Kultur

Kärnfastigheters debitering av hyror är en av de stora kostnaderna i Helsingborgs kulturliv, pengar som betalas ut av kommunen som kulturbidrag med ena handen för att snabbt norpas tillbaka av den andra, läs Kärnfastigheter. Jag har svårt att förstå de politiker som satt upp de här underliga principerna, som kallas marknadsmässiga, men som verkar väldigt godtyckliga.

Kärnfastigheter är inget kommunalt bolag, som jag tidigare skrivit, utan en kommunal förvaltning som ansvarar för de av kommunen ägda byggnaderna. Av förvaltningens politiske ordförande Samuel Lilja, moderat, har jag fått en intressant uppställning över ytor och hyror för de viktigaste kulturbyggnaderna i Helsingborg:

Yta, hyra 2012 och hyra/m²

Stadsteatern                     7 051  m² 11 350 tkr    1 610 kr/m²

Sofiero                               1 132                     528               466

Kulturmagasinet              7 504                 1 871               249

Grafiska museet                   855                   312               365

Konserthuset                     6 505                7 469            1 148

Fredriksdals museum      4 492               2 121                472

Dunkers kulturhus          14 608              4 493               308

Hur påverkas kulturinstitutionerna av de här hyresbeloppen? Leder teaterns och konserthusets dyra hyror till funderingarna på att ”spara” med en gemensam chef?, något som jag tror kan vara förödande för båda institutionerna.

Varför har Stadsteatern fem gånger så hög kvadratmeterhyra som Dunkers? Skulle någon marknadsmässig aktör kunna tänka sig att hyra stadsteatern för en miljon kronor i månaden?

Hur kan ett dagis för tjugotalet (?) barn klara av finansieringen av en marknadsmässig hyra för Vikingsberg?? Eller tillämpas en annan taxa i det sammanhanget??

Och vad är nyttan med hela systemet? Alla de här byggnaderna är ju donationer till staden.

Hela Helsingborgs kulturliv är i gungning den här våren. Sparkravet på ytterligare sju miljoner kan få de rester av kultur som ännu finns kvar att rasa ihop som ett korthus, ett hundraårigt kulturarv går upp i rök.

Varför tar inte kulturnämndens ordförande Mats Sander strid för kulturen, det är ju det som är hans uppgift? Och varför tiger oppositionen i nämnden? I så många sammanhang har det hänvisats till ”de styrande i rådhuset”. Är Peter Danielsson & Co helt omedvetna om vad man håller på att ställa till, kanske bara genom ointresse?

Läs också kommentaren av Kaj Stenberg till mitt tidigare inlägg. Kaj har varit fd styrelseordf och vice ordf i AB Helsingborgs Konserthus 1977 – 1995.

Frågan om vart kulturens pengar tagit vägen har blivit en följetong. Förre kulturnämndsordförande Anders Lundström upprepade som sitt mantra att Helsingborg var en av de kommuner som satsar mest på kultur. Liknande uppgifter framkom också av den översikt som publicerades i HD för en vecka sedan, där Helsingborg låg på andra plats när det gäller kulturmedel per invånare, efter Vara.

En viktig omständighet har inte varit tydlig, detta att det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter tillämpar marknadshyror på kulturbyggnader.

Konsertbolaget betalar i årshyra för konserthuset 7,5 miljoner och stadsteatern hela 12,34 miljoner.

Kärnfastigheter har i andra sammanhang spelat en ytterst suspekt roll för kulturen i Helsingborg, som när det gäller omvandlingen av Vikingsberg till dagis. Är det så nu att Kärnfastigheters krav på marknadsmässiga hyror av teatern, konserthuset – och Dunkers (??) är en viktig orsak till de besparingskrav som de tunga institutionerna drabbats av?

I så fall är det ju räknenissarnas gallimatias, om en princip om marknadshyror ska leda till att teaterarbetare sparkas från teatern, att symfoniorkestern inte får en ny vd och att Dunkers inte har råd med utställningar.

På julafton skrev Percy Nessling (fp) en debattartikel där han fränt kritiserade systemet med marknadsmässiga internhyror. Han skrev bland annat att Helsingborgs  ”bidrag till våra institutioner  till mycket stor del är hyresbidrag, som man alltså sen plockar tillbaka via Kärnfastigheter”.

Percy (vi var klasskamrater, därför använder jag bara förnamnet) undrade vad Kärnfastigheter skulle kunna hyra Konserthuset för om symfoniorkestern sa upp avtalet. Han pekade på att byggnaden, liksom teatern och Dunkers, är en donation, att ingångsvärdet borde vara noll och den egentliga kostnaden drift och underhåll. Han avslutade sin artikel så här:

Det är illa att stadens ledning varken är intresserad av kultur eller kan stans historia. Ändra Kärnfastigheters avkastningskrav, minska rundgången och skär inte ner på anslagen till kulturens verksamhet i Helsingborg. Då kan vi åter bli en kulturstad värd begreppet!

Kärnfastigheter tycks vara roten till mycket ont inom kultursektorn. Det är också Kärnfastigheter som stängt det legendariska vandrarhemmet Thalassa, ännu en skandal som är riktigt obehaglig.

Det kommunala fastighetsbolagets ekonomistiskt inskränkta tyranni verkar vara en tungt vägande orsak till att Helsingborgs kulturliv håller på att rasa samman.

Pålsjöbaden rivs och återuppstår, skrev HD häromdagen. Det låter spännande att anläggningen kompletteras med ett café längst ut mellan herr- och damavdelningen. Men hur har det K-märkta badet kunnat förfalla till den grad att det nu måste rivas? Ansvaret vilar tungt på det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter. Det är en nödlösning att riva ett k-märkt bad och bygga upp det ”gammalt”.

Något liknande tycks också ha hänt med en annan K-märkt och lika unik kommunalägd byggnad, vandrarhemmet Thalassa i Pålsjö skog. Nu talas det om att ”för besöksnäringen” ska vandrarhemmet göras om till hotell, konferens eller spa. Också här har underhållet misskötts.

Redan har vandrarhemmet tvingats stänga – till men för många besökare som under resor vill bo på vandrarhem. Varför månar inte kommunen om den kategorin? Räknas inte barnfamiljer? Är bara konferensbesökare och passagerare från kryssningsfartyg välkomna till den här stan?

Sköter Kärnfastigheter sitt uppdrag när man inte genom årligt underhåll garanterar att unika och k-märkta byggnader kan bevaras? Så här eländigt bör en kommun inte hantera sitt kulturella byggnadsarv.

Vikingsbergs framtid tycks avgöras av det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter, som ska låta skol- och fritidsförvaltningen hyra nedervåningen för ett dagis med kulturell inriktning och högst 20 barn, skriver HD. Kärnfastigheters chef Lars O Petersson (bilden) tycker att det låter bra med lite konstnärlig verksamhet en trappa upp, om det nu går att finansiera. Men dagiset, med marknadsmässig hyra väl, hur tusan finansieras det? Varför ska Helsingborg sälja ut allting?

Är det här ett rimligt sätt att använda ett donerat hus, en K-märkt byggnad på bästa tänkbara läge. Naturligtvis inte. Det är Grönköping i kubik, så bisarrt att det verkar vara ett dåligt aprilskämt. Genomförs det här begåvas Helsingborg med ännu en kulturskandal. Det var illa nog när kulturförvaltningen gjorde huset till sitt kontor.

Efter beslut i byggnadsnämnden i maj ska dagiset köra igång vid halvårsskiftet redan. Kulturnämndens ordförande Mats Sander (bilden) har hittills inte deltagit i några diskussioner om Vikingsbergs framtid – trots att det var en av de första frågor han fick på presskonferensen sedan han tillträtt. Den 8 februari skrev han entusiastiskt på sin blogg om ”Vikingsberg om viljan finns”. Men vad har han gjort med sin egen vilja sedan dess, stoppat den i fickan?

Föreningen Konstrederiet med 200 medlemmar arbetar nu med att rädda hela byggnaden till kulturen. Sofia Orre, drivande ordförande i Helsingborgs konstförening, betonar att man för verksamheten behöver hela huset, vilket ter sig fullständigt självklart.

Under en lång följd av år har Vikingsbergs framtid diskuterats i olika sammanhang. Goda idéer har nämnts om att låta byggnaden bli filial till ett danskt museum, som Modernafilialen i Malmö. En rulltrappa upp för sluttningen hade ökat tillgängligheten. Idéer finns hur många som helst, och Konstrederiet har det engagemang som behövs. Men det behövs politisk vilja också, och det nu!! Hallå Mats Sander, gör något.

Sedan övergår det mitt förnuft hur ett hus som Vikingsberg kan få finansiering som dagis för 20 barn, men inte som kulturhus för 250 000 nordvästskåningar.