Tobias Rydin: "Osynligheten"
Tobias Rydin: Osynligheten
ykky
BOKEN.
Plötsligt känns gatorna här på Möllan mystiska, närsomhelst kan någon skicka ett hemligt sms eller blinka menande åt mig på torget. Jag kanske ingår i en pakt utan att veta om det, ett hemligt förbund, ett slumpartat samband mellan mig och mannen på andra sidan gatan?
Det är Tobias Rydins debutroman Osynligheten som fått mig i stämning. Här möter vi Laura som bor i en mörk garderob i ett kollektiv på Kristianstadsgatan. Laura lever i marginalen, sitter mest i sin skrubb och surfar, går bara ut för att låna böcker eller köpa mat. Så en dag händer märkliga ting. Telefonen piper och från okänt nummer kommer följande meddelande: "Jag planerar ett mord." Deckarintrigen därmed initierad.
Men det slutar inte där – på biblioteket senare samma dag skruvas skeendet till ytterligare, en blondin smyger runt och spanar på Laura, en mörkhårig kvinna kommer och går. Laura, som planlöst bläddrar runt bland poesiböckerna fastnar för ett gult omslag, och i boken, Martin Enckells diktsamling "Gud All-En", för hon så småningom en säregen marginalanteckningsdialog med, ja, med vemdå? Såhär kan det låta: "Jag väntar inuti dig, bakom dig och framför dig. Jag är den punkt som du riktar dina ord mot." Kryptiskt? Så det förslår.
Parallellt med Lauras berättelse får vi ta del av en kärnfysikers bekännelser i dagboksform. Mannen berättar om sitt liv och sin karriär: från en urbegåvad start som ungt mattegeni över doktorandtjänster och stipendier och framgångsrik forskning till det slutgiltiga målet med forskning: att lyckas frigöra elektroner för att bättre kunna studera dem. Monitorer som blinkar, högteknologi och framtidsvision och fysikens närhet till filosofin. Science-fiction-känslan därmed planterad.
Jag gillar den här boken. Tobias Rydin tecknar en rad snygga porträtt, både Laura och fysikern är helgjutna och spännande, men också bikaraktärerna är skisserade med omsorg och fantasi. Bland dem Nikki, som följer med Laura på en märklig resa till Berlin, eller Ivan och Simone som driver ett mystisk konstnärskollektiv dit fysikern av olika anledningar dras. En avgörande roll spelas också av slumpen – de olika karaktärerna kastas in i och påverkar varandras liv. Allt hänger samman, eller som poeten Ivan uttrycker saken apropos fysikerns experiment: "Det går inte att separera händelser, det går inte att separera människor, det går inte att separera sanningar."
I "Osynligheten" är mysteriet och slumpen självändamål, och Tobias Rydins sätt att skriva fram berättelser påminner inte så lite om Paul Austers och ännu mer om Gabriella Håkanssons (en av karaktärerna heter som en liten blinkning Sandemonsen!). Det är friskt och fantasifullt och läckert gjort. Det är genreöverskridande och roligt, beläst och sorgligt, modernt och klassiskt. Ibland dras hemligheten något varv för mycket och blir tjatig, men oftare är stämingen förtätad, dimmig och mystisk. Och när boken är slut är det flesta gåtor lösta. Men inte alla!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus