Vikingsberg, Ångfärjestationen, Folkets Hus …
Det politiskt motiverade avslaget på bidrag till ABF för driften av Folkets hus upprör
många. Beslutet fattades i onsdags på kommunstyrelsen. Annika Román är kommunalråd för miljöpartiet och ledamot av kommunstyrelsen. Hon var skakad efter mötet och upplevde debatten där på sandlådenivå och som ett hån mot alla ”aktiva, värdeskapande helsingborgare som vill göra saker tillsammans med andra människor i föreningar och studiecirklar, det visar en arrogans som jag definitivt inte trodde fanns bakom de borgerligas trevliga och välmenande fasad”, som hon skrev i en kommentar på min tidigare blogg.
De politiker som styr Helsingborg i dag är kulturfientliga, utan känsla för stadens historia och för de byggnader som är historiska markörer i stadsbilden.
Sveket mot Folkets Hus är ur det perspektivet bara en länk i en lång kedja. Vikingsbergs konstmuseum blev dagis, mot donationsbestämmelserna. I det gamla k-märkta museet vid Storgatan huserar ett riskkapitalägt dagis. Thalassas unika vandrarhem ska göras om för ”besöksnäringen”, ut med vandrarhemsgästerna. Ångfärjestationens The Tivoli som blivit en oerhörd framgång som musikhus för särskilt yngre är ingenting värt jämfört med det kongresshus och lyxhotell som ska byggas på platsen. Och så vidare.
Genomgående för alla dessa beslut är en nyliberal syn, där medborgarnas intressen och det som karakteriserar ”den goda staden” är likgiltigt.Teaterregissören och skådspelaren Hans Polster, ordförande i Stumpen, de hemlösas teater, som haft sin scen i Folkets hus uttryckte sig på kornet på HD:s kultursida:
Kom och gråt med knutna nävar!
Bilden ovan från Folkets hus i november, då skolelever samlade in pengar till ett barnhem i Sarajevo genom en konsert i A-salen. Läs här.



Det talas om att Dunkerfonderna ska finansiera den påkostade multiarenan, vilket i mina öron låter helskumt. Fonderna borde rimligen i första hand användas till att bevara Ångfärjestationen i kommunal ägo. Med en rejäl och uthållig satsning på kultur och ungdom där på Hamntorget skulle Saltkristallenprojektet som helhet få en annorlunda framtoning.

Tidigare på kvällen hölls utanför rådhuset ett välbesökt protestmöte mot miljardplanerna, med deltagare i alla åldrar. Arrangörerna hade förhört sig om möjligheten att få hjälp med elen från staden, men icke. Så långt sträcker sig inte demokratin, möjligen el till en julgran men inte till demonstrationstalare. Därför blev en generator en demokratimaskin. Vaddå mötesfrihet? Grundlagen, jaha. Skrik bäst ni gitter, tänkte väl avslagspersonen. Men tji.
Det finns tre goda skäl mot skrytprojektet:
