Helsingborg rasar i biblioteksligan

Dela denna artikel

2 juli, 2013 klockan 07:15

Biblioteksligan

I Almedalen presenterade på måndagen Fastighetsägarna och opinionsundersökande SOM-institutet från Göteborgs universitet, sin undersökning om kulturvanor och kulturens ställning i de 34 största svenska städerna. Helsingborgs ras från sjunde till 22:a plats är anmärkningsvärd. Jag har kommenterat det i en tidigare blogg.

Kulturnämndsordföranden Mats Sander viftar bort rapporten som en obehaglig fluga. ”Jag känner inte igen mig när jag läser fastighetsägarnas rapport.” Och han avfärdar de som tagit fram rapporten, ”Fastighetsägarna är en av otaliga intresseorganisationer som ska profilera sig under Almedalsveckan”. Men SOM-institutet då??

I rapporten talar man om att det normalt finns ganska stor stabilitet i den här sortens rapporter. Man pekar särskilt på Helsingborgs negativa utveckling:

”Helsingborg är en av de städer som uppvisar klart försämrade resultat. Här har andelen teaterbesökare och bokläsare minskat något. Andelen biobesökare har minskat mer än snittet. Andelen som gått på pop-/rockkonsert har visserligen ökat, men det är en svag utveckling och samtidigt har biblioteksbesöken minskat markant. Man tappar alltså position i kulturligan.”

Sander tycks inte ha någon kontakt med det lokala kulturliv han ytterst är politisk ansvarig för. Inte heller verkar han inse att kulturens nedgång i Helsingborg inte bara drabbar kulturlivet. I rapporten skriver man att det finns ett tydligt samband mellan kulturens ställning och en stads tillväxt.

”När det gäller tillväxt så ser vi ett mycket tydligt samband mellan ett högt kulturindex och en snabb tillväxttakt.”

Det har talats så mycket strunt om att Saltkristallerna skulle ”sätta Helsingborg på kartan”. Den förda kulturpolitiken leder till det motsatta och suddar bort den här stan från kartan.

I rapporten spaltar man upp de olika kulturformerna. Helsingborg backar i det mesta. Särskilt beklämmande är utvecklingen när det gäller biblioteken. Andelen biblioteksbesökare i Helsingborg har gått ner med elva procent, vilket är bland de sämsta i klassen (se bilden ovan). Trots detta har man dramatiskt skurit ner öppettiderna på både lokalbibliotek och huvudbiblioteket i all synnerhet under sommarmånaderna. Man bäddar för en accelererande negativ utveckling, för en politiskt skapad analfabetisering av Helsingborg.

2012 när Dunkers blev en pinsamhet

Dela denna artikel

31 december, 2012 klockan 12:49

På nyårsafton tänker jag tillbaka på kulturåret 2012 i Helsingborg. DenDunkers överskuggande händelsen under året i Helsingborg var kulturnämndens internbudget, klubbad för några veckor sedan, en budget som formulerade upprörande nya verksamhetsmål för Dunkers kulturhus.

Det handlar om flera saker. De lokala politikerna – i kulturnämnden och i kommunstyrelsen – tar i strid med svensk kulturpolitisk tradition över det konstnärliga ansvaret för Dunkers. De ambitioner man formulerar i budgeten innebär en total utslätning av Dunkers konstnärliga inriktning.

Dunkers ska ha en ”inriktning som kan nå breda publikgrupper”, heter det. Verksamheten ska ”ändra inriktning mot fotografi och familjeutställningar”.

Landskrona museum visas just nu verk av Dawid, en av svensk spännande fotokonstnär. Ingen familjeutställning, allt är inte föreställande, inget för Dunkers. En av Sveriges främsta fotografer Gerry Johansson lever i Kullabygden men har världen som arbetsfält. Hans bilder är knappast ”familjeutställnings”-mässiga. Inget för Dunkers heller. Fotografen Ralph Nyqvist, numera bosatt i Malmö, dokumenterade under decennier liv och människor i Helsingborg. Men Ralph skulle säkert bli förbannad om man klassade hans bilder som en familjeutställning.

Höganäs museum har i höst visat målningar av surrealisten Max Walter Swanberg tillsammans med verk av fem framstående regionala konstnärer. De utställningarna hade aldrig kunnat visas på Dunkers med den nya inriktningen.

Vad återstår för Dunkers? Hötorg, nonsens och kanske lite Bamse och Snövit. Det är beklämmande.

När Dunkers invigdes och under institutionens första fem år var kulturhuset en av de mest intressanta institutionerna på Sveriges kulturkarta. Peter Danielssons och Mats Sanders Dunkers är inget annat än en pinsamhet, en förolämpning mot alla som arbetar med eller är intresserade av kultur. Dessutom är de nya målen ett hån mot minnet av Henry Dunker och mot de dryga 300 miljoner kronor som Dunkersstiftelsen satsade på kulturhuset.

 

 

 

 

Sander får Gustav VI Adolf att vända sig i graven

Dela denna artikel

15 december, 2012 klockan 22:00

Sofiero drabbas kanske allra värst av Mats Sanders bärsärkargång på kulturen i Helsingborg. Slottet ska, sa Sander häromdagen till HD, vara

”… ett besöks- och turistmål, inte en verksamhet med egna produktioner.”

Vilken skymf mot Gustav VI Adolf som så generöst donerade Sofiero till Helsingborg. Gamle kungen måste vända sig i graven efter Sanders nedgradering.

Personalkostnaderna för Sofiero nära nog halveras. Intäkterna skrivs i budgeten ner med bortåt 25 procent.

Sofiero har haft vikande besökssiffror, till följd av dåligt chefskap och dålig marknadsföring, sedan parkens ledning togs över av kulturnämnden. Hur kan man så illa hantera en av Sveriges främsta trädgårdsanläggningar, som hade förutsättningar också att bli en unik skulpturpark?

”Att skapa en ny utställning ur samlingarna kommer göras på Sofiero, det står i budgetförslaget”, skriver kulturnämndsordförande Mats Sander på sin blogg, varifrån bilden lånats.

Sander menar uppenbarligen att han och kulturnämnden genom ett budgetförslag bestämmer över utställningarna på Sofiero. Han har komplett missuppfattat sin roll som kulturpolitiker. Det är inte han eller nämnden som ska avgöra vad som ska visas eller inte, varken på Sofiero eller på Dunkers.

Ännu värre blir det när jag läser vad man i budgetförslaget skriver om Dunkers:

”Även framgent kommer verksamheten att ändra konstnärlig inriktning mot fotografi och familjeutställningar.”

Kan kulturnämnden verkligen ”ändra konstnärliga inriktning” genom en internbudget?

Vad menar man med ”familjeutställningar”? Ska man inte visa konst i framtiden utan bara foto? Är det för att locka fler besökare? I så fall skjuter man sig i foten. Är det Mats Sander eller Katti Hofflin som ska bestämma vilka utställningar som ska visas på Dunkers??

Mats Sander visar sig slutligen vara fullständigt oduglig  som kulturnämndsordförande, värre än sin föregångare Anders Lundström. Man kan spara pengar på kulturen utan att slå sönder det kulturarv som generationer har byggt upp.

 

 

 

 

Sander och Danielsson ”lägger ner Dunkers”

Dela denna artikel

12 december, 2012 klockan 19:40

Kulturnämnden antog i dag den borgerliga treklöverns förfärliga budgetförslag som slaktar stora delar av Helsingborgs kulturliv. Budgeten presenteras i onsdagens HD i häpnadsväckande ordalag. Värst drabbat verkar Dunkers kulturhus vara, bortsett från Kärnan, som bommas igen större delen av året.

Nämnden minskar Dunkers budget med fyra miljoner, genom att stryka nyckelfunktioner för verksamheten, som en konstintendent och en producent. Dunkers ska ändra inriktning mot ”fotografi och familjeutställningar”.

I de stora hallarna kommer fyra säger fyra utställningar att visas för ”breda publikgrupper”, varav en för barn. De redan eländigt långa utställningstiderna förlängs! Besöksantalet kommer att rasa ytterligare, det säger sig självt.

I den fina 81 m2 kommer inga egna utställningar att produceras under 2013.

Konserterna har på senare tid varit den främsta anledningen till att jag själv besökt Dunkers. Antalet konserter skärs nu ner från upp emot trettio till ner mot tio per år. Vilket kulturförakt. Vad händer med den ambitiösa Kammarmusikföreningen?

När jag läser kulturnämndens dokument ”Intern ramfördelning 2013, Dnr 506/2012″ får jag kalla kårar. Mellan raderna framskymtar ett grumligt populistiskt kulturförakt som jag inte trodde var möjligt i vår tid.

Kulturchefen Andrea Danielsson har lydigt verkställt politikernas beställningar. Bedrövligt. Kulturnämndsordförande Mats Sander har ju tidigare visat sin kulturella inkompetensnivå. På sin blogg är han upprörd över att ha fått politiskt motstånd för Dnr 506/2012: ”De rödgrönas agerande riskerar att ställa till en svårhanterad röra”. Kan vi hoppas på det?

Budgeten innebär i praktiken en nedläggning av Dunkers, så som kulturhuset fungerat under de första tio åren. Det som följer 2013 är ett nollställt hus utan konstnärliga ambitioner, utan angelägenhet. Jag tvivlar på att man på det här viset kommer att nå det enda målet, en balanserad och bantad budget. Vilket förakt också mot den generösa donationen av huset.

Kommer Dunkers chef Katti Hofflin att kunna stanna på sitt jobb under de här förutsättningarna?

 


Huvudnyheter