Övervintraren
Så sätter vi punkt för vår deckarvecka med recensioner av Willy Josefssons 68-deckare "Övervintraren", Christina Wahldéns samtidsthriller "Operation Ormens huvud" och Jess Walters suveräna "Mörk flod" i den fasta övertygelsen att vi snart är tillbaka med nya mordgåtor och mörka hemligheter.
Willy Josefsson: Övervintraren
W&W
BOKEN.
Det börjar som en alldeles vanlig förmiddag för den pensionerade polisen Martin Olsson. Ett brev från Ängelholm dimper ner i brevlådan och avbryter kartvandringarna tillsammmans med kommisarie Maigret i Simenons oändliga svit polisromaner. Att Simenon är något av inspiratör för Willy Josefsson märks för övrigt. Det finns något avväpnande vardagligt över hans sätt att berätta, namnge gator och torg och låta sina huvudpersoner åka pågatåg över Hallandsåsen.
Anslaget i hans nya deckare Övervintraren öppnar emellertid luckorna mot det förflutna. Det där brevet leder till att Olssons inrutade, trygga pensionärstillvaro vänds upp och ned. En gammal, numera sjukskriven kollega kallar. Något har hänt, någon har mördats. Det är nånting ruttet i polishuset i Ängelholm.
För att begripa vad och vem färdas vi först med Olsson i en lång tillbakablick till våren 1968 då han först är med som ung konstapel för att hålla demonstranterna stången när tennismatchen mot det rasistiska Rhodesia (för en yngre läsekrets; landet heter numera Zimbabwe) skulle stoppas. Vid sidan av de högljudda demonstrationerna hittar han en mördad ung man, politiskt aktiv på högerkanten. Misstankarna riktas givetvis vänsterut och Olsson engageras som SÄPO-agent i studentkretsarna i Lund. Där möter han inte bara andra polisagenter och vänsterstudenter utan också den stora kärleken.
Josefsson har lagt en hel del möda på att skildra detaljer, platser och miljöer från den herostratiskt ryktbara period som sammanfattas i årtalet 1968. Denna lätt nostalgiska tillbakablick på studentlivet i Lund, betraktat genom ögonen hos en ung polis på hemligt uppdrag, bildar romanens huvuddel. Han skriver spänstigt och ledigt, Willy Josefsson, och visst kan undertecknad, som visserligen inte var med i Båstad -68 men väl var på plats sju år senare när det åter var kontroversiell tennismatch – den gången mot militärdiktaturens Chile – känna igen jargong och slagord. Samtidigt är klichéerna flitigt använda.
Nåväl, nostalgi i all ära. Men det ska ju vara lite spännande också. Det är i det avseendet som "Övervintraren" har påfallande brister. Intrigen är tunn och man behöver knappast vara Sherlock Holmes – eller kommissarie Maigret för den delen – för att tidigt ana vem som är ond. Vad gäller samhällskildring, frågor i tiden, gradvisa förändringar, politiska förskjutningar ger det privata perspektiv som Josefsson arbetar med föga utbyte. Kanhända för att romanen arbetar med blott två tidsplan och att dess huvudperson är så endimensionell. Det kan förefalla något orättvist men om man ställer den här deckaren bredvid Leif GW Perssons "En annan tid, ett annat liv" (som hämtade sin dramaturgiska näring ur gisslandramat på västtyska ambassaden 1977) så förstår säkert en och annan vad jag menar. Där fanns ett strukturellt djup som kastade drabbande politiska skuggor av det ungdomliga lättsinnet in i vår tid på ett diaboliskt skickligt vis.
"Övervintraren" saknar sådana överbyggnader. Här blir istället behållningen att ha hemtama närmiljöer som bakgrund till skeendet. Ty precis som man kan följa kommissarie Maigrets förflyttningar i Paris från arrondissement till arrondisement på kartan kan man tillsammans med Josefsson – om man vill – plocka fram turistkartan för Ängelholm och Båstad, se pensionat Enehall nedanför järnvägsstationen i Båstad framför sig eller mana fram det alldeles verkliga och befintliga parkeringshuset i centrala Ängelholm. Eller för den delen låta egna upplevelser av Hallandsåsens backar eller tågresor mellan Helsingborg och Båstad krydda läsningen. Det är med andra ord ganska trivsamt. Men inte mer.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus