Kultur

Landsortspressens har gett upp sitt bokrecenserande, skriver Per Landin i kulturdelen i torsdagens DN. Han nämner två undantag, Norrköpings Tidningar och Helsingborgs Dagblad (tack för det) men ser annars att den seriösa bokbevakningen utanför storstäderna mer eller mindre har upphört. Landin pekar på två orsaker: Många tidningar följde efter Dagens Nyheter, som var först ut med att lägga samman kultur- och nöjesavdelningarna. Tabloidiseringsvågen har därtill lett till kortare texter och snuttifiering.

Landin tar upp två förtydligande exempel. Klas Östergrens ”Orkanpartyt” från 2007 fick 9 recensioner, en tredjedel av recensionerna till hans ”Fattiga riddare och stora svenskar” från 1983. Thomas von Vegesacks ”Utan hem i tiden” från 2008 fick bara 3 recensioner, medan hans ”Smak för frihet” från 1995 fick 18 recensioner.

Det är illa för tidningarna att avstå från ofta välskrivna och fördjupande artiklar, det är illa för bokläsarna, som för att orientera sig mer och mer blir utlämnade åt TV-soffornas snabba omdömen, det är illa för kulturen i det här landet, där dialogen och responsen på litteratur länge varit en källåder i det offentliga samtal som blivit alltmer förorenat av pladder.

Varför skulle man blanda ihop kultur och nöje? Nöjesjournalistik är något väsensskilt annat än kulturjournalistik, som har olika förutsättningar. Det finns bra och dåliga texter inom båda genrerna. På nöjessidorna är frestelserna större för det lättköpta och publikfriande, för kändiseriet med alla avarter. Kulturredaktionerna har andra risker, men också en frihet, det som är kulturjournalistikens grund, att en skribent med kunskaper och stilistisk förmåga kommenterar eller reflekterar över en kulturföreteelse eller ett ämne som angår honom eller henne.

Det där har många redaktionsledningar inte kunnat hantera. Antagligen har man irriterat sig på kulturredaktionenrnas (tidigare?) relativa självständighet och tyckt att ”tråkiga” och ”svåra” kulturartiklar behöver lättas upp med ”lättsamt” nöje. Vilket är illa tänkt och därtill en grov underskattning av läsarna. Läsarna vill ha bra texter som får dem att reagera och tänka efter i en tid där pladderhattarnas fördumning och förytligande breder ut sig som lava i medierna.

Sverige är i många sammanhang som en amerikansk delstat. Anglosaxisk kultur infiltrerar oss på alla plan i vardagen och en utflippad professor krävde för inte så länge sedan att all undervisning vid svenska universitet skulle ske på engelska.

Jag abonnerar på Canaldigitals satellit-TV och matas då med ett oändligt utbud av amerikanska och engelskspråkiga TV-kanaler. Många är bra, BBC är omistlig, Al-Jazira är intressant, CNN är ok. Men ändå, jag känner mig skedmatad med brittisk och amerikansk kultur, där engelskspråkiga Al-Jazira är ett undantag. Men inte en fransk eller tysk kanal får jag, ingen dansk eller norsk eller finsk, möjligen mot dyr extrabetalning, det är eländigt och någon statliga kulturpolitik på det här området finns inte alls.

Nu läser jag att Dagens Nyheter ska dra in sin Tysklandskorrespondent till hösten. Lars Boström, utrikeschef på Dagens Nyheter förklarar att det beror på ekonomisk skäl.

Jan Lewenhagen, DN:s siste korrespondent i Berlin, beklagar att DN ger upp sin fasta bevakning i Europas största land, där flera stora frågor står på agendan det närmaste året. Lewenhagens kontrakt går ut den 1 september.

För oss mediekonsumenter krymper världen och bli än mera endimensionell.

Den stora dagstidningen Seattle Post-Intelligencer, kallad P-I, tryckte på tisdagen för sista gången tidningen på papper för att därefter övergå till enbart internet publicering. P–I  blir den största amerikanska tidning som hittills ger upp pappersversionen.

Redaktionen reduceras samtidigt från 165 medarbetare till ett tjugotal journalister, mera inriktade på kommentarer än på traditionell nyhetsjournalistik, meddelar ägaren Hearst Corporation.

Kvar finns i Stor-Seattle, med tre och en halv miljoner invånare, en enda dagstidning, Seattle Times, som också dras djupare in i krisen när samarbetsavtalen med P-I upphör. Närmar sig den dag när miljonstaden står helt utan lokal dagstidning?

New York Times kommenterar nedläggningen av P–I och gissar att flera tidningshus kommer att följa efter och övergå till nya digitala affärsmodeller.

P–I:s blodomlopp kommer att leva vidare, sa på måndagen Roger Oglesby, chefredaktör på Seattle Post-Intelligencer till de anställda (se bilden ovan). Fan tro’t. Men på webben lever tidningen vidare som  SeattlePI.com.

On-Line P-I blir ett journalistiskt äventyr, kommenterar kolumnisten Joel Connelly, som undrar om Seattles äldsta tidning framgångsrikt kan återfödas till ett framfusigt barn i it-åldern.

En rad institutioner i Seattle, som det allmänna biblioteket, finns till därför att tidningen som tryckts i mer än 146 år kämpat för dem. Hur går det med demokratin i en storstad utan dagstidningar?

Utvecklingen i USA för dagstidningar är exceptionellt dyster. I Sverige har det – ännu – inte gått lika långt. Men liknande tendenser finns också här. Många svenska tidningar har det motigt ekonomiskt och tappar upplaga.

Gaza i kris, december 2008. En film av Sonja Karkar, Australians for Palestine

Gazaremsan i Israel utsattes under lördagen för ett skoningslöst anfall av israelisk militär med 200 döda och över 700 skadade. En fattig, hjälplös och svältande palestinsk befolkning blev mål för kollektiv bestraffning genom militära angrepp, som vedergällning för raketer som Hamasgrupper i Gaza sänt mot israeliskt territorium. Lördagens blodiga händelser kan bli inledningen till en ny tid av våld och död i det redan så hårt drabbade Gaza.

Den som bara tittar på svensk TV fick nästan ingenting veta om det som skedde. SVT har sedan länge i stort sett lagt ner all nyhetsrapportering under helger. Rapports 19.30-sändning på lördagen är 15 minuter. Efter  några minuters rapportering om Gaza följde ett inslag gjort i förväg om ökat antal mopedolyckor.

Hur har det kunna bli så illa? Nyheter inträffar inte bara måndag till fredag. Varför är SVT:s nyhetsbevakning i stort sett nedlagd under helger?

SVT24 skulle flexibelt ha kunnat hantera dramatiska nyhetssituationer som den här. Men kanalen har ju förvandlats till ett forum för repriser.

BBC rapporterade självklart fylligt och informativt om det som skedde.