Kaxigt och hemmagjort
Redaktörer Fredrik Kullman och Sabina Ostermark: Fanzinerad
Redaktörer Fredrik Kullman och Sabina Ostermark
Lystring
BOKEN.
På det lilla förlaget Lystrings hemsida kan man läsa följande: "Vi tar inget som helst ansvar för inskickade, ej beställda manus. Vi ger ut våra kompisar och möjligen våra kompisars bekanta. De manus som skickas in hamnar olästa i en plastpåse längst in i en klädskrubb".
Kanske kan detta uppfattas som amatörmässigt - men det kan lika gärna tolkas som en befriande kaxighet. På sätt och vis sammanfattar det vad förlagets nya bok Fanzinerad handlar om: enkla tidningar av folk som skiter i vad andra tycker; av och med Lystrings egna vänner. Det är
inte så mycket kritisk granskning av som ett forum för inbördes beundran. Därmed inte sagt att boken skulle vara ointressant för andra.
Säkert finns det många som inte ens vet vad ett fanzine är. Fanzinerad definierar fenomenet som en "oberoende, ickekommersiell,
egenproducerad publikation". Man kan säga att det handlar om hemmagjorda tidningar -- producerade med sax och klister snarare än med
avancerade datorprogram. De allra flesta fanzinen är kopierade och når få läsare. Ändå kan man beskriva fanzinerörelsen som en dold folkrörelse -- den är utspridd och har många anhängare. Det finns till och med fanzine-slang: de införstådda kallar sina fanzines för "zines" och talar varmt om "DIY-rörelsen" (Do It Yourself).
Lystrings intervjuantologi handlar om svenska fanzines mellan 1990-2005, och om människorna bakom. Här får man chansen att lära känna publikationer om de mest obskyra ting, vilket rör sig om allt från kvinnliga könsorgan till självutlämnande serier. Ett fanzine kan handla om vad som helst, men något gemensamt tycks finnas hos dem som gör dem. De flesta är unga och missnöjda med något, samt drivs av en vilja att få uttrycka sin frustration på egna villkor. Det handlar snarare om att få utlopp för känslor än om att sprida budskap, och nästan alla medverkande är överens om att fanzines framför allt görs för dem som gör dem, läsarna kommer i andra hand.
"Fanzinerad" är en bra introduktion till samtida ungdomskultur och kan säkert inspirera många som själva är intresserade av att skapa något.
Vad jag saknar är dock mer material ur de omskrivna fanzinen. De utklipp som finns representerade fungerar mest som illustrationer, det kan till exempelvis vara en serieruta eller ett kort uttdrag ur en text. Redaktörerna Fredrik Kullman och Sabina Ostermark (som själva varit fanzine-redaktörer) hade tjänat på att ha färre intervjuer för att istället göra en antologi med längre utdrag ur själva fanzinen. Intervjuerna tenderar att upprepa sig och gör helheten för lång och tjatig. Trots detta är boken en intressant och originell satsning; kartläggningar av den svenska fanzinekulturen hör knappast till vanligheterna. Böcker av det här slaget kommer sällan eller aldrig från de större förlagen. De har pengarna -- men knappast modet.
Annika J Hagström
