Kultur

Bonniers har i dagarna köpt Pocketshop, fram till nu en av få oberoende framgångsrika bokhandelskedjor. Det stora förlaget stärker sin monopolsituation. Bonnierstidningen Dagens Nyheter publicerade i lördagens kulturdel en välskriven och starkt kritisk artikel, skriven av Ordfronts bokförläggare Pelle Andersson, under rubriken ”Bonnier kväver nytänkande”.

”Det finns snart inte en enda offentligt tänkt tanke som inte på något sätt passerar Bonniers kassaapparater och sorteringssystem”, skriver Pelle Andersson. Han visar hur Bonniers med köpet stärkt sitt redan innan obehagliga monopol.

Liknande kritik framförs i tidningen ETC av Galago-förläggaren Johannes Klenell, som är upprörd över att ”Vår sista fria bokkedja är förlorad”.

När jag ska länka Pelle Anderssons artikel till min blogg kan jag inte finna den på dn.se eller nätet. Hjälp mig att hitta den, bästa bloggläsare. Jag vägrar tro att DN:s kulturredaktion lyft bort den från nätet.

Samtidigt läser jag i Medievärlden att ”DN-huset kokar – ledningen lägger locket på” och undrar vad som egentligen händer.

Bradley Manning var bara 22 år när han läckte hundratusentals dokument, till whistleblower-webbsidan Wikileaks. Nu har rättegången mot honom inletts i USA, efter det att han tillbringat det mesta av 18 månader i total isolering. Någon verklig rättegång är det inte fråga om ännu, endast inledande förhör i en militärdomstol på en militärbas.

För sitt mod riskerar han att dömas till livstids fängelse, anklagad för att läckt amerikanska statshemligheter och för att ha ”hjälpt fienden”. Högljudda debattörer har krävt dödsstraff för ”landsförrädaren”.

Manning mördade ingen, skriver demokratiaktivisten Charles Davis på den arabiska tevestationen al-Jaziras webbsida. Det var Manning som offentliggjorde den kusliga videon med helikopterattacken i Bagdad 2007, då 12 obeväpnade personer slaktades, däribland två Reutersjournalister. Hade Manning i stället varit den som höll fingret på avtryckaren uppe i Apachehelikoptern hade han inte behövt stå till svars för sin handling, skriver Davis.

Hade Manning gett order om den missilattack i Jemen som 2009 mördade 14 kvinnor och 21 barn hade han inte heller ställts inför rätta, ingen skulle ha känt till hans namn. Men genom att offentliggöra dokument om dessa och många andra grova amerikanska krigsförbrytelser har han väckt rättfärdig opinion mot de amerikanska krigen och mot övergrepp och mord på civila.

Det är ingen tillfällighet att Daniel Ellsberg, som 1971  offentliggjorde Pentagondokumenten om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam, nu ger Bradley Manning sitt helhjärtade stöd.

Både Ellsberg och Manning är modiga visselblåsare och individer som hjältemodigt och med ickevåld stått upp mot krigets vanvett.

Internationella krigsförbrytardomstolen för ex-Jugoslavien, ICTY, har skrivit brev till SVT:s chef med frän kritik mot att SVT i augusti sände en norsk dokumentär om massakern i Srebrenica 1995, ”Staden som offrades”. När filmen visades väckte den starka känslor, normalt med tanke på det folkmord  filmen skildrar och hur många människor som mördades och drabbades.

Det var ingen film som presenterade hela sanningen. Men den var ett viktigt och ambitiöst försök att sätta in händelserna i ett sammanhang, en film gjord av en grupp undersökande journalister från många länder.

De jugoslaviska sönderfallskrigen påverkade inte bara människors liv i ex-Jugoslavien. Händelserna under 90-talets krig kastar fortfarande mörka skuggor över människor och samhällen i de nya stater som föddes ur krigen. Bosnien är sexton år efter Daytonavtalet, en monsterstat, styrd av en internationell hög representant, delad i två oförsonliga enheter, med eländig ekonomisk utveckling och dåligt fungerande demokrati.

Ändå diskuteras mycket sällan det som skedde. Bilderna av kriget har stelnat i stereotyper, vilket bidrar till att försvåra att såren från krigen läks. Därför var det viktigt att SVT sände dokumentären om Srebrenica.

Bakom brevet står Nerma Jelacic på ICTY. Hon kräver att SVT om man visar andra filmer om Srebrenica då också ska ge ICTY möjlighet att presentera sina undersökningar.

ICTY har fyllt en viktig roll, särskilt när det gäller de mest kända krigsförbrytarna. Men att tribunalen skulle fungera som en kritisk instans mot SVT är orimligt och ett övergrepp mot press- och yttrandefrihet. Vi behöver mer debatt om de jugoslaviska krigen, inte mindre. Också kontroversiellt material måste kunna presenteras för att kunna bemötas eller verifieras.

Läs hela Nerma Jelacics brev här:  http://www.nnn.se/klipp/jelacic-svt.pdf.

Och se gärna filmen ovan, på engelska, med serbokroatisk textning.

Visa, Mastercard och Paypal kontrollerar 97 procent av den globala överföringen av pengar, skriver Svenska Dagbladet i en artikel som handlar om hur kortföretagen stryper Wikileaks genom att vägra hantera bidrag till whistleblowerorganisationen.

– Detta är en ny form av censur, säger samhällsdebattören Arne Ruth, en form som vi är helt oförberedda på, och en form som vi inte kan komma åt nationellt, för den är ett globalt fenomen.

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, kräver i en anmälan statliga åtgärder mot Visa och Mastercard.

Wikileaks har inte åtalats för något brott och samarbetar med tidningar som New York Times och The Guardian. Men högerpolitiker i USA går till rabiata angrepp mot Wikileaks, vilket fått konsekvenser också för oss här i Sverige. Det är obegripligt och fullständigt oacceptabelt. ”Finansiell infrastruktur” måste vara värdeneutral och öppen för alla.

Till saken hör att Visa och Mastercard inte har några som hest invändningar till den som skickar pengar till Ku Klux Klan.

Wikileaks borde för sina avslöjanden ha fått Nobels fredspris. I stället accepterar vi att organisationen behandlas som en terroristorganisation av världens helt dominerande betalkortsföretag.