Stora, lilla syster
Peter Härtling: Stora, lilla syster
Peter Härtling
Översättning Sven Lenninger
Sven Lenninger förlag
BOKEN.
De är två gamla systrar. Två gummor som länge levt tillsammans. De har sakta åldrats, sida vid sida. Kantigheterna och själens förhårdnader har inte slipats av eller blivit mindre vassa med åren. Tvärtom har i stället deras gemensamma förflutna frusit fast dem i roller vars fångar de mer eller mindre blivit. Deras ofta händelselösa vardagar är numera att likna vid ett rituellt drama där varje replik redan är förutbestämd på förhand; varje liten betydelselös handling orubbligt fastlagd sedan årtionden tillbaka.
När Ruth vaknar skramlar och väsnas hon så mycket hon kan. Hon slår i skåpsluckor, ställer ner kaffekopparna på köksbordet med en smäll, öppnar och stänger kylskåpet gång på gång. Allt för att väcka Lea som vill sova längre. Samma sak varje morgon. Och när Ruth sedan går in till Lea för att säga att frukosten är klar sitter systern där redan sur på sängkanten.
För fyrtio år sedan flyttade Lea och Ruth tillbaka till Tyskland från Mährens huvudstad Brünn, i dag den tjeckiska staden Brno. Sedan dess har de bott ihop på andra våningen i huset på Jusigatan 33. De har nu hunnit bli åttio år.
I den tyske författaren Peter Härtlings roman Stora, lilla syster porträtteras de två systrarna, inträngande och ömsint, närgånget och kärleksfullt och med skarpa konturer och djuplodande insikter i deras skiftande temperament och läggning. Ty trots att de mer eller mindre har vuxit ihop – blivit till ett oskiljaktigt helt – är de i grunden två mycket olika människor.
Ruth är till exempel mer utåtvänd, avsevärt mer social och intresserad av vad som händer i omgivningen. Hon tycker om att åka ner till staden och gå på Café Zimmermann, träffa och små-skvallra med de få väninnor som fortfarande är i livet. Lea stannar hellre hemma, vill mest av allt bli lämnad ifred av omvärlden och därför oroar sig Ruth för att systern börjar bli gammal. Lea tittar däremot gärna på teve, en sysselsättning Ruth finner meningslös.
Peter Härtlings berättelse om de två systrarna är också en skildring av 1900-talets hemsökta historia. De upplevelser som skapat Ruths och Leas livsomständigheter, som format och förändrats deras liv, bär tydliga spår av världsandens blinda marsch med sina hårda järnskodda stövelklackar. Staden Brünns historia är en för Centraleuropa signifikativ historia om förtryck, frigörelse och uppror och sedan åter nytt förtryck – en ondskans eviga karusell.
"Stora, lilla syster" skiljer sig en hel del från Peter Härtlings tidigare romaner som de mest kända "Hölderlin" (1976) och "Felix Guttman" (1985) vilka båda är mer expressiva och förtäckt självbiografiska. Nu är det en författare som skriver med större lätthet och litterär mognad. Stilistiskt elegant, nästan litet sirligt och ytterst varsamt vecklar Peter Härtling upp bakgrunden till systrarnas säregna situation. Hur de genom historiens hjärtlösa nycker och de personliga ödenas irrvägar knutits allt hårdare och starkare till varandra.
Ändå, till sist, står det höjt över varje tvivel. Systrarna har inte enbart vuxit fast i ett ingrott ömsesidigt beroende. De älskar varandra trots alla elakheter och hätska utfall. "Stora, lilla syster" växer och blir till en roman om 1900-talets grymma nyckfullhet. Där de enskilda individerna förminskats till statistiska leksaker, blivit till umbärliga siffror som kastas omkring när högre mål och stora planer så kräver. Det är en roman som genom sin subtila och konstfärdiga förmåga att i det lilla livet gestalta den större historien når högt över det mesta som ges ut, den sticker ut bland alla gottköpsromaner och slimmade amerikanska bestsellers som prånglas ut på marknaden för att snabbt konsumeras och sedan glömmas. Systrarna Ruth och Lea lever kvar i minnet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus