Den norske läkaren Erik Fosse arbetade tillsammans med sin kollega Mads Gilbert på Shifasjukhuset i Gaza under Israels skoningslösa krig för snart två år sedan. De två var i princip de enda västerlänningarna i området under attacken. Deras rapporter skakade omvärlden, särskilt ett sms ”vi vadar i död och blod och amputerade kroppsdelar”.*)

På fredagskvällen berättade kirurgen Fosse för en stor publik på Folkets hus i Helsingborg. Det var en omskakande påminnelse om ett vidrigt krig vars effekter fortsätter att plåga 1,5 miljoner palestinier i området. Fortfarande tillåts som bekant exempelvis inte import av byggnadsmaterial.

– Israels krig var ett krig mot Gazas barn, sa Fosse. Halva befolkningen är under 18 år.

Inga kunde fly från Gaza. Många sökte skydd i FN-byggnader. 1300 – mest barn – befann sig i och utanför den FN-märkta skola som Israels armé den 6 januari bombade med tre artillerigranater.

- Vi fick in 70 barn till sjukhuset på en halvtimme. Många hade avrivna armar och ben. Först sorterade vi dem för att se vilka som kunde överleva. Sen opererade vi i en korridor. Men 24 barn dog.

Israels våldsamma angrepp på civilbefolkningen saknar motstycke. Över hälften av de döda var kvinnor och barn. Vart tredje krigsoffer var ett barn. Detta rapporteras i Goldstonerapporten, som Israel lyckats marginalisera. Inga krigsförbrytare har ställts till svars.

Jag har svårt att hålla kvar blicken kvar när Erik Fosse visar en bild på en massakrerad elvaårig pojke.

- Han dödades av en bomb från ett obemannat plan, styrt från en militärbas i Israel.

För Erik Fosse är det viktigt att berätta om det han såg. ”Om vi inte hade berättat, då hade vi blivit medskyldiga”. Det gör han också i hans och Mads Gilberts bok ”Ögonen i Gaza”.

Organisatörer till mötet var bland annat ABF, Ship to Gaza och Palestinska Kulturhuset i Helsingborg. Den sistnämnda organisationen bildades under Gazakriget i januari 2009.

*) Fotnot. Hela sms-et: ”De bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza stad för två timmar sedan. 80 skadades, 20 dödades. Alla kom till Shifasjukhuset. Hades!

Vi vadar i död, blod och amputerade kroppsdelar. Här finns mängder av barn, också gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så förfärande. Nu hör vi stridsvagnar. Berätta vidare, sänd vidare, ropa det vidare. Och GÖR NÅGOT! GÖR MER! Vi lever i historieboken, nu, alla!”