Helsingborgskulturen måste spara sju miljoner 2013, skrev HD den 26 november i fjol. Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson drev frågan. Och hans handgångne man kulturnämndsordförande Mats Sander förklarade i en annan HD-artikel att ”Skatteintäkterna kommer att minska framöver”, samtidigt som han utbasunerade anställningsstopp inom Helsingborgs kulturliv.

Många förstod inte varför just kultursektorn skulle få ett sparkrav på sju miljoner för förväntade minskade skatteinkomster.

Nu visar det sig att antagandet var käpprätt åt skogen fel. Helsingborgs skatteutfall 2013 blir 52 miljoner bättre än förväntat, skriver HD. I samma artikel understryker stadens ekonomidirektör att ”stadens ekonomi är god”.

Därmed finns förutsättningar för att återställa kultursektorns illa tilltufsade ekonomi. Att det finns pengar är solklart. Sparkravet på sju miljoner bör strykas i den nu uppkomna situationen. Frågan är om det finns politisk vilja.

Symfoniorkesterns anslag måste göra det möjligt att bibehålla antalet musiker i orkestern och samtidigt ge musikerna avtalsenliga lönehöjningar. Det är ju pinsamt att ens behöva påpeka något så fullständigt självklart. Detsamma gäller de helt uteblivna anslagen till sommarens pianofestival i Helsingborg, som är en skam för staden, liksom villkoren för musiken och utställningarna på Dunkers.

Dunkers kulturhus lever upp dessa jubileumsdagar. Men sen då?

Under onsdagens debatt på Dunkers lovade Mats Sander att verka för mer pengar till kulturen. Vi var flera hundra som faktiskt hörde det! Nu har han en ärlig chans att visa att han menade det han sa.

Nya planer för ”Sveriges mest attraktiva tomt”, heter det i ett pressmeddelande på kommunens hemsida, utlagt efter en presskonferens på onsdagsförmiddagen. Saltkristallerna, höghuset som skulle kasta sina skugga över Hamntorget och Stortorget, är tack och lov inte längre aktuellt.

Efter alla bisarra turer läser jag det korta meddelandet med skepsis. Bland annat citeras Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande:

– Det finns bred politisk enighet om att Ångfärjetomten ska användas för att utveckla Helsingborg till en ännu attraktivare stad för helsingborgarna. Omtaget möjliggör en centralt placerad hotell- och kongressanläggning som skapar välbehövliga nya jobb och nya bostäder. Dessutom blir Ångfärjetomten en tryggare och mer levande plats.

Jag förstår att Peter Danielsson känt sig otrygg med Ångfärjetomten efter alla opinionsstormar mot Saltkristallerna. Kommer omtaget att göra honom tryggare??

”Omtaget” har som första prioritet att snabbt bygga en hotell och konferensanläggning på samma plats som tidigare, efter en utredning som man låtit göra. Midroc är kvar på banan, det tycks vara det viktigaste. Ångfärjestationen och The Tivolis verksamhet är inget prioriterat, ingen grundförutsättning.  ”Ångfärjestationen ska prövas i befintligt och flyttat läge”, heter det. Suck.

 Är det kontentan av den långa debatten att en hotell- och kongressanläggning gör ”Helsingborg till en ännu attraktivare stad för helsingborgarna”? Nejh, verkligen inte. Det var ju just det som helsingborgarna reagerade mot, att platsen gentrifierades på ett sätt som skadade ”stadens själ” och störde kontakten med havet, att politikerna sålde ut staden och det man floskulöst kallar ”Sveriges mest attraktiva tomt”.

Det ser ut som om man gör ett nytt försök att råna medborgarna på Helsingborgs mest oskattbara urbana värden för ”besöksnäringens” och Midrocs skull. Jag hoppas att jag har fel.

Stadsbyggnadsförvaltningen har tagit fram en kultur- och volymstudie samt idéskisser för Ångfärjetomten där hänsyn tagits till kommuninvånares och länsstyrelsens synpunkter. Det låter ju bra, liksom resonemangen att den nya bebyggelsen ska anpassas till den befintliga och med hänsyn tagen till ”riksintresset”.

Nu är det bråttom, bråttom. Stadsbyggnadsnämnden ska ta fram nytt planprogram för samråd redan i vår. Kommer det att ge andrum åt eftertanke och nytänkande?

Två underliga och olika skisser av förslaget presenteras. Med pressmeddelandet på hemsidan finns en skiss där Ångfärjestationen ligger onaturligt inklämd kvar på nuvarande plats. Inne i materialet finns en nästan likadan skiss, där Ångfärjestationen flyttats till andra sidan Hamntorget, precis så som man planerade i de ursprungliga Saltkrikstallerna. Jag antar att det är den varianten som kommer att gälla till slut (se bilden här under).

Därför känner jag mest skepsis, tills jag övertygas om motsatsen.

”Verksamheten i Helsingborgs symfoniorkester och konserthus tar skada av den obegripligt motsägelsefulla och valhänta politiska process som pågått en längre tid. Allvarligast är att bolagets styrelse, av kommunalråden, på oklara grunder förhindras att rekrytera ny VD. Detta trots att det enligt den nya, av kommunfullmäktige beslutade ordningen, är bolagsstyrelsens ansvar att rekrytera en kompetent ledning för bolaget …”

Så skrev Pär Enblom, musiker i Helsingborgs symfoniorkester och fackordförande i Sveriges yrkesmusikerförbunds avdelning 10, nyligen i en upprörd skrivelse.

Då hade Kenneth Lantz, kristdemokratisk styrelseordförande i Helsingborgs symfoniorkester och konserthus, gått ut med att ”ägarna” eller ”ledningen i rådhuset” gett direktiv om att skjuta på beslutet. Lantz’ formulering är skrämmande. Den tycks bygga på den djupt odemokratiska synen att Helsingborgs kommun fungerar som ett företag, där vd:n, dvs kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson, alltid har sista ordet i alla frågor. Och att ”företagsledningen” ”i Rådhuset” äger symfoniorkestern, som om det inte vore helsingborgarnas orkester.

I måndagens HD förnekar Peter Danielsson att han gett några direktiv och han uttrycker sig klart: ”Det där stämmer inte alls”. Bra!

Men Lantz står på sig. Direktivet ”från ovan” var ”glasklart”.

Så där blir det när man inte tillämpar demokratiska och protokollförda beslutsformer, där ansvariga kan ställas till svars för beslut – i det här fallet beslut som med Pär Enbloms formulering skadar symfoniorkestern, vilket många, många musikintresserade i Helsingborg känner djup oro över.

Lantz säger att han nu ”lägger kraft” på att ”före jul” lösa om konserthuset och teatern ska ha gemensam vd eller ej. Det är knappast något lugnande besked.

Peter Danielsson är arg, läser jag i onsdagens HD. Kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg ogillar socialdemokraternas nya hållning i frågan om Saltkristallerna, som innebär att mångmiljonbygget inte kan genomföras och att Ångfärjestationen bevaras. Danielsson är djupt orolig för hur omvärlden ser på Helsingborg efter detta.

– Det är jätteviktigt att ha bra relationer med exploatörer …

Men bäste herr ordförande, det är ju inte ”omvärlden” som har valt dej och inte heller ”exploatörerna”. Det där har du fått om bakfoten. Det är ju faktiskt väljarna här i Helsingborg som du ska bekymra dej om och inga andra.

Jo, kanske ska du också bry dig om Länsstyrelsen, som ser till att lagarna i landet följs och med stor skärpa gång på gång har understrukit att Saltkristallerna bryter mot lagarna och inte är förenligt med det noga definierade riksintresset.

Hur vore det med en grundkurs i demokrati? Bättre sent än aldrig.

Första budet är ju inte så svårt: En demokrati utgår från väljarna, inte från exploatörerna.

Andra budet är inte heller krångligt: Demokrati är mer än enbart en röstsedel vart fjärde år.

Det fanns en lång tid med positiv rivalitet mellan de båda skånska städerna Helsingborg och Malmö. Länge var Malmö på dekis mer eller mindre. Sen svängde det rejält. Helsingborgs tillbakagång kulturellt och urbant har varit markant de senaste fem åren. Striden om Saltkristallerna är bara ett av flera symptom på detta illavarslande tillstånd. Hur kan de ledande politiska partierna driva en fråga på det viset, som om ett kongresshus och ett lyxhotell vore det viktigaste för att bygga en stad med utvecklingsmöjligheter för framtiden, en stad också för unga människor?? Vilken inkrökthet. Ack, så bedrövligt.

Tacka vet jag Malmö! I dag är Malmö en av Sveriges mest attraktiva städer, med ett dynamiskt kulturliv, en blomstrande högskola och urbana levande miljöer, där människor med olika kulturell bakgrund tillsammans skapar en levande stad, med halva befolkningen under 36 år.

”Varför vill alla bo i Malmö?” var rubriken för ett nära nog timslångt högintressant program i radions P1 på onsdagseftermiddagen i kulturradions K1. Det sänds i repris torsdag kväll 18.15 och du kan lyssna på det över webben, via SR:s programsida. Man väjde inte för problem som finns, som ungdomsarbetslöshet, och underrubriken var ”ett program om tillväxtområden, kackerlackor och framtidsoptismism”. Men tonen bland de som fick komma till tals var genomgående entusiastisk om Malmö. Den gamla arbetarstaden har förvandlats till Sveriges mest attraktiva stad.

Programmet handlade om staden som har Sveriges snabbaste tillväxt, som gärna pratar om integration och deltagande och har en befolkning som består av mer än 160 nationaliteter. Dramatikern Jonas Jarl talade med sex personer om Malmö, däribland den danske kulturkonsulten Niels Righolt, som bara hade gott att säga om Malmö. Righolt sparkades ju brutalt från posten som chef för Dunkers.

Hur har Malmö kunnat bli en så dynamisk stad medan Helsingborg förlorat så mycket av sin attraktionsförmåga? Det behandlades förstås inte i programmet, men tål verkligen att tänka på. Varför har det mentala avståndet mellan Peter Danielssons Helsingborg och Ilmar Reepalus Malmö växt så dramatiskt? Bara på fotbollsplanen kan Helsingborg hålla jämna steg med Malmö, åtminstone nästan.

På bilden ovan förs Kockumskranen bort för transport till Korea.

Demokrati innebär att olika åsikter vägs mot varandra, att argument prövas, att kompromisser inte avvisas. I debatten om Saltkristallernas vara eller inte vara fungerar inte demokratin i det avseendet. Politikerna från den borgerliga treklövern och socialdemokraterna tycker att valresultatet ger dem mandat att gå vidare med ”sitt” projekt utan att ta intryck av kritiken från Länsstyrelsen och från en engagerad opinion.

I onsdagens HD avfärdar kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson all kritik och blundar för demokratiaspekten. För honom handlar det bara om pengar. Saltkristallerna betyder mycket för Helsingborgs och regionens tillväxt och för ”besöksnäringen”. En kongressanläggning och ett lyxhotell just på den platsen handlar om stora samhällsekonomiska intressen, säger Danielsson. Om projektet hindras ”stoppar man utvecklingen i Helsingborgs centrala delar”. Kära nån, Peter Danielsson, det var kategoriska fraser.

Socialdemokraternas Mikael Skoog hakar kritiklöst på och är övertygad om att bygget ”inte stör riksintresset”.

Ingenstans i vad dessa båda herrar yttrar finns något utrymme för tvivel. Inte heller ser jag den minsta respekt för att det i en demokrati borde vara självklart att lyssna på de som har andra åsikter, inte minst på Länsstyrelsen med dess speciella kompetens.

Skulle inte också politiker som Danielsson och Skoog kunna ha någon förståelse för att ett mångmiljonprojekt på den plats i Helsingborg som är av helt avgörande betydelse för stadens urbana identitet, kommer i konflikt med vad som med Länsstyrelsens ordalag kallas för ”riksintresset”?

Pengarna eller livet, hotar man med i B-filmernas värld. När helsingborgspolitikerna ställs inför valet mellan pengarna (läs Midroc) och demokratin i djupare mening, väljer man med ryggmärgen pengarna. Men vad blir det av den stad där allt är till salu?

Att en kongressanläggning vid Hamntorget (en liknande lär för övrigt byggas i Malmö) och ett lyxhotell, drivet av någon av de internationella hotellkedjorna, skulle vara ekonomiskt avgörande för Helsingborgs framtid är förstås bara nonsens.

Det finns ju också ett likvärdigt alternativ, vid Oceanpiren. Genom att bygga där kan Danielsson och Skoog få liv i ”besöksnäringen” utan att skada Helsingborgs kontakt med havet.

Ung vänster i Helsingborg har skrivit brev till Peter Danielsson och skickat en portion Wallenbergare till honom. I ett följebrev skriver man:

”Därför skänker vi nu dig en måltidslunch helt avgiftsfritt! Så du slipper använda skattebetalarnas pengar till din mat. Man kanske skulle kunna lägga de pengarna (och dom pengarna ni lagt på att höja era egna löner) på att vi gymnasieelever skulle kunna få gratis skolmat istället.
Bjuder du nästa gång?”

Danielsson har vid ett 20-tal tillfällen förra året betalat sin lunch med kommunens kontokort, i sammanhang då det varit i strid mot kommunens representationspolicy.

Ung vänster påminner Danielsson om ett möte där man klagat på att han infört avgifter för skolmaten på gymnasiet och fått svaret ”There is no such thing as free lunch”.

Peter Danielsson får nu äta upp det han sa. Brechts ord tycks gälla fortfarande, ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral”. Och vad var det George Orwell sa:

”All animals are equal but some animals are more equal than others.”