelse med konst, café och trädgårdskultur. Tänk vad Pålsjö slott med Krapperups koncept skulle ha kunnat utvecklats till, som mötespunkt för alla som besöker Pålsjö skog. Men slottet såldes, donationens möjligheter förskingrades.
Vikingsbergs konstmuseum gjordes i strid med testamentet om till dagis. Till och med Sofiero är för bypolitikerna ett bekymmer och nu ska kungens privata rum hyras ut till företag, samtidigt som verksamheten i parken och på slottet minimeras.
Fotnot: Detta är den fjärde bloggen i serien Helsingborg på dekis? Fortsättning följer.
Fyra partier som kallar sig alliansen styr Sverige. På den tiden när man talade om borgerliga partier fanns det ofta samband mellan begreppen borgerlighet och bildning. Den som kallade sig konservativ var inte sällan kulturkonservativ och värnade om den klassiska kulturen, alltifrån Shakespeare och Goethe till Leonardo da Vinci, Carl Larsson och till och med August Strindberg. Läs mer
Kärnfastigheters debitering av hyror är en av de stora kostnaderna i Helsingborgs kulturliv, pengar som betalas ut av kommunen som kulturbidrag med ena handen för att snabbt norpas tillbaka av den andra, läs Kärnfastigheter. Jag har svårt att förstå de politiker som satt upp de här underliga principerna, som kallas marknadsmässiga, men som verkar väldigt godtyckliga.
Kärnfastigheter är inget kommunalt bolag, som jag tidigare skrivit, utan en kommunal förvaltning som ansvarar för de av kommunen ägda byggnaderna. Av förvaltningens politiske ordförande Samuel Lilja, moderat, har jag fått en intressant uppställning över ytor och hyror för de viktigaste kulturbyggnaderna i Helsingborg:
Yta, hyra 2012 och hyra/m2
Stadsteatern 7 051 m2 11 350 tkr 1 610 kr/m2
Sofiero 1 132 528 466
Kulturmagasinet 7 504 1 871 249
Grafiska museet 855 312 365
Konserthuset 6 505 7 469 1 148
Fredriksdals museum 4 492 2 121 472
Dunkers kulturhus 14 608 4 493 308
Hur påverkas kulturinstitutionerna av de här hyresbeloppen? Leder teaterns och konserthusets dyra hyror till funderingarna på att ”spara” med en gemensam chef?, något som jag tror kan vara förödande för båda institutionerna.
Varför har Stadsteatern fem gånger så hög kvadratmeterhyra som Dunkers? Skulle någon marknadsmässig aktör kunna tänka sig att hyra stadsteatern för en miljon kronor i månaden?
Hur kan ett dagis för tjugotalet (?) barn klara av finansieringen av en marknadsmässig hyra för Vikingsberg?? Eller tillämpas en annan taxa i det sammanhanget??
Och vad är nyttan med hela systemet? Alla de här byggnaderna är ju donationer till staden.
Hela Helsingborgs kulturliv är i gungning den här våren. Sparkravet på ytterligare sju miljoner kan få de rester av kultur som ännu finns kvar att rasa ihop som ett korthus, ett hundraårigt kulturarv går upp i rök.
Varför tar inte kulturnämndens ordförande Mats Sander strid för kulturen, det är ju det som är hans uppgift? Och varför tiger oppositionen i nämnden? I så många sammanhang har det hänvisats till ”de styrande i rådhuset”. Är Peter Danielsson & Co helt omedvetna om vad man håller på att ställa till, kanske bara genom ointresse?
Läs också kommentaren av Kaj Stenberg till mitt tidigare inlägg. Kaj har varit fd styrelseordf och vice ordf i AB Helsingborgs Konserthus 1977 – 1995.
Frågan om vart kulturens pengar tagit vägen har blivit en följetong. Förre
kulturnämndsordförande Anders Lundström upprepade som sitt mantra att Helsingborg var en av de kommuner som satsar mest på kultur. Liknande uppgifter framkom också av den översikt som publicerades i HD för en vecka sedan, där Helsingborg låg på andra plats när det gäller kulturmedel per invånare, efter Vara.
En viktig omständighet har inte varit tydlig, detta att det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter tillämpar marknadshyror på kulturbyggnader.
Konsertbolaget betalar i årshyra för konserthuset 7,5 miljoner och stadsteatern hela 12,34 miljoner.
Kärnfastigheter har i andra sammanhang spelat en ytterst suspekt roll för kulturen i Helsingborg, som när det gäller omvandlingen av Vikingsberg till dagis. Är det så nu att Kärnfastigheters krav på marknadsmässiga hyror av teatern, konserthuset – och Dunkers (??) är en viktig orsak till de besparingskrav som de tunga institutionerna drabbats av?
I så fall är det ju räknenissarnas gallimatias, om en princip om marknadshyror ska leda till att teaterarbetare sparkas från teatern, att symfoniorkestern inte får en ny vd och att Dunkers inte har råd med utställningar.
På julafton skrev Percy Nessling (fp) en debattartikel där han fränt kritiserade systemet med marknadsmässiga internhyror. Han skrev bland annat att Helsingborgs ”bidrag till våra institutioner till mycket stor del är hyresbidrag, som man alltså sen plockar tillbaka via Kärnfastigheter”.
Percy (vi var klasskamrater, därför använder jag bara förnamnet) undrade vad Kärnfastigheter skulle kunna hyra Konserthuset för om symfoniorkestern sa upp avtalet. Han pekade på att byggnaden, liksom teatern och Dunkers, är en donation, att ingångsvärdet borde vara noll och den egentliga kostnaden drift och underhåll. Han avslutade sin artikel så här:
Det är illa att stadens ledning varken är intresserad av kultur eller kan stans historia. Ändra Kärnfastigheters avkastningskrav, minska rundgången och skär inte ner på anslagen till kulturens verksamhet i Helsingborg. Då kan vi åter bli en kulturstad värd begreppet!
Kärnfastigheter tycks vara roten till mycket ont inom kultursektorn. Det är också Kärnfastigheter som stängt det legendariska vandrarhemmet Thalassa, ännu en skandal som är riktigt obehaglig.
Det kommunala fastighetsbolagets ekonomistiskt inskränkta tyranni verkar vara en tungt vägande orsak till att Helsingborgs kulturliv håller på att rasa samman.
Sedan ett år har Helsingborgs konserthus ingen vd. När rekryteringen nu i höst skulle ha inletts meddelade Konserthusets ordförande Kenneth Lantz (kd) att att han fått ”direktiv från ägarna” att senarelägga det hela. Helsingborgs kommun äger Konserthuset och ägarstyrningen över kulturbolagen utövas av kulturnämnden. Men kulturnämnden har aldrig fattat något beslut om vd-rekryteringen, skriver tre miljöpartister i Helsingborg, Michael Mania, Annika Román och Lars Dalesjö, på den nya bloggen Grön kulturpolitik i Helsingborg. Vem har då fattat beslutet?
”Ledningen i Rådhuset har sagt till konserthusstyrelsen att trampa på bromsen för rekryteringen”, skrev HD 12 november i en intervju med kd-kommunalrådet Lars Thunberg. ”Ledningen i Rådhuset”?? Så kan det ju inte gå till.
Det här är ännu en bisarr kulturskandal i Helsingborg. Frågan har flera dimensioner.
• Det är orimligt att en stor institution som konserthuset saknar vd under så lång tid. Institutionens ekonomi hotas och i förlängningen också verksamhetens kvalitet. Staden borde måna om orkestern och konserthuset. Det gör man inte alls på det här viset.
• Anledningen till uppskovet tycks vara att man hoppas på ”samordningsvinster” (med Thunbergs formulering i HD-artikeln). Är det fortfarande knäppgökar i rådhuset som vill slå samman symfoniorkestern och stadsteatern? Konstnärligt kan det bli förödande med en gemensam vd. Hur ska teaterns önskemål kunna vägas mot musikverksamhetens? Samordning kan väl vara ok, men samstyre riskerar att bli förödande destruktivt.
• Rubriken på den citerade bloggen är ”Dekret från gänget”, vilket syftar på att normala demokratiska beslutsvägar fullständigt åsidosätts. Eller som de tre författarna skriver i bloggen:
”Det krävs inte mer än ett samtal från ”Ledningen i Rådhuset” och det demokratiska styrsystemet för Helsingborgs Stads kulturinstitutioner sätts ur spel. Kulturnämnden, bolagsstyrelser, samordningsgrupper har ingenting att säga till om saken. Vi vet inte ens vilka som står bakom beslutet att stoppa VD-rekryteringen. Inga protokoll eller beslut finns som skulle kunna överklagas.”
Precis så gick det också till när det anrika konstmuseet Vikingsberg tidigare i år förvandlades till dagis, med metoder där alla normala demokratiska regelverk åsidosattes. Beslutet om att skjuta på vd-rekryteringen innebär att det godtyckliga vanstyret av kulturen i Helsingborg bara fortsätter.
De senaste fem årens politiska kalabalik inom Helsingborgs kulturliv har skadat först Dunkers och sedan Stadsteatern å det grövsta. Hittills har den ovärderliga symfoniorkestern klarat sig, men hur länge till??
Konstrederiet i Helsingborg har lagts ner. En grupp konstnärer och konstintresserade ville göra Vikingsberg till ett hus för det fria konstlivet i
regionen, ett komplement och ett alternativ till Dunkers kulturhus. Man presenterade goda idéer, var beredd att satsa arbete och engagemang.
Kulturnämndsordförande Mats Sander reagerade positivt och stödde initiativet. Det också var helt i i linje med kulturnämndens uttalade mål att ge stöd åt det fria kulturlivet utanför institutionerna. Bland många helsingborgare möttes initiativet med glädje, Vikingsberg var ju ett hus som donerats för konstens skull.
Men nej. Vikingsberg har som bekant blivit dagis nu, hur det nu gick till. Någon tjänsteman på det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter tycks ha fattat beslutet på egen hand, utan protokollfört möte. Men tjänstemän är inte demokratiskt valda. Det här var förmodligen årets viktigaste kulturbeslut. Och så gick det som det gick, med en beslutsgång som strider mot allt vad demokratiska grundprinciper heter.
Nå, de styrande politikerna i Peter Danielssons Helsingborg måste nådigt ha nickat ja till det hela i bakgrunden. Beslutet visar därmed också på obehagliga totalitära inslag i den rådande politiska kulturen i den här stan. Så där går det till i Lukasjenkas Belarus, men också i Danielssons Helsingborg, i inskränkthetens Helsingborg. De fortsatta turerna när det gäller Saltkristallerna är ett utslag för liknande attityder.
I ett avskedsbrev tackar Kulturrederiets Sofia Orre de 900 som på Facebook stött projektet. Hon uttrycker oro för hur demokratiska processen gått till och skriver:
Vi drar oss tillbaks, slickar våra sår. Ganska ledsna över att det som kunde ha blivit inte blev. Men allvarligt talat, vilka är det som förlorar något?
Vakna upp gott folk- ni har just förlorat ett hus som var till er.
På Dunkers kulturhus står i foajén en modell av Saltkristallerna, så att allmänheten ska kunna beskåda härligheten och inse att utan detta bygge hamnar Helsingborg utanför kartan och drabbas av allt möjligt annat elände. Det är förstås sällsynt dålig timing att visa modellen just när hela projektet rasat samman som ett korthus. Men inte bara det.
Varför visar Dunkers modellen? Har kulturhuset med turistbyrån blivit ett skyltfönster för minoriteten i kommunfullmäktige? Ska inte ett kulturhus problematisera och visa på komplexa sammanhang? Hur har modellen kommit dit? Vem har fattat det beslutet? Är Dunkers – fortfarande – toppstyrt av maktfullkomliga politiker? Här används kulturhuset som en förlängning av stadsbyggnadskontoret. Är det rimligt? Nej, det är fullständigt orimligt.
Modellen i foajén blir för mig ännu ett exempel på hur odemokratiskt kulturens institutioner behandlas i Helsingborg.
Konstmuseet Vikingsberg är som bekant dagis sedan några veckor. Många har undrat vem som fattat det grönköpingsmässiga beslutet, årets viktigaste kulturpolitiska beslut i Helsingborg, för övrigt stick i stäv med kulturnämndsordförande Mats Sanders åsikt.
Från trovärdigt håll får jag höra att det är det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter som fattat beslutet att göra Vikingsberg till dagis, eller snarare att någon på bolaget gjort det. Förtroendevalda politiker har efterlyst protokoll, men det finns inga protokoll. Stämmer detta har väl grabbarna suttit i bastun och snackat eller hur de nu beter sig. Och ingen vet heller vilka grabbar det rör sig om. Också detta är ett exempel på en politisk kultur som håller på att urarta. I en demokrati fattas beslut av väldefinierade beslutsfattare, på ett sätt så att medborgarna vet vem de ska ställa till svars.
Härmed efterlyser jag en beslutsfattare. Vem gjorde Vikingsberg till dagis – och varför?
Vikingsberg öppnar på måndag som förskola med bristfällig ventilation och femtio procent fler barn än vad som är tillåtet enligt bygglovet, skriver HD. Trettio femåringar ska nu husera på bottenvåningen och i källaren medan övervåningen står tom. Oroliga föräldrar undrar hur det ska fungera utan inhägnad yttergård. Ska barnen bara hållas inne hela tiden? Eller ska parken inhägnas med Gunnebostaket?
Det hela är absurt och ett tecken på både politisk inkompetens, genuin maktfullkomlighet och djup kulturfientlighet, förutom ett förakt gentemot intentionerna hos de donatorer som en gång skänkte byggnaden till stan. Fortfarande har jag inte hört någon politiker som tar på sig ansvaret och säger att det här det bästa vi kan använda huset till.
Karl Ohlsson skriver i en kommentar på bloggen den här lördagsmorgonen följande, som jag helhjärtat instämmer i och gärna lyfter fram:
”Så var vi där, med det vi hoppades att vi skulle slippa att få uppleva.
En barnförvaringsanstalt i det anrika Vikingsbergs Konstmuseum!Ytterligare
en seger för Helsingborgs kulturfientliga politiker i deras oförtrutna
strävan att djupt begrava kulturlivet i staden. Ytterligare en fjäder i hatten för hr Danielsson. Hur tänker den karlen egentligen.
Och ännu en tragedi för Helsingborgs kulturliv.Vad månne bli nästa steg? En stormarknad i Sofieros slottspark?
Man bävar.”
Anders Lundström, tidigare ordförande för kulturnämnden och kristdemokrat har reagerat på mitt blogginlägg ”KD säger att de tar kulturen på allvar” och skriver i ett mejl bland annat att kristdemokraterna i Helsingborg vill att ”Helsingborg ansöker om medlemskap i ICORN och blir en fristad för förföljda författare”. Det gläder mig verkligen.
Synd att inte den synpunkten framfördes med större kraft offentligt. I Helsingborg röstade var tionde valberättigad på ett främlingsfientligt parti. Om Helsingborg blivit en fristadskommun för förföljda författare hade det varit en kraftfull markering mot sådana krafter i samhället.
Lundström hävdar vidare att dialogen med ”det fria kulturlivet” var ett initiativ från kd och betonar att Vikingsbergs framtid diskuterades i kulturnämnden redan år 2000. Frågan har alltså stötts och blötts i elva år innan Vikingsberg nu blir dagis. Hur gick det till? Vem har fattat beslutet? Vilka argument använde man?
I mejlet heter det vidare att kd månar om att kulturen ska få vara en viktig del av den kommunala budgeten.
”Tyvärr tycker inte alla andra partier det alltid. Utan ett inflytande av Kristdemokraterna hade förmodligen förutsättningar för kulturen i Helsingborg sett annorlunda ut. Jag tycker det är lite synd att du, Sören, inte alltid tar reda på fakta och underlag innan du basunerar ut åsikter, kommenterar och påståenden.”
Anders Lundström spelade en viktig roll när Röda Kvarn-biografen räddades efter många turer. Men då det gäller Vikingsberg och fristadsförfattarna har varken han eller partiet visat ett konkret engagemang.