Funkes förövning
Bildmaterial
Cornelia Funke: Igraine den modiga
ungdomsboken
Gunilla Borén, översättning
Opal
BOKEN.
När namn blir stora och genrer populära dammas diverse tidig utgivning av. Cornelia Funke blev känd för svensk publik 2002 med ”Tjuvarnas herre” och imponerade med den i dubbel bemärkelse fantastiska metalitterära leken i ”Bläckhjärta” och ”Bläckmagi” – när kommer förresten tredje delen, tro? Vi är många som väntar. Igraine, som i original kom ut redan 1998, sällar sig till Funkes samling av handlingskraftiga flickor som Meggie i bläckserien, kvinnliga pirater som övermannar manliga kontrahenter och kungadöttrar som uppfostras till riddare.
Igraine lever på borgen Bibernell med sina trolldomsskickliga föräldrar, Sir Lamorak och den sköna Melisande, katten Sisifus och den retsamme brodern Albert som övar till magiker och aldrig slutar reta Igraine och ifrågasätta systerns önskan och möjlighet att bli riddare. När borgen ockuperas av Gilgalad Girig och hans lakej, den oövervinnlige taggige riddaren, samtidigt som Igraines föräldrar av misstag förvandlat sig till grisar och till råga på allt har slut på den för återtrollande nödvändiga artikeln jättehårstrån, då är goda råd dyra. Igraine tar på sig uppdraget att söka upp en troligtvis vänligt sinnad jätte som kanske kan bidra med en hårtott. Som grisar kan föräldrarna ju inte försvara borgen med sin magi. Lite humor i äventyret skadar inte. Under resans gång dyker det sedan upp en sorgsen riddare, en trehövdad drake och tre försvunna damer.
Det är inte så konstigt att denna den vanligaste varianten av barnfantasy är så omåttligt populär, hjältesagor som visar en tilltro till barnets kompetens som vi i verkliga livet bara kan drömma om, eller möjligen bäva för. Tänk er den tioåring som ensam smyger in på grannborgen, stjäl en häst och lite by the way befriar den fängslade stallmästaren innan hon drar iväg för att finna jätten – just sådan är Igraine. Ofta är det som här en lättsmält läsutflykt som inte sätter några djupare spår, men propagerar för goda ideal och som säger att barn kan!
Att detta var en förövning till Funkes kommande stordåd är inte att ta miste på. Intrig, dialog och miljö är lite valhänt och enklare tecknat – boken är också avsedd för en annan läsarkategori än till exempel den mer komplexa bläckserien. Intrycket påverkas av en slarvig översättning och (eller) korrekturläsning som tar fel på syftningar, missar kommatecken och småord: innebörden av ”försvann i rummet” jämfört med ”försvann in i rummet” visar betydelsen av försvunna ord.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus