Kultur

Helsingborgskulturen måste spara sju miljoner 2013, skrev HD den 26 november i fjol. Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson drev frågan. Och hans handgångne man kulturnämndsordförande Mats Sander förklarade i en annan HD-artikel att ”Skatteintäkterna kommer att minska framöver”, samtidigt som han utbasunerade anställningsstopp inom Helsingborgs kulturliv.

Många förstod inte varför just kultursektorn skulle få ett sparkrav på sju miljoner för förväntade minskade skatteinkomster.

Nu visar det sig att antagandet var käpprätt åt skogen fel. Helsingborgs skatteutfall 2013 blir 52 miljoner bättre än förväntat, skriver HD. I samma artikel understryker stadens ekonomidirektör att ”stadens ekonomi är god”.

Därmed finns förutsättningar för att återställa kultursektorns illa tilltufsade ekonomi. Att det finns pengar är solklart. Sparkravet på sju miljoner bör strykas i den nu uppkomna situationen. Frågan är om det finns politisk vilja.

Symfoniorkesterns anslag måste göra det möjligt att bibehålla antalet musiker i orkestern och samtidigt ge musikerna avtalsenliga lönehöjningar. Det är ju pinsamt att ens behöva påpeka något så fullständigt självklart. Detsamma gäller de helt uteblivna anslagen till sommarens pianofestival i Helsingborg, som är en skam för staden, liksom villkoren för musiken och utställningarna på Dunkers.

Dunkers kulturhus lever upp dessa jubileumsdagar. Men sen då?

Under onsdagens debatt på Dunkers lovade Mats Sander att verka för mer pengar till kulturen. Vi var flera hundra som faktiskt hörde det! Nu har han en ärlig chans att visa att han menade det han sa.

Roast på Dunkers bjöds det på i teatersalen på onsdagseftermiddagen under det tioårsjubilerande kulturhusets  festdagar. ”Vad är det för bra med kulturhuset?” var rubriken på debatten, som leddes av John Chrispinson. På plats fanns kulturnämndens ordförande Mats Sander, kulturhuschefen Katti Hofflin, HD:s kulturredaktör Gunnar Bergdahl och jag själv.

”Roast” innebär fritt fram för arga åsikter. Mats Sander utnyttjade det till att utnämna Gunnar Bergdahl till en ”vänstermupp”, som inte var något att lyssna på eftersom han liksom jag jobbar på monopoltidningen Helsingborgs Dagblad. Där tänkte Sander minsann inte vara med och debattera, nej usch.

Själv såg sig moderate Sander som folkets representant. Hans politik var ett uttryck för helsingborgarnas vilja.

Alla i publiken föreföll inte ställa upp på tankegången, men de var kanske inte helsingborgare?

Många i publiken var upprörda över de dramatiskt sänkta anslagen till Dunkers. När kulturhuset öppnades 2002 satsades 8 miljoner på utställningarna. I dag återstår knappt två miljoner.

Musikverksamheten har drabbats lika illa. Per Nyrén var musikproducent när kulturhuset öppnades. Anslaget var då 1.2 miljoner och förväntningen var att halva beloppet skulle tas in på biljetter. I dag är anslaget noll, ingenting, nada. Konserterna ska vara självförsörjande.

Sommarens pianofestival på Dunkers är ett av årets främsta kulturevenemang i Helsingborg och genomförs i augusti. Festivalen har inte ens nollbudget utan startar på ett minus.

Helsingborgs kulturpolitik har havererat.

Dunkers kulturhus kostade 330 miljoner att bygga. Allt bekostades av de dunkerska fonderna. Ändå ska Dunkers betala 4.5 miljoner i år i hyra till kommunala Kärnfastigheter. Är det rimligt??

– Vi har valt det systemet, dundrade Mats Sander. Jaha.

Teatersalen var i det närmaste fullsatt, trots obefintlig marknadsföring. Denna sköts nämligen numera med låg profil av Kulturförvaltningen vid Billeplatsen, i huvudsak genom hemsidan och mejlutskick.

I korselden satt Katti Hofflin och gav kreativa motbud och exempel på goda idéer. Och till slut fick hon faktiskt Mats Sander att lova – fast det satt långt inne – att han skulle arbeta för mera pengar till kulturen. Jag väntar på att han på sin blogg ska utveckla tankarna.

På vackra Sundstorget framför Dunkers gav Helsingborgs Drumcorps efter debatten sin hyllning till kulturhuset (bilden).

PS: Kultur-Sören är anställd av Helsingborgs Dagblad och absolut ingen att lita på. Läs gärna Mats Sanders egen blogg, där finns om inte hela sanningen, så Sanders sanning.

Det blåser kalla vindar kring symfoniorkestern de här aprildagarna. Man spelar med högsta konstnärliga kvalitet för fulla hus (85 proc beläggning). Men kulturnämnden fattade på förra mötet ett beslut som kan innebära att orkestern måste skäras ner med tre musiker, därför att bidragen till orkestern inte täcker avtalsenliga lönehöjningar.

På sin blogg skrev kulturnämndsordföranden Mats Sander i fredags att det var svårt att för nämnden att hantera Konserthusets budget och att man beslutat att ”konserthusstyrelsen ska återkomma i augusti. Det är en utmaning för dem men jag har förhoppningar att de ska hitta lösningar.”

Sander värnar inte om orkestern, den akuta krisen menar han är en utmaning för någon annan. Vilken ynkedom! Själv har han bidragit till miljonförluster för nämnden med det havererade dataarkivsystemet.

Helsingborgs stadsteater befinner sig dessbättre i ett annat läge. Situationen är på väg att stabiliseras efter en utdragen kris, främst vållad av politiskt vanstyre. Under hela våren 2011 hade teatern 13 000 besökare, berättar teaterns vd Max Granström när vi träffas över en lunchmacka. Den 30 mars i år har teatern inklusive reserverade framtida biljetter sålt 22 500 biljetter.

– Resan till Melonia hade en 94-procentig beläggning. Under hallonbusken är uppe i 80 % och har flera föreställningar kvar. En midsommarnattsdröm är halvvägs in i spelperioden uppe i strax under 70 %.

Nu arbetar sju personer på teatern med marknadsföring och försäljning och till hösten tillträder en ny konstnärlig chef med positiva förväntningar, Anna Novovic.

I lördags hade jag glädjen att se Shakespeares En midsommarnattsdröm på stora scenen, iscensatt av Anna Novovic med drömsk poesi. Det var utsålt och röda lampan lyste också utanför samma kvälls föreställning av Under hallonbusken på Lilla scenen.

”Under mina nyligen fyllda 49 år, varav 14 i Helsingborg har jag varit på Olympia max tio gånger varav fyra förra allsvenska säsongen”, skriver kulturnämndsordföranden Mats Sander på sin Kulturblogg. Där går han i svaromål redan på onsdagen inför den artikel som publicerades i torsdagens HD med ”skandalrubriken”, att ”Kulturnämnden köpte vipkort på Olympia”, två vipkort för 16 000 kr.

Med inlägget går Mats Sander med stort allvar in för att i sitt vad jag kan se längsta och mest engagerade inlägg på bloggen hittills med 948 ord förklara att:

a) han är helt ointresserad av idrott, nästan åtminstone.

b) vip-kortet var helt och hållet köpt för att studera idrottens kultur, hur idrotten gör för att få feta sponsoravtal och hur det kan komma sig att Zlatan tjänar 113 miljoner om året på att sparka boll.

Slutsatsen av a) och b) blir att vipkortet och matcherna på Olympia var rena uppoffringen. Sander ogillar också att HD tagit upp frågan:

”Om detta har nu Helsingborgs Dagblad valt att söka information om. Jag har blivit intervjuad och svarat så gott jag kunnat på alla frågor som ställts. Det handlar om att försöka dra sig till minnes om händelser och skeende som är cirka ett år gamla, inte helt enkelt.”

Helsingborgs kulturliv genomgår som bekant en utdragen och accelererande kris. Sander och kulturchefen Kerstin Hassner (som också haft vipkort till HIF:s hemmamatcher) ska spara mångmiljonbelopp i Helsingborgs kulturbudget. När jag hör om deras vipkorts-privilegier minns jag hur Stumpenensemblen, de hemlösas teater, spelade på Dunkers häromåret och av kulturnämnden endast fick förlustbidrag som täckte kulturhusets hyra. Transporter och mat fick de medverkande själva stå för.

De här vipkorten blir därför ett förtroendemässigt dubbelt självmål.

Helsingborgs kulturliv har inte råd med fler skandaler efter de senaste årens turbulens. Men när HD på måndagen avslöjar turerna kring upphandlingen av ett databassystem visar det sig att kulturförvaltningen låtit tre miljoner av kulturanslagen gå upp i rök genom inkompetens och dilettanteri.

Man förkastade systemet Carlotta, som används av åtta svenska museer och formellt ägs av Statens museer för världskultur.  När man gjorde en ny upphandling fick Carlottas uppgraderade version inte vara med ”eftersom Carlotta inte drivs kommersiellt”. I stället valde man ett australiskt system med närmsta kontor i London och ingen annan svensk kulturinstitution bland användarna.

Av kostnaderna för det havererade databassystemet beräknas kulturförvaltningens interna arbete ha kostat 400 000 kronor. För en tid sedan fick jag uppgifter från en person som arbetat inom kulturförvaltningen för inte alltför länge sedan, då det där fanns 7 – 8 personer. Han/hon menade att det i dag på samma förvaltnings kansli finns tjugotalet tjänster. Hela kulturförvaltningens personal uppgår till 270 anställda.

Om man hanterar en utredning av en ny databas så här klantigt kan man fråga sig hur organisationen som helhet fungerar. Till saken hör då det gäller upphandlingen av ny databas bristande diarieföring av dokument och otillräcklig kontroll från kulturnämndens sida. Helsingborgs revisorer borde detaljgranska kulturens affärer i Helsingborg!

Kulturnämndens ordförande Mats Sander slår ifrån sig på sin blogg. ”Jag kan inte påverka baktiden utan ser framåt”, skriver han, men bortser då från att de tre bortslarvade pengarna för det han kallar ”datasystem” motsvarar hälften av sparkravet på Helsingborgs kulturliv, sju miljoner.

Mats Sander kan inte bara bortförklara det som hänt så lättviktigt i en tid när Helsingborgs kulturliv befinner sig i en djup ekonomisk kris. Det kan inte heller kulturchefen Kerstin Hassner, som undertecknat de dyra avtalen.

Stadsteaterns nya chef är utnämnd, Anna Novovic, som har arbetat i huset och på alla vis verkar vara ett bra val. Med en konstnärlig chef och en vd borde teatern ha återfått den organisation som är nödvändig för kreativt teaterarbete, efter en lång period av politikerskapat kaos.

Så återstår bara att Konserthuset och Symfoniorkestern ska få sin nya chef, efter en onödigt utdragen process.

Men, för det finns några men. Bekymmersamma ”men”.

För några veckor sedan aviserade den moderate kulturnämndsordföranden Mats Sander ”en minskad personalram” för Helsingborgs kulturinstitutioner och ”gemensamma chefer inom ekonomi, personal, marknad och kommunikation” för kulturförvaltningen, Stadsteatern och symfoniorkestern. På så vis ska man spara 4,4 miljoner, hette det.

Det här kan ”ställa till det” för både teatern och symfoniorkestern. Gemensam marknadsföring för de båda institutionerna är ingen bra idé. teaterns publikarbete är annorlunda än orkesterns. Om man däremot skär ner på kulturförvaltningens personal och frigör medel för konstärlig verksamhet är det en annan sak.

Redan på torsdagen behandlar kulturnämnden Stadsteaterns och Konserthusets bokslut för förra året. På mötet kommer man också att informera om vad man menar med den förskönande omskrivningen ”kultursamordning”, som står som punkt elva på dagordningen.

Varför fanns inte Kulturrederiets ansökan om bidrag till att göra om Vikingsberg till ett hus för konsten med på kulturnämndens dagordning i dag, undrar Michael Mania (mp), ersättare i Kulturnämnden och Lars Dalesjö (mp), ledamot i Kulturnämnden i en kommentar till min tidigare blogg om Vikingsberg. Mania och Dalesjö har förstås rätt.

Läs deras kommentar! Kulturnämnden har aldrig behandlat Kulturrederiets ansökan. Beslut meddelades av kulturnämndsordföranden Mats Sander i en blogg den 8 juni. Sen var det slutpratat i ämnet.

Demokrati via myndighetsuttalande och dekret uppifrån hörde till vardagen i de östeuropeiska diktaturerna. Mats Sander tycks styra kulturnämnden och kulturlivet på liknande vis genom dekret via sin blogg. I båda fallen handlar det om odemokratiskt gubbvälde.

Så kan det ju inte gå till i en demokrati. Det här är dubbelt ruttet, dels likgiltigheten inför det fria kulturlivet inom konstsektorn och dels den odemokratiska behandlingen av Kulturrederiets ansökan.

Mania och Dalesjö undrar vem som fattat beslutet att göra om halva Vikingsberg till dagis – och att fullständigt negligera donationsföreskrifterna och det fria kulturlivet. Vad ska vi med en kulturnämnd – om den inte ens får diskutera årets viktigaste kulturfråga i Helsingborg. Vikingsberg fanns inte på nämndens dagordning i dag. Lägger Mats Sander också andra viktiga frågor åt sidan för att slippa besvärande demokratiska diskussioner mellan de valda politikerna??

Det finns också ekonomiska aspekter. Vem finansierar ombyggnaden av det K-märkta huset till ändamålsenlig förskola? Hur ska (den marknadsmässiga) hyran av den stora patriciervillan kunna betalas av ett dagis med tjugotalet barn??

Hela historien blir mer och mer absurd. I Helsingborgs politiska kultur är demokrati tydligen något försumbart.

Vikingsbergs framtid tycks avgöras av det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter, som ska låta skol- och fritidsförvaltningen hyra nedervåningen för ett dagis med kulturell inriktning och högst 20 barn, skriver HD. Kärnfastigheters chef Lars O Petersson (bilden) tycker att det låter bra med lite konstnärlig verksamhet en trappa upp, om det nu går att finansiera. Men dagiset, med marknadsmässig hyra väl, hur tusan finansieras det? Varför ska Helsingborg sälja ut allting?

Är det här ett rimligt sätt att använda ett donerat hus, en K-märkt byggnad på bästa tänkbara läge. Naturligtvis inte. Det är Grönköping i kubik, så bisarrt att det verkar vara ett dåligt aprilskämt. Genomförs det här begåvas Helsingborg med ännu en kulturskandal. Det var illa nog när kulturförvaltningen gjorde huset till sitt kontor.

Efter beslut i byggnadsnämnden i maj ska dagiset köra igång vid halvårsskiftet redan. Kulturnämndens ordförande Mats Sander (bilden) har hittills inte deltagit i några diskussioner om Vikingsbergs framtid – trots att det var en av de första frågor han fick på presskonferensen sedan han tillträtt. Den 8 februari skrev han entusiastiskt på sin blogg om ”Vikingsberg om viljan finns”. Men vad har han gjort med sin egen vilja sedan dess, stoppat den i fickan?

Föreningen Konstrederiet med 200 medlemmar arbetar nu med att rädda hela byggnaden till kulturen. Sofia Orre, drivande ordförande i Helsingborgs konstförening, betonar att man för verksamheten behöver hela huset, vilket ter sig fullständigt självklart.

Under en lång följd av år har Vikingsbergs framtid diskuterats i olika sammanhang. Goda idéer har nämnts om att låta byggnaden bli filial till ett danskt museum, som Modernafilialen i Malmö. En rulltrappa upp för sluttningen hade ökat tillgängligheten. Idéer finns hur många som helst, och Konstrederiet har det engagemang som behövs. Men det behövs politisk vilja också, och det nu!! Hallå Mats Sander, gör något.

Sedan övergår det mitt förnuft hur ett hus som Vikingsberg kan få finansiering som dagis för 20 barn, men inte som kulturhus för 250 000 nordvästskåningar.

Efter tre-fyra år av total turbulens under Anders Lundströms ordförandeskap för kulturnämnden har det varit vaktbyte. Moderate flygmajoren Mats Sander tog över som pilot för nämnden vid årsskiftet, med socialdemokratiska Lena Aldenmark som vice. De två bjöd tillsammans med kulturchef Kerstin Hassner på tisdagen in medierna till ett informationsmöte i ett sammanträdesrum på Dunkers, samma rum för övrigt där den glada nyheten om kommunens satsning på Röda Kvarn presenterades i höstas.

Några högflygande planer presenterade inte Mats Sander. Han ville lyssna och lära. Men han betonade vikten av en bra personalpolitik. Vad det innebär för de som utsatts för motsatsen, musiklärarna, alla de sparkade från teatern och de utmobbade på Dunkers återstår att se. På frågan vad han vill med kulturen svarade han som en byråkrat, ”att uppfylla kulturfullmäktiges målprogram”. På sin blogg uttrycker han sig också med låg profil. Frågan är om den är ödmjuk eller uppgiven? Är okunskap en dygd?

”Inte visste jag hur mycket det pågår inom kulturen i Helsingborg, inte heller vad det i praktiken innebär att vara ordförande och då tänker jag på allt som inte har med just ordförandeskapet på nämndssammanträdet. Det är fantastiskt stimulerande!”

Lena Aldenmark talade sig varm för att utveckla biblioteken i kommunen som mötesplatser, med fokus på utsatta områden. Och Kerstin Hassner berättade om rekryteringsprocessen för ny chef på Dunkers, inledd med annons i helgen som gick. Hon hoppades kunna presentera ett namn redan i mars. Nya chefer på Sofiero, Fredriksdal och Kulturmagasinet presenteras enligt planerna redan i februari.

För snart fyra år sedan fick Niels Righolt från ena dagen till den andra sparken som chef för Dunkers. Sedan dess har Helsingborgs kulturpolitik varit ett utdraget haveri, kulturellt och ekonomiskt, med dyra avgångsvederlag, nerskruvad utställningskvalitet på Dunkers, sviktande teaterpublik, bisarra förslag om sammanslagning av teatern och symfoniorkester, you name it. Också på Dunkers är det ju kris. Carl Larsson & Co visas långt in i mars och Bernadotteutställningen pågår in i maj. De fasta utställningarna stänger för lång tid den siste januari.

I Helsingborgs kulturliv råder just nu ett slags hela havet stormar, med nya personer på snart sagt alla nyckelpositioner. Kommer de att förmå en nystart?

Mats Sander föreslås som ny ordförande för kulturnämnden i Helsingborg. Han är 47 år, yrkesofficer, ordförande för Helsingborgsmoderaterna och tidigare riksdagsman. I lördagens HD ger han en luddig programförklaring, ”att få mer kultur för pengarna genom samordning som ska minska administrationen”. Det beror verkligen på vad som samordnas.

Sanders föregångare Anders Lundström skulle 2007 samordna Dunkers med bland annat Kärnan genom att avskeda kulturhusets chef. Det gick riktigt illa. Administrationen i kulturhuset har svällt, på bekostnad av anslagen till kultur. Teaterns och konserthusets marknadsföring har samordnats på ett sätt som redan fått förödande konsekvenser för stadsteatern. Sofiero samordnades under en chef med Fredriksdal, vad nu det skulle vara bra för. Nu är man efter tre svåra år tillbaka på ruta ett, både för Dunkers och för trädgårdsanläggningarna.

Men visst behövs samordning! På Dunkers finns en restaurang som aldrig är öppen under kulturbegivenheter. Där finns också en stor turistbyrå som inte heller är samordnad med verksamheten i huset eller med den lokala och regionala kulturen.

Anders Lundström går nu vidare som ordförande i socialnämnden. Under sina år som kulturnämndsordförande har han på sin blogg ofta stuckit ut hakan. Till min förtjusning upptäcker jag att också Mats Sander har en egen blogg, ”Moderata funderingar”. Få inslag handlar – än så länge – om kultur. Sander gillar inte Nordiska Rådet eller SIDA förstår jag. Och han presenterar sig gärna som Skånes mest företagsvänlige moderata riksdagsledamot.

I lördagens HD slår han – om jag uppfattar honom rätt – fast den grundläggande rollfördelningen, att politikerna skaffar fram medel till kulturen och att de som jobbar med kulturen sedan avgör hur anslagen bäst ska användas. Det låter som en välbehövlig nyorientering. Den nu pågående infantiliserande Dunkersutställningen ”Konsten att bli kung” beställdes såvitt jag vet av politikerna och slukade det mesta av Dunkers anslag för ett halvår.