Kultur

Denna första adventsöndag ligger temperaturen kring tio grader, vilket inte är långt från meteorologisk sommar (då dygnsmedeltemperaturen är över tio grader). Det stormar med vindbyar upp till 27 meter i sekunden när jag skriver detta och SMHI har utfärdat en klasstre-varning.

Förra året föll den första snön den 24 november och snön låg kvar resten av året. Dagarna före jul rådde vargavinter med under tjugo minusgrader.

Det är något fel med vädret – och även om vädret alltid skiftat från år till år är världen på väg mot en klimatkatastrof.

I morgon måndag inleds en viktig miljökonferens i sydafrikanska Durban, 2011 United Nations Climate Change Conference. Målen är försiktiga, framförallt att få till stånd en förlängning av Kyotoavtalet, som löper ut nästa år. Skulle det misslyckas finns det inga bindande utsläppsregler.

Redan kommer larmrapporter. Koldioxidutsläppen ökade med sex procent mellan 2009 och 2010 enligt amerikanska energidepartementet. De största utsläppen kommer från Kina, USA och Indien.

USA har inte undertecknat Kyotoavtalet, därför att kongressen inte godkänt det. Länder som Ryssland, Japan och Kanada vill nu inte fortsätta med Kyotoavtalet, när USA och Kina står utanför, skriver Dagens Nyheter. Det ser dystert ut.

Konferensen hålls i Afrika som bara står för tre – fyra procent av koldioxidutsläppen men som drabbats svårt av de globala klimatförändringarna. I-världen står för det mesta av utsläppen men miljökatastroferna slår hårdast mot världens fattiga. Bilden från en demonstration i Durban mot fossila bränslen.

Helsingborgs FN-förening stod värd för söndagens Afghanistansamtal på stadsbiblioteket. På mötet får jag ett ex av tidskriften Världshorisont, som utges av Svenska FN-förbundet. I årets nummer tre är temat FN:s Millenniemål, så grundläggande och alltför sällan diskuterade. Här en påminnelse om de åtta målen:

1. Utrota extrem fattigdom och hunger.

2. Grundskoleutbildning för alla barn.

3. Främja jämställdhet och öka kvinnors makt.

4. Minska barnadödligheten.

5. Förbättra mödrahälsan.

6. Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar.

7. Säkra en hållbar utveckling.

8. Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling.

Sverige, som länge var ett av de mest aktiva länderna i FN-systemet, har på senare år prioriterat ner Förenta Nationerna. Svenska soldater som i Afghanistan strider för Nato verkar vara viktigare än FN för regeringen Reinfeldt.

I två uppmärksammade fall fattade Sverige tidigare i år beslut stick i stäv mot Millenniemålen. Den svenska regeringen vägrade skriva på en resolution om att rätten till rent vatten ska betraktas som en mänsklig rättighet. Och regeringen har inte ratificerat avtalet om förbud mot tillverkning och lagring av klustervapen. Svenska FN-förbundet arbetar aktivt för att stärka det avtalet mot klustervapen, till skillnad mot regeringens cyniskt kallhamrade hållning.

Millenniemålen antogs av FN år 2000 med syftet att de ska vara genomförda 2015. Det verkar inte bli så. Världens länder – också Sverige – satsar mera på vapen och militära strukturer än på att bygga en rättvisare värld för alla människor. Det är knappast pengar som saknas, utan vilja.

Tidskriften Världshorisont kan beställas från Svenska FN-förbundets butik. Den går också att läsa som gratis pdf-fil på hemsidan och finns på stadsbibliotekets tidskriftsavdelning.

Medlemskap i Helsingborgs FN-förbund kan man ansöka om här.

Sveriges krig i Afghanistan har allt mer börjat ifrågasättas, särskilt sedan den femte svenska soldaten dödats och ytterligare två skadats svårt. I dag träffas Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt för att diskutera möjligheterna till en bred uppgörelse.

På sin blogg påminner Aftonbladets Helle Klein om den rödgröna överenskommelsen om att påbörja ett svenskt trupptillbakadragande nästa år. I en ledare i Dagens Nyheter på onsdagen hette det:

”De kommande förhandlingarna mellan regering och opposition bör därför riktas in på att skapa enighet om en tidtabell för möjligaste säkra avveckling av den svenska militära insatsen. Det är en otillfredsställande lösning på en usel situation. Men det är bättre än att fortsätta trampa kring i kvicksand.”

DN påminner också om Sveriges långa tradition av internationalism. Den står för något helt annat än den nuvarande NATO-insatsen i Kabul, som genomförs samtidigt som Sverige inte erbjuder FN några trupper alls till nödvändiga fredsbevarande insatser på andra platser, inte minst i Afrika.

Sverige måste kunna spela en annan roll i det krigsdrabbade Afghanistan, genom satsningar på fredsbyggande insatser i stället för att sända soldater till ett krig som inte går att vinna och som drabbat och drabbar civilbefolkningen förfärande.

På söndag är det FN-dagen och 65 år sedan organisationen bildades. Det är ett bra tillfälle att diskutera varför den svenska regeringen har brutit mot en lång tradition, där Sverige varit ett av de länder som med störst engagemang arbetat inom FN och till att reflektera över Sverige militära roll i Afghanistan.

På  biblioteket i Helsingborg ger Anders Davidson på FN-dagen kl 14 perspektiv från tre årtiondens arbete för Afghanistan, ett arrangemang av Helsingborgs FN-förening i samarbete med Afghanistansolidaritet.

Bilden ovan från en händelse 2008, då Natotrupper dödade 76 bybor, de flesta kvinnor och barn i provinsen Herat i västra Afghanistan.

I FNs generalförsamling röstades i går med stor majoritet igenom en resolution där tillgång till rent vatten klassificerades som en grundläggande mänsklig rättighet. 122 länder röstade för. 41 länder, däribland Sverige, la ner sina röster.

För de 900 miljoner människor i världen som i dag saknar tillgång till rent vatten är beslutet viktigt, även om det kommer att ta tid innan målet realiseras. Att leva utan rinnande vatten och utan toalett innebär utsatthet för sjukdomar och stora problem i det dagliga livet.

Ofta beror vattenfrågan mindre på brist på vatten än på storföretags girighet. I den indiska mångmiljonstaden Chennai (Madras) är det kommunala vattenledningsnätet så dåligt att dess vatten är odrickbart. Bilden från en folklig restaurang i staden. Därför säljs stora mängder buteljerat vatten, framförallt av Coca-Cola och Pepsi. Det globaliserade vattnets plastflaskor skapar sedan berg av sopor. Vid en av Pepsis vattenfabriker utanför staden tog det multinationella företaget ut så mycket vatten att man skapade ”vattensvält” i flera byar.

Bolivia är Latinamerikas fattigaste land, där det utspelats två vattenkrig. När landet bad om lån från Världsbanken för att bygga ut vatten och avlopp i huvudstaden La Paz i bergen krävde banken att vattenverket skulle privatiseras. Det franska bolaget Suez fick jobbet och höjde snabbt priserna på vatten. En anslutning kostade en halv årslön. 200 000 blev helt utan vatten. Ledningar till de fattigaste områdena var inte lönsamma.

I Cochabamba, Bolivias tredje stad, privatiserade amerikanska Bechtel vattnet och tredubblade priserna. Våldsamma demonstrationer följde i båda fallen och regeringen fick backa. Världsbanken var nedlåtande. Dess dåvarande chef James Wolfenstein, en av Bushs grabbar, menade att problemet var slöseri med vatten.

När nu FN tar upp frågan och alldeles självklart förklarar att rent vatten är en mänsklig rättighet, då ställer sig Sverige på Coca-Colas, Pepsis, Bechtels och de andra storföretagens sida – mot grundläggande villkor för jordens fattigaste och mest utsatta befolkningsgrupper.

PS: Jag har skrivit om vattenfrågan i Indien, Bolivia och Peru i min bok ”Hemma i Ingenstans. Resor till städer”, Carlssons 2008.

Nej till kärnvapen är innebörden av Resolution 1887, som på torsdagen enhälligt antogs av FNs säkerhetsråd på ett möte lett av USA:s president Barack Obama. Det var femte gången sedan FN inrättades som säkerhetsrådets medlemmar representerades av sina statschefer och första gången rådet leddes av en amerikansk president. Vilken tyngd bakom resolutionen, vilken osannolikt glädjande nyhet!

Innebörden av resolutionen är att spridningen av kärnvapen ska stoppas och att kärnvapenstaterna ska minska sina innehav av nukleära vapen, enligt Non-Proliferation Treaty (NPT), icke-spridningsavtalet. Det handlar förstås speciellt om Iran och Nordkorea, men borde också handla om länder som Israel, Pakistan och Indien.

Under George W Bush vägrade USA att samarbeta med FN, bland annat genom att inte betala sina avgifter och genom att återkommande sabotera FN:s arbete. Det handlade till exempel om att biståndsprojekt i FN-regi inte fick ges till projekt som innehöll preventivmedelsrådgivning eller hade inslag av abort.

Sannolikt hade USA:s trupper i Irak kärnvapen i bagaget. Genom tortyr satte sig Bushregimenöver alla FN-konventioner.

Allt det där är sunkig historia nu. Med Barack Obama som USA:s presidents blåser nya friska vindar inte bara genom USA utan genom världen. Och FN håller på att återfå den centrala roll organisationen en gång hade och alltid borde ha haft.

Vid förra månadsskiftet deltog bara 26 svenska soldater i någon FN-ledd operation. På femtio år har det aldrig funnits så få svenska FN-soldater, skriver Svenska FN-förbundet. Föreningens ordförande Aleksander Gabelic ser siffran som ett uttryck för bristande intresse för FN:s fredsfrämjande arbete.

I stället satsar den svenska regeringen allt på att skicka fler soldater till det Natoledda kriget i Afghanistan. Tidskriften FolketiBild/Kulturfront (8/2009) granskar i flera artiklar Sveriges krig i Afghanistan, ett krig som förs med stor ekonomisk insats, som låter unga svenska soldater strida med sina liv som insats – för vad då? Varför är Sverige i krig i Afghanistan??

Varför har det blivit Bomber mer än Bistånd, undrar Afghanistankännaren Peter Hjukström. Kenneth Lundgren påminner om att sjuttio procent av afghanerna lever under existensminimum, på mindre än en dollar om dagen, efter åtta år av katastrofal ockupation och krig.

Ja, varför ska Sverige delta i USA:s och Natos krig, med juli månad som den blodigaste hittills? Är det för att regeringen genom kriget i Afghanistan vill leda Sverige bakvägen in i Nato? Vad annars? Sveriges militära bidrag är marginellt, det är inte vårt krig och kriget innebär ett djupt obehagligt brott mot en lång tradition där svensk internationell politik baserat sig på FNs ideal.

Stoppa smyganslutningen till Nato, skriver bland andra fredsforskaren Jan Øberg och fredsaktivisten Al Burke, som tagit initiativ till ett viktigt debattforum i frågan.

FN:s utredning om kriget i Gaza, beställd av generalsekreterare Ban Ki-moon, slår fast att Israel vid åtminstone sju tillfällen gick till direkta angrepp mot FN:s installationer, också skolor och hälsocentraler, med missiler, bomber och handeldvapen, vilket ledde till dussintals döda. Allt som allt skadades eller förstördes 53 byggnader tillhöriga FN eller FN:s hjälporganisation UNWRA. Läs mer här.

FN:s lager för nödhjälp och bränsle angreps med artilleri, vilket ledde till stor skada. Attacken fortsatte två timmar efter det att FN krävt att angreppet skulle upphöra.

FN kräver nu Israel på ersättning för skador, på över 80 miljoner kronor. Och Israel tillbakavisar förstås rapporten. Man har sina egna sanningar.

FN har tidigare uppskattat antalet förstörda och skadade hus i Gaza till över 15 000. 50 000 personer sökte skydd i FN-byggnader under kriget, skriver brittiska The Economist i senaste numret.

I mars samlades internationella donatorer i Sharm el-Sheik i Egypten och avsatte närmre 35 miljarder kronor till återuppbyggnad. Men Israels sanktioner mot Gaza fortsätter och inget återuppbyggnadsarbete har kunnat påbörjas. Fortfarande har tio procent av befolknkningen inget rinnande vatten eller vatten bara korta tider var annan eller tredje dag. Och gränserna är stängda. För befolkningen är Gaza ett stort fängelse.

Ica-Borgen på Tågaborg säljer på fruktavdelningen enbart apelsiner som odlats i Israel och är märkta Jaffa. Jag tar upp en apelsin. Den ligger som en granat i handflatan. Jag blir plötsligt otroligt illa berörd och skyndar ut ur affären. Kriget pågår också här.