Sällsynt begåvning
Bildmaterial
CJ Håkansson.
Foto: C-M Edenborg
C J Håkansson: Fjärilen från Tibet
Vertigo
Utkommer i dag
BOKEN.
Det börjar bra. Riktigt bra. Känslan av klaustrofobi är stark och påträngande som om tapeterna på väggarna plötsligt fått liv och börjar klibba sig fast inne i själva själen.
Skräckromanen Fjärilen från Tibet förmår redan i första kapitlet nagla fast intresset — efter en poänglös prolog. Känslan är omisskännlig. Någonting har hänt. Något har förändrats även om de synliga skillnaderna inte är stora eller påfallande, bara tydliga. Samhället håller på att förvandlas till en social sophög där andrarangens invånare tvingas leva sina utarmade liv. De är marginaliserade och utstötta.
De lever sedan sida vid sida med de välordnade och lydiga. Men de är parias.
Anneli bor i en rivningskåk i utkanten av Linköping. När hon av en tillfällighet träffar Markus tar hon med sig honom, ser till att han åtminstone får tak över huvudet. Hon skänker honom en fristad. De förnedrade förenas i sin misär, i sitt utanförskap. Men motkraften är för mäktig. Den syns inte. Den går inte att ta på. Den dyker överrumplande upp, ockuperar deras liv, tränger upp ur jorden och omformar deras rivningskåk till ett armerat och antiseptiskt helvete av blänkande stål och betong.
Symboliken är entydig.
C J Håkanssons debut ”Fjärilen från Tibet” presenteras som en skräckroman som sätter sig över det välartade och i stället rått och naket skildrar ”förkrossande vederstyggligheter”. Men det är en bok som går att läsa på olika sätt. Egentligen är ”Fjärilen från Tibet” fyra löst sammanhållna långnoveller som på olika sätt gestaltar ett överväldigande samtidsäckel, en djupt och ärligt känd avsky inför det avhumaniserade samhälle som håller på att bli vår vardag.
Där finns till exempel Kajsa. Även hennes verklighet ockuperas plötsligt av en yttre makt. Kylskåpet blir hennes fiende, det sprider en terror hon inte rår på. Inne i kylskåpet lever ett främmande väsen som snart gjort hennes liv till ett helvete. Det är en skicklig skildring av en anorektikers sammanbrott.
Läst på det sättet — bortom den ganska meningslösa ramberättelsen om Martin som transformeras till ett bestialiskt monster i ett tibetanskt fängelse och i slutet dyker upp som en förryckt förgörare i Sundsvall — blir ”Fjärilen från Tibet” en stark och omskakande uppgörelse med dagens hedonistiska materialism, med samtidens ytlighet och det tilltagande föraktet för de svaga och de som inte förmår anpassa sig till medelklassens sjuka värderingar och krassa moral.
Skräcktemat är onödigt. C J Håkansson är för att vara debutant en sällsynt begåvad berättare. Hans språk flödar. Det spritter och sprakar, det fängslar och förför. Jag hoppas att den borne berättaren, som lever såsom fångad inuti splatterskräckskildraren C J Håkansson, förmår slita sig loss och komma ut till oss vanliga dödliga. Håkansson har den vassa blicken som verkligen förmår att se. Ty det är — som Lars Forssell sagt — det svarta i ögat som ser.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar