Kultur

Stadsteaterns spelår går mot sitt slut – i dur. Återigen var det röd lykta när sista föreställningen av Kärleksbrev gavs på Foajéscenen utanför stora scenen. Där gestaltade Bo G Andersson och Inga Ålenius en brevväxling över femtio år mellan en pojke/man och flicka/kvinna, med drömmar besvikelser, längtan och kärlek i otakt.

Kärleksbrev är teater med små medel, spel med nyanser, med talande tystnader och begränsade uttryck, om livet som längtan och realitet med stor allmängiltighet, i en föreställning  iscensatt av Annikas Kofoed.

I sin recension i HD hyllade Elin Wrethov föreställningen som en ”riktig liten hjärtevärmare”.

Det var Bosse Anderssons sista föreställning som fast anställd efter mer än ett kvartsekel på teatern och han hyllades välförtjänt med tal, blommor, stående ovationer och fyrfaldigt hurrande. Han lär dessbättre återkomma på scenen redan i höst, om än som gästartist.

Teaterns vd Max Granström uttryckte välgrundat sin glädje över att stadsteatern efter den djupa svackan nu har återvunnit självkänslan och existensberättigandet. Och Bo G mindes hur det för inte alls länge sedan kändes meningslöst att ”gå till arbetet”.

Helsingborgs stadsteater är livsviktig för den här staden. Låt oss hoppas att de positiva känslorna på teatern och bland helsingborgarna för vår teater kan vidareutvecklas utan klåfingriga politikers kortsiktiga förödande dumheter.

Tidigare på lördagen premiärsåldes biljetter till höstens föreställningar i en repertoar som på pappret verkar både lockande och ambitiös.

Det blåser kalla vindar kring symfoniorkestern de här aprildagarna. Man spelar med högsta konstnärliga kvalitet för fulla hus (85 proc beläggning). Men kulturnämnden fattade på förra mötet ett beslut som kan innebära att orkestern måste skäras ner med tre musiker, därför att bidragen till orkestern inte täcker avtalsenliga lönehöjningar.

På sin blogg skrev kulturnämndsordföranden Mats Sander i fredags att det var svårt att för nämnden att hantera Konserthusets budget och att man beslutat att ”konserthusstyrelsen ska återkomma i augusti. Det är en utmaning för dem men jag har förhoppningar att de ska hitta lösningar.”

Sander värnar inte om orkestern, den akuta krisen menar han är en utmaning för någon annan. Vilken ynkedom! Själv har han bidragit till miljonförluster för nämnden med det havererade dataarkivsystemet.

Helsingborgs stadsteater befinner sig dessbättre i ett annat läge. Situationen är på väg att stabiliseras efter en utdragen kris, främst vållad av politiskt vanstyre. Under hela våren 2011 hade teatern 13 000 besökare, berättar teaterns vd Max Granström när vi träffas över en lunchmacka. Den 30 mars i år har teatern inklusive reserverade framtida biljetter sålt 22 500 biljetter.

– Resan till Melonia hade en 94-procentig beläggning. Under hallonbusken är uppe i 80 % och har flera föreställningar kvar. En midsommarnattsdröm är halvvägs in i spelperioden uppe i strax under 70 %.

Nu arbetar sju personer på teatern med marknadsföring och försäljning och till hösten tillträder en ny konstnärlig chef med positiva förväntningar, Anna Novovic.

I lördags hade jag glädjen att se Shakespeares En midsommarnattsdröm på stora scenen, iscensatt av Anna Novovic med drömsk poesi. Det var utsålt och röda lampan lyste också utanför samma kvälls föreställning av Under hallonbusken på Lilla scenen.

Stadsteaterns nya chef är utnämnd, Anna Novovic, som har arbetat i huset och på alla vis verkar vara ett bra val. Med en konstnärlig chef och en vd borde teatern ha återfått den organisation som är nödvändig för kreativt teaterarbete, efter en lång period av politikerskapat kaos.

Så återstår bara att Konserthuset och Symfoniorkestern ska få sin nya chef, efter en onödigt utdragen process.

Men, för det finns några men. Bekymmersamma ”men”.

För några veckor sedan aviserade den moderate kulturnämndsordföranden Mats Sander ”en minskad personalram” för Helsingborgs kulturinstitutioner och ”gemensamma chefer inom ekonomi, personal, marknad och kommunikation” för kulturförvaltningen, Stadsteatern och symfoniorkestern. På så vis ska man spara 4,4 miljoner, hette det.

Det här kan ”ställa till det” för både teatern och symfoniorkestern. Gemensam marknadsföring för de båda institutionerna är ingen bra idé. teaterns publikarbete är annorlunda än orkesterns. Om man däremot skär ner på kulturförvaltningens personal och frigör medel för konstärlig verksamhet är det en annan sak.

Redan på torsdagen behandlar kulturnämnden Stadsteaterns och Konserthusets bokslut för förra året. På mötet kommer man också att informera om vad man menar med den förskönande omskrivningen ”kultursamordning”, som står som punkt elva på dagordningen.

Sedan ett år har Helsingborgs konserthus ingen vd. När rekryteringen nu i höst skulle ha inletts meddelade Konserthusets ordförande Kenneth Lantz (kd) att att han fått ”direktiv från ägarna” att senarelägga det hela. Helsingborgs kommun äger Konserthuset och ägarstyrningen över kulturbolagen utövas av kulturnämnden. Men kulturnämnden har aldrig fattat något beslut om vd-rekryteringen, skriver tre miljöpartister i Helsingborg, Michael Mania, Annika Román och Lars Dalesjö, på den nya bloggen Grön kulturpolitik i Helsingborg. Vem har då fattat beslutet?

”Ledningen i Rådhuset har sagt till konserthusstyrelsen att trampa på bromsen för rekryteringen”, skrev HD 12 november i en intervju med  kd-kommunalrådet Lars Thunberg. ”Ledningen i Rådhuset”?? Så kan det ju inte gå till.

Det här är ännu en bisarr kulturskandal i Helsingborg. Frågan har flera dimensioner.

• Det är orimligt att en stor institution som konserthuset saknar vd under så lång tid. Institutionens ekonomi hotas och i förlängningen också verksamhetens kvalitet. Staden borde måna om orkestern och konserthuset. Det gör man inte alls på det här viset.

• Anledningen till uppskovet tycks vara att man hoppas på ”samordningsvinster” (med Thunbergs formulering i HD-artikeln). Är det fortfarande knäppgökar i rådhuset som vill slå samman symfoniorkestern och stadsteatern? Konstnärligt kan det bli förödande med en gemensam vd. Hur ska teaterns önskemål kunna vägas mot musikverksamhetens? Samordning kan väl vara ok, men samstyre riskerar att bli förödande destruktivt.

• Rubriken på den citerade bloggen är ”Dekret från gänget”, vilket syftar på att normala demokratiska beslutsvägar fullständigt åsidosätts. Eller som de tre författarna skriver i bloggen:

”Det krävs inte mer än ett samtal från ”Ledningen i Rådhuset” och det demokratiska styrsystemet för Helsingborgs Stads kulturinstitutioner sätts ur spel. Kulturnämnden, bolagsstyrelser, samordningsgrupper har ingenting att säga till om saken. Vi vet inte ens vilka som står bakom beslutet att stoppa VD-rekryteringen. Inga protokoll eller beslut finns som skulle kunna överklagas.”

Precis så gick det också till när det anrika konstmuseet Vikingsberg tidigare i år förvandlades till dagis, med metoder där alla normala demokratiska regelverk åsidosattes. Beslutet om att skjuta på vd-rekryteringen innebär att det godtyckliga vanstyret av kulturen i Helsingborg bara fortsätter.

De senaste fem årens politiska kalabalik inom Helsingborgs kulturliv har skadat först Dunkers och sedan Stadsteatern å det grövsta. Hittills har den ovärderliga symfoniorkestern klarat sig, men hur länge till??

Karl Dunér slutar som teaterchef i Helsingborg. Beskedet kom knappast som en överraskning. Turbulensen på stadsteatern har varit för stor. I januari 2010 avskedades 22 personer på ett möte med ingen eller minimal förhandsinformation. En chef som behandlar sin personal på det viset kan jag inte ha respekt för. Det blev knappast bättre genom att teatern bröt mot alla rimliga spelregler på arbetsmarknaden. Den kommunala bolagiseringen av teatern medförde att de avskedade inte fick förtur till andra jobb inom kommunen.

Avskedandena var inhumana. Att skrota marknadsavdelningen var fullständigt nipprigt. Var och en som vet något om teater är ju medveten om att marknadsföring och publikarbete hör till teaterns kärnverksamheter. Utmaningarna i det sammanhanget är oändliga. Hur vinner man en teaterovan publik? Hur får man unga människor att hitta till teatern?

Teaterförbundets avd 8 i Helsingborg skrev i november 2010 ett brev till kommunfullmäktige. I brevet uttryckte man oro över att marknadsavdelningens åtta publikarbetare blivit uppsagda och nämnde som exempel en konsekvens när man till ett gästspel i oktober bara sålt 16 biljetter till Storans 590 platser.

Vanstyre och administrativ kompetens alltså. Som Björn Gunnarsson påpekade på onsdagens kultursida är Dunér en inspirerad regissör som saknat administrativ erfarenhet.

Dock var det inte främst hans bristande chefskompetens som skapade krisen. Det fanns pådrivande krafter, teaterstyrelsen och dess dåvarande chef folkpartisten Tore Bryneholt bär ett sjusärdeles tungt ansvar.

Bryneholts cyniska uttalande i maj 2010 om att ”det går att krama ut mer kultur ur varje skattekrona” fick mig att sätta morgonteet i halsen. Bryneholt försvarade inte teatern mot påhopp utifrån, han angrep den. Och han hade mage att föreslå en sammanslagning av teatern och symfoniorkestern. På allvar. På fullt allvar. Och bakom honom stod en annan klåpare, dåvarande kulturnämndsordföranden Anders Lundström.

Jag gillar inte att använda så här hårda ord. Men det handlar om politiskt och demokratiskt tillsatta personer som utan ödmjukhet utövat destruktiv makt – och för sådant har jag inget tålamod. De lyssnade heller inte på personalens nödrop: 89 procent av de anställda förklarade våren 2010 att de saknade förtroende för teaterns ledning.

Ansvaret för stadsteaterns nuvarande desperata situation är således framförallt politiskt. Med en rimligt kompetent teaterstyrelse bakom Dunér hade det aldrig behövt bli så här illa. Jag skrev redan för ett år sedan att teaterns kris skapats genom politiskt dilettanteri och oförmåga att bedriva en långsiktig anslagspolitik som garanterar teaterns överlevnad.

Chefer har kommit och gått sedan Helsingborgs stadsteater grundades 1921, namnen talar för sig, Ingmar Bergman, Per Sjöstrand, Lars-Lewi Laestadius, Claes Sylwander, Lars Svenson, Göran Stangertz, för att bara nämna några. Det har varit kriser och stormar under åren – men aldrig som nu det senaste halvåret, en kris som många fruktat kunde leda till en nedläggning.

Förhoppningsvis blir det inte så. Men en utdragen chefskris i kombination med en ekonomisk kris efter allt publikbortfall är inget önskeläge. Dunér bör lämna teatern redan efter vårsäsongens slut, med en tillförordnad chef som ansvarig under en övergångsperiod. Därtill hoppas jag att ansvariga politiker sluter upp bakom teatern, med långsiktigt moraliskt och ekonomiskt stöd och en markerad vilja att söka läka och lindra dagens öppna sår och återskapa en konstnärlig och publik teater.

Helsingborgs stadsteaters bedrövliga bekymmer fortsätter. Efter fjolårets ogenomtänkta massuppsägningar har teaterns marknadsföring kapsejsat. Redan innan den senaste premiären i fredags, ”Allt som är ditt”, inställdes fyra av 18 planerade föreställningar under februari och mars, till följd av svagt publikintresse, läs oduglig marknadsföring.

Till råga på allt menade teaterchefen Karl Dunér i HD att det hela var ”helt odramatiskt”. Det är tydligen publiken det är fel på. ”Det är ett okänt format och det tar tid för publiken att hitta hit. Man vill vänta och höra vad grannen tycker innan man köper biljett.”

Också i höstas ställde teatern in föreställningar till följd av för få sålda biljetter. Bekymret är inte publiken utan teaterns ledning och kulturpolitikernas klåfingrighet.

Uppgifterna om publikens ointresse och de fyra indragna föreställningarna borde leda till akuta åtgärder för att rädda stadsteatern – innan det är för sent. Fortsätter det på det här viset överlever knappast teatern länge till.

Risken är också uppenbar att teaterns problem smittar av sig på den i dag väl fungerande symfoniorkestern. I senaste numret av medlemsbladet för Helsingborgs symfonikers vänner uttrycker föreningens ordförande Yngve Einert oro inför planerna på att samordna ekonomi, personalfrågor och marknadsföring för konserthuset, Dunkers och Stadsteatern och skriver att det ”finns farhågor, att den föreslagna organisationen kan bli en black om foten för HSO:s del”.

Teaterförbundet avd.8 på Helsingborgs Stadsteater uttrycker i en skrivelse till kommunfullmäktiges ledamöter djup oro inför det beslut som fullmäktige väntas ta på onsdagens möte. Man vädjar med drastiska exempel till fullmäktige att bordlägga ett horribelt och illa genomtänkt beslutsunderlag.

I våras blev teaterns hela marknadsavdelning uppsagd, åtta kompetenta publikarbetare. Biljett- och marknadsansvaret överfördes till Kulturförvaltningen och Dunkers, vilket fått synnerligen destruktiva konsekvenser, som också jag påtalat här på bloggen. Åtta månader efter uppsägningarna har teaterns publikbortfall varit förödande, inte på grund av bristande konstnärliga kvaliteter utan till följd av inkompetent eller obefintligt marknadsföring.

I skrivelsen ges flera anmärkningsvärda exempel på ”ett publikbortfall som vi aldrig tidigare varit med om både vad gäller egenproducerade uppsättningar och gästspel”.

”Till ett gästspel för en månad sedan såldes 16 biljetter till Storans salong som rymmer 590 platser. Den produktion som precis avslutats hade fredagen 29 oktober 91 osålda biljetter i en salong som rymmer 132 platser.”

Till den uppsättning på Lilla scenen som har premiär om mindre än 14 dagar har bara sex biljetter sålts.

En teater fungerar inte utan kompetent marknadsföring. I varje teaters organisation finns ett integrerat publikarbete. Det har nu slagits sönder i Helsingborg.

Politikernas sätt att hantera en av stadens allra viktigaste kulturinstitutioner är en riksskandal. En teater utan publik förlorar både pengar och mening. Snart återstår bara att lägga ner.

Om fullmäktiges ledamöter som nickedockor säger ja till konsultfirman Navets illa underbyggda förslag drabbas Helsingborg av en kulturskandal än värre än det kaos som rått på Dunkers kulturhus de senaste tre åren.

Då är det inte frågan om att vara eller inte vara, bara inte vara. Den ende vinnaren blir då teaterstyrelseordförande Tore Bryneholt som kan räkna hem skattekronor som han brukar, denne teaterns alldeles egne dödgrävare, som aldrig stått upp till försvar för institutionen.

Helsingborgs stadsteater har de senaste dagarna på ett negativt sätt stått i fokus. Man har nästan inte sålt några biljetter till ett konstnärligt spännande gästspel från Teater Weimar i Malmö i kväll, ”Konsumentköplagen”. Men vad beror skandalen på? Man har som bekant tidigare i år avskedat de på teatern som arbetade med biljettförsäljning och marknadsföring. Förr i tiden fanns det teaterombud och man gjorde särskilda insatser för att nå teaterovana grupper. Nu verkar det som om informatör Tommy Esbjörnsson på Kulturförvaltningen har ett yrvaket ansvar för debaclet.

Den 11 oktober tecknades en överenskommelse mellan kulturförvaltningen och stadsteatern avseende biljetthantering, undertecknad av teaterchefen Karl Dunér och kulturchef Kerstin Hassner. Personal från kulturförvaltningen ska nu hoppa in i teaterns biljettkassa de korta stunder den är öppen före föreställningarna. Som belöning ska de få se föreställningarna!! I skrivelsen heter det på lätt absurd byråkratiska så här:

”Kulturförvaltningens ansvar

– Stadsteaterns föreställningar på Stora scenen, Lilla scenen, Foajéscenen betraktas under kvarvarande del av 2010 (fr o m 2010-08-01) som arena inom ramen för kulturförvaltningens verksamhet.

– Kulturförvaltningen ansvarar för bokning och försäljning av samtliga ordinarie biljetter till offentliga föreställningar. …”

Stadsteaterns föreställningar är ”en arena för kulturförvaltningen”, står det. Vad tusan betyder det? Är det kulturförvaltningen som spelar arenateater?? Men det finns ju en teaterchef och teatern är fortfarande ett kommunalt bolag. Har förvaltningen omyndigförklarat teatern?

I dokumentet nämns oförklarligt nog ingenting om marknadsföring. Eftersom förvaltningen tagit över måste det vara Esbjörnsson som ansvarar. I lördagens HD erkänner han att ”Vad gäller just Konsumentköplagen har ingenting gjorts.” Det är klart att det går åt pepparn. Men det är alltså inte teaterns fel utan kulturförvaltningens ansvar. Det är förvaltningen som har ställt till det.

Vilken soppa! Helsingborgs kulturliv är nu som Grönköpings. Och vilken nedlåtande behandling av Helsingborgs stadsteater, av personalen där och av den teaterintresserade publiken. Fortsätter det så här har Helsingborg ingen stadsteater om några år.