Freedom Riders mot Veolia på Västbanken

11 december, 2011 klockan 19:27

Sex palestinska ”Freedom riders” gick den 15 november i år nära den judiska bosättningen Psagot upp på en segregerad israelisk buss, ”endast för judiska bosättare”, som i Veolias regi går från den ockuperade Västbanken till östra Jerusalem. Gränspolis och soldater omringade bussen vid checkpointen Hizmeh. Palestinierna arresterades och fördes till polisstationen i Atarot. Filmen ovan från aktionen och från en solidaritetsmanifestation i Baltimore i USA, arrangerad av Jewish Voice For Peace.

Badee Dwak från Hebron, en av de arresterade demokratiaktivisterna, sa:

”Företag som Veolia och Egged är direkta medbrottslingar i den israeliska kränkningen av våra medborgerliga rättigheter. De transporterar bosättare från ockuperat land på vägar som vi sällan kan använda till platser som vi inte kan ta oss till, också Jerusalem.

Dessa företag bör bojkottas, inte bara i Israel utan i hela världen. Det är en moralisk skyldighet att göra slut på deras medverkan i israelisk apartheid.”

De palestinska demokratiaktivisterna har inspirerats av den amerikanska medborgarrättsrörelsen ”Freedom Riders”, som för femtio år sedan med icke-våld och civil olydnad bekämpade rasistisk segregering i den amerikanska södern genom att försöka åka med bussar ”endast för vita” och låta sig arresteras. Bilden underst visar en buss från den amerikanska aktionen men med inlagda palestinska slagord.

Aktionerna i USA blev framgångsrika och ledde till nya lagar som förbjöd segregering på buss- och tågstationer liksom på flygplatser. Det här var på John F Kennedys tid, när Robert Kennedy var justitieminister. Läs mera i min blogg från i våras här.

Palestinska Freedom Riders har en Facebooksida, med mer information.

Stort tack till Bea, som i kommentaren till min tidigare blogg ”Veolias Öresundståg och tågen i Israel” gav mig den länk som berättade om de palestinska Freedom Riders.

Till sist: När multinationella Veolia nu gått in i Öresundstrafiken efter DSB First, varför tog politikerna inte hänsyn till företagets solkiga och demokratiskt helt oacceptabla agerande i Israel?

Dela

Libyen behöver fredsskapande civila insatser

10 mars, 2011 klockan 21:42

Fredsforskaren Jan Öberg skriver om Libyen och undrar varför det inte finns några diskussioner om civila insatser för att hantera den djupnande krisen i landet. Det skulle kunna handla om medling, fact-finding uppdrag, hearings och annat – på uppdrag av EU eller FN. Det enda som tycks diskuteras är upprättandet av ickeflygzoner, vilket är en krigshandling, som inte kommer att lösa krisen utan kommer att leda till en militär intervention längre fram.

”Allt handlar om Libyen = 3,5 % av världens oljetillgångar, dubbel så stora som USA:s, ingenting handlar om fredsskapande och konfliktläkande åtgärder.”

På sin blogg skriver Richard Falk, ordförande i Nuclear Age Peace Foundation och knuten till Jan Öbergs TFF, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, i samma anda. Han påminner om hur militära interventioner under de senaste årtiondena lett till det ena misslyckandet efter det andra, med stort mänskligt lidande till följd.

Det gäller särskilt västliga krigshandlingar i den muslimska världen under det senaste halvseklet. Falk betonar att beslut måste fattas av FN:s säkerhetsråd och att internationella lagar måste följas.

Har världen ingenting lärt av krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan, undrar Falk. Han förfäras över de amerikanska republikaner (bland dem förre presidentkandidaten John McCain) som tycks vilja satsa miljarder dollar på ett nytt krig i Libyen – samtidigt som man drastiskt skurit ner inhemska välfärdssystem:

”Det finns en oroande (amerikansk) beredvillighet att gå in med pengar och vapen i en ny konflikt, till synes för att visa att den imperialistiska geopolitiken inte är död, trots alla uppenbara tecken på USA:s nedgång.”

Under tiden fortsätter Muammar Gaddafi-trogna trupper att attackera rebellerna. På torsdagskvällen kom ett gemensamt fransk-engelsk uttalande där man krävde att Gaddafis attacker måste upphöra omedelbart. Bilden ovan visar rebeller nära Ras Lanuf, utsatta för bombardemang.

Dela

Om drakar, demokrati och om vem som äger Sverige

2 mars, 2011 klockan 11:42

Vem äger Sverige?, undrade Gunnar Eriksson i Tväråselet i Norrland. Han sände frågan till Försvarshögskolan, till riksdagen och regeringen. Från Statsrådsberedningen fick han till slut ett svar:

Sverige är en nation och inte en enhetlig och avgränsad materiell eller immateriell resurs. Frågan vem som äger Sverige, Norrköping, USA eller EU går därmed inte att svara på.

Ingen tycks veta, inte ens regeringen. Gunnars fråga handlade om förra sommarens Nato-militärövning i Norrland, när amerikanska bombplan övade för Afghanistan på svenskt område. Han själv var ute i skogarna på ”allmän plats”. Nu har han dömts till 3 000 kronor i böter, berättar hans mångårige vän, höganäsjournalisten Göran Schwanbom. Böterna är dryga, Gunnar Eriksson lever på så där 7 000 kronor i månaden – före skatt. Göran har i dagarna fått ett mejl från Gunnar Eriksson. Jag får läsa det:

”Egyptens försvar försvarar sitt folk mot den brutala diktaturen. Svenska försvaret försvarar USA:s krigsmakt mot det svenska folket. Kanske jag flyttar till Egypten, så att man inte behöver vara fiende i sitt eget land,s som det nu gäller för mig. Dömd för att vistas på allmän plats där jag blev fiende mot USA som försvarades, av en av mig betald armé, ”svenska armén”.

Vad är demokrati? Kanske vi har något att lära av Egypten nu?”

I Luleå tingsrätt dömdes nyligen tre män för att ha flugit med drakar utanför ingången till flygflottiljen i staden och filmat, för att göra en film i Gandhis anda, om fred, ickevåld och Afghanistan. Det oerhörda brottet utfördes under samma tid i augusti 2010 då USA fällde bomber över svensk mark.

Dela

Martin, Mandela och Mahatma på Tahrirtorget

17 februari, 2011 klockan 19:30

Icke-våld och Internet kännetecknade revolutionen på Tahrirtorget och protesterna på andra håll i arabvärlden, skriver Benjamin R. Barber i The Huffington Post. Begreppen krossar stereotyperna om arabvärlden och om islam, som antimodernt och våldsbenäget.

Kom ihåg att det inte var en sekulär revolt, påminner Barber. Muslimer skyddade kristna och kristna muslimer. Islam är inte mer våldsbenäget i sig än kristendomen.

De unga på Tahrirtorget demonstrerade med ickevåldsmetoder och mötte inte ens polisens huliganer med våld, i samma anda som Martin Luther King, Nelson Mandela och Mahatma Gandhi. På Tahrirtorget inspirerades armén att också arbeta med ickevåld.

I andra länder i Mellanöstern som Bahrain, Jemen och Iran har demonstranterna mötts med dödligt våld utan att de svarat med våld.

De som protesterar kan göra en revolution, men bara medborgare kan bygga en demokrati, skriver Barber. Men också en revolution är en medborgerlig erfarenhet. Och en ickevåldsrevolution, som den egyptiska, är en kraftfull och mogen medborgerlig handling:

”Om demokrati definieras av ordens makt över den råa styrkan, så har en revolution som bygger på ord mycket större möjlighet att leda till demokrtati än en som vilar på våld.”

Dela

I dag är vi alla egyptier!

11 februari, 2011 klockan 20:15

På den egyptiska revolutionens artonde dag gav tyrannen Hosni Mubarak upp. Den folkliga demokratirörelsens seger blev total. Och vilken seger sen! Dikatorns makt knäcktes med icke-våld och folklig kraft.

I går kväll var det lätt att känna oro sedan diktatorn visat okänslig maktfullkomlighet. Många fruktade att demonstrationerna skulle sluta i en massaker som på Himmelska fridens torg. Men så blev det inte. Den egyptiska revolutionen är unik, en seger för ickevåldsstrategi med få motsvarigheter. Mahatma Gandhi och Martin Luther King skulle känt sig stolta över de egyptiska demokratiaktivisterna.

Fredagens händelser i Egypten kan jämföras med Berlinmurens fall och det kalla krigets slut, Sovjetunionens upplösning eller apartheids fall i Sydafrika. Men SVT:s Rapport hängde inte med. Tolv minuter Egypten följdes av fyllig rapportering om snöovädret i Stockholm och en och annan inställd busslinje från Slussen eller vad det nu var för navelskådande 08-journalistik om Stockholms innerstad.

Diktatorns fall är förstås bara början till den process som kan leda till verklig demokrati – eller gå i baklås.

Men den här fredagen är vi alla egyptier! Den 11 februari 2011 är en historisk dag. För Egypten, för arabvärlden, för världen – och för ickevåldet.

Dela

Revolution med ickevåld och tweets

1 februari, 2011 klockan 10:51

Revoltens åttonde dag, tisdag morgon, samlas uppemot en miljon människor i Kairo för att från Tahrirplatsen, Frihetstorget, vandra till presidentpalatset och uttrycka sin vrede över trettio års diktatur i landet, till diktatorn själv, Hosni Mubarak. Talesmän för armén har i en tevesänd deklaration förklarat att de inte kommer att använda våld mot det folkliga upproret och folkets ”legitima krav”. Diktatorn är trängd, trots att han har – halvhjärtat men ändå – stöd av sådana som Hillary Clinton och Carl Bildt i stabilitetens namn.

Själv förbereder jag den här morgonen ett föredrag om Martin Luther King medan jag med ett öga följer direktsändningarnas dramatik via BBC, al-Jazira (som regimen inte lyckats släcka ner) och CNN. Det som händer i Kairo är en aktion i Kings anda, en ickevåldsmanifestation av sällan skådat slag. Om King hade levt, han skulle fyllt 82 för några veckor sedan, skulle han ha stött revolten.

Egypten är nu off-line, sedan regimen stängt den sista internetleverantören. Google har svarat med att öppna SayNow, en tjänst för mikrobloggande. Det går att från Egypten ringa upp speciella telefonnummer och lämna röstmeddelanden som direkt konverteras till text med hashtagen #egypt.

På en blogg säger två av Googles produktutvecklare Abdel-Karim Mardini och SayNow co-foundern Ujjwal Singh att de liksom så många andra suttit klistrade för att följa nyheterna från Egypten och att de under den gånga helgen kom på idén med ”speak-to-tweet”.

Skapas framtiden i Kairo?

Dela

Faller USA:s imperium 2020?

31 december, 2010 klockan 13:42

Den norske fredsforskaren Johan Galtung har länge siat om att USA:s militära världsimperium kommer att falla sönder, liksom tidigare imperier, senast Sovjetunionen.

I filmen ovan, en intervju gjord av den ryska engelskspråkiga Russian Television, tror han att USA:s imperium faller senast 2020 – och att USA har allt att vinna på det.

Galtung utvecklar sina tankar i sin ”The Fall of the US Empire – and then what?”. I filmen nedan intervjuas han av ”The Real News” om boken, tillsammans med den amerikanske kongressmannen Dennis Kucinich, som i somras föreslog att man i USA skulle inrätta ett fredsdepartement, som arbetade med konfliktlösning genom icke-våld. I intervjun påminner Kucinich om att över hundra miljoner människor dödades i krig under 1900-talet och säger att mänskligheten måste finna andra vägar för konfliktlösning.

Johan Galtung är knuten till TFF i Lund, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, som på det nya årets första dag fyller 25 år. Mera om det i morgon.

Dela

Fader Kabats kamp mot kärnvapen

8 september, 2009 klockan 10:13

För snart trettio år sedan tog sig åtta fredsaktivister ur Plogbillsrörelsen in på general Electrics vapenfabrik utanför Philadelphia i USA. Man gick lös på kärnvapenmissiler med sina hammare för att ”oskadliggöra” världens farligaste vapen och stänkte ner hemliga dokument med blod.

Tre av de åtta har dött, däribland den mest kände, prästen Philip Berrigan. En i gruppen, fader Carl Kabat (bilden), är i dag 75 och fortsätter hängivet kampen mot kärnvapen. Utklädd i clowndräkt, utrustad med hammare och plåtsax genomför han aktioner – med ett Martin Luther King-citat på magen: ”We have guided missles and missguided men”.

Fader Kabats senaste aktion ägde rum i Greely norr om Denver, skriver New York Times. Carl Kabat klippte upp ett håll i ett staket till en anläggning med stridsberedda Minuteman III kärnvapenmissilier. Under 45 minuter hann han spänna upp antikärnvapenbanderoller och be en bön innan han arresterades av säkerhetspersonal.

De senaste tre decennierna har Carl Kabat tillbringat halva sitt liv i fängelse. Ingen människa borde acceptera kärnvapen, säger han. oskyldiga mördas och de pengar som satsas på kärnvapen kunde användas till att bekämpa fattigdom och hunger. Fader Kabat ångrar ingenting, tvärtom.

”När jag dör vill jag att det på min gravsten ska stå Han levde verkligen”, säger han.

Det finns i dag 150 stridsberedda Minuteman III-missiler utspridda över USA.

Dela

Längre än från Selma till Montgomery

8 juni, 2009 klockan 05:28

Jag bilar längs Highway 80 East i Alabama från Selma till delstatens huvudstad Montgomery, samma väg som civilrightsaktivister ledda av Martin Luther King gick i mars 1965 (se filmen ovan). Det handlade om rätten att rösta. På alla vis förhindrades svarta att registrera sig. I en kommun utmed vägen, Lowndes, utgjorde de svarta åttio procent av befolkningen. Ingen enda hade lyckats registrera sig som väljare.

De här veckorna förändrades allt genom tre icke-våldsmarscher, där den första, ”Den blodiga söndagen”, innebar grovt polisvåld mot fredliga rösträttsdemonstranter (se filmen nedan). Polisbrutaliteten och flera mord på aktivister av Ku Klux Klan ledde till att president Lyndon Johnson undertecknade Civil Rights Act.

I Selma mördade klanen James Reeb, en vit präst som efter demonstrationen råkade gå till ett onlywhite-café. Han blev nerklubbad, skallen spräcktes och han dog två dagar senare. På platsen för mordet finns en slagkraftig muralmålning (bilden).

Viola Linozzo, en vit kvinna från Chicago kom till marschen med sin bil och transporterade demonstranter. Hon mördades likaså, sköts av KKK för att hon hade ”niggers” i bilen.

I dag är väg 80 ”historic route”, eftersom marscherna förändrade USA. I lantliga Lowndes har man byggt ett imponerande stort museum över kampen för lika rösträtt.

Antagligen avgjordes presidentvalet år 2000 genom orättvisa och dåliga valprocendurer i fattiga svarta kommuner, särskilt i Florida. I valet 2008 lyckades president Obama mobilisera marginaliserade grupper på ett sätt som kan ha avgjort valet. USA har förändrats. Men mycket återstår. Det är en lång väg att gå, längre än från Selma till Montgomery.

Dela

James Meredith och de svartas rätt att studera

28 maj, 2009 klockan 06:11

”Var det värt två liv, din djävla nigger”, ropade en vit student till James Meredith, när denne för femte gången försökte registrera sig som förste afroamerikanske student på ”Ole Miss”, universitetet i Oxford Mississippi. Det var den 1 oktober 1962. James var inte ensam. 31 000 soldater var där för att skydda honom. Den dagen (se filmen ovan) fanns det tre gånger så stora amerikanska trupper i lilla Oxford som i Västberlin. En mobb på 3000 hade under fjorton timmar attackerat universitetet med Molotovcocktails, betongblock och tegelstenar. Till slut kunde Meredith – med stöd av lagen och Högsta Domstolen – registrera sig.

Bob Dylan skildrade det som hände i ”Oxford Town”, en låt på hans andra album, ”The Freewheeling Bob Dylan”.

På universitetet trakasserades den ensamme svarte studenten dagligen. När han skulle äta vände de vita studenterna sig bort från honom. De som bodde i samma studenthus, Baxter (bilden), höll honom vaken natt efter natt genom att dunka med en basketboll i golvet över hans rum. Nadine Cohodas har skildrat detta i sin bok ”The Band Played Dixie”.

För att Meredith skulle kunna studera skyddades han av flera hundra soldater under ett helt läsår, på order av president Kennedy.

Det är slutet av maj 2009. Jag talar med tre svarta studenter på ”Ole Miss”, de studerar radiojournalistik. Tänker de på James Meredith, frågar jag. Jo, särskilt på årsdagen, säger de.

Men här är ok nu, menar de. Och det känns så. Men allt det som hände är ändå så obehagligt nära i tiden.

Lyceum, administrationsbyggnaden från mitten av 1800-talet har pampiga grekiska pelare (med skottskador från 1962). Bakom finns en skulptur tillägnad James Meredith. Den svarte studenten avbildas i brons i naturlig storlek framför en portal på vars framsida står skrivet ”Mod” och på andra sidan ”Möjligheter”.

Det är bara ett Men. Skulpuren kom på plats först 2006, 44 år efter den händelse som har beskrivits som den mest allvarliga konfrontationen mellan staten USA och en delstat, det då öppet rasistiska Mississippi.

James Meredith är i dag 76 år. Efter sin examen i Oxford fortsatte han sina studier i Nigeria. När han kom hem ledde han 1966 en medborgarrättsmarsch, ”March against fear”, till Jackson.

En krypskytt nära nog dödade honom i samband med marschen, så stort var det hat han hade väckt bland de stora grupperna militant rasistiska vita. Jack R Thornell vann 1967 Pulitzerpriset för årets bästa foto med sin bild på den skjutne Meredith (nedan).

Därefter gav James Meredith upp sitt engagemang för Civil Rights. Han började arbeta politiskt för republikanerna. I dag är han 76 år och försörjer sig med att sälja begagnade bilar utanför Mississippis huvudstad Jackson.

Dela

Huvudnyheter

Bedragare skulle hyra ut Louises lägenhet

Helsingborg Mot en förskottsbetalning på två månadshyror skulle nyckeln skickas med bud.

Fler ambulanser kör till Ängelholms akut

ÄNGELHOLM Fler ambulanser till akuten vid Ängelholms sjukhus ger kortare väntetid för patienterna.

Se biofilmer från SF att köpa eller reservera här

Succé för vårens simsatsning på Dammhag

Landskrona Från 1 till 26 simkunniga andraklassare på en termin. TEXT+TV

Hon protesterar mot utbytt kaffe

Landskrona Efter kommunens senaste livsmedelsupphandling är det slut med Zoegas kaffe på Svalövs äldreboenden.

Unga framgångar på motocross-SM

MOTOCROSS Flera Landskrona MK-föraretog för sig under helgens SM-deltävling på Saxtorpsbanan.

Knarkförsäljare får behålla sina pengar

HÖGANÄS Haschförsäljare i Höganäs döms till skyddstillsyn och samhällstjänst.

Sjöräddarna vill rycka ut med större båt

RÅÅ Sjöräddarna på Råå vill ha en likadan båt som finns i Höganäs och Torekov.

Blod, svett och illusioner

Kultur Gunnar Bergdahl ser Fridhemsutbildade Ninja Thyberg ställa svåra frågor med sin kortfilm Pleasure som tävlar i Cannes.

Dahl längtar till Söderstadion

Fotboll BoIS-aren Andreas Dahl tror på en 2–1-seger i kvällens återkomst på Söderstadion.

Teatern fascinerar ännu efter 64 år

Familj Skådespelaren Ingvar Kjellson är en del av svensk teaterhistoria.

Nyckeln till gemenskap

Nöje Nyckelharpslaget 2010 vårdar ett mycket gammal musikinstrument. Men de spelar en musik som hörs i många moderna sammanhang i dag.

Svenskt VM-guld i ishockey

Ishockey Hemmaförbannelsen i ishockey-VM är bruten.Av ett par tvillingar som en gång i tiden kallades för Guds gåva till ishockeyn.— Det här är nog det största jag varit med om, sade tvåmålsskytten Henrik Sedin efter VM-finalen.

Ytterligare man gripen efter guldrånet

Ängelholm Polisen hemlighetsfull med uppgifter, men uppger att en andra man gripits under söndagen.

Lyxrally passerade Skåne

Skåne Loppet har kritiserats för att utgöra en trafikfara. Men förarna själva hävdar att de håller hastighetsgränserna. TEXT+TV

Greps efter misshandel av dotter

Helsingborg En man greps på söndagskvällen i Helsingborg misstänkt för att ha misshandlat sin styvdotter.

Dela

Dela

Sverige är en nation och inte en enhetlig och avgränsad materiell eller immateriell resurs. Frågan vem som äger Sverige, Norrköping, USA eller EU går därmed inte att svara på.

Dela

Dela

Dela

Dela

Dela

Dela

Dela

Dela

Om Sören Sommelius

Senaste kommentarerna

Senast bloggat

Sören har mest bloggat om:

Kategorier

Arkiv

Huvudnyheter

Bedragare skulle hyra ut Louises lägenhet

Fler ambulanser kör till Ängelholms akut

Succé för vårens simsatsning på Dammhag

Hon protesterar mot utbytt kaffe

Unga framgångar på motocross-SM

Knarkförsäljare får behålla sina pengar

Sjöräddarna vill rycka ut med större båt

Blod, svett och illusioner

Dahl längtar till Söderstadion

Teatern fascinerar ännu efter 64 år

Nyckeln till gemenskap

Svenskt VM-guld i ishockey

Ytterligare man gripen efter guldrånet

Lyxrally passerade Skåne

Greps efter misshandel av dotter

Nyhetstips

Kontakt

Prenumeration & annons

Andra kanaler