Se genom att blunda
Andrew Miller: Optimisterna
Översättning Ia Lind
Brombergs
BOKEN.
I Andrew Millers nya roman Optimisterna återkommer den franska konstnären Théodore Géricaults målning ”Medusas flotte” flera gånger som en referenspunkt. Verket – från tidigt 1800-tal – skildrar efterdyningarna av en omskriven skeppsförlisning utanför Västafrikas kust. En grupp överlevande klamrar sig desperat fast vid varandra på en flotte. Runt om dem ligger döda kroppar, varav några håller på att glida ner i vattnet. En av de överlevande viftar med sin skjorta för att påkalla uppmärksamhet från ett skepp som anas långt borta vid horisonten. Skeppet – en liten, mörk färgflaga – symboliserar hoppet på den stora målningen.
Vid ett tillfälle i Millers roman betraktar huvudpersonen Clem Glass denna lilla klick färg mycket ingående. Han är skeptisk. Kommer detta andra skepp verkligen att kunna urskilja flotten bland de höga vågorna? Och om de gör det – kommer de då verkligen att lägga om sin kurs för att rädda dessa främlingar, som säkerligen är i behov av vård och kanske även bär på smittsamma sjukdomar? Är det inte mer troligt att de skulle låtsas att de inte såg, segla förbi och i hemlighet tacka Gud att det inte var de själva där på flotten?
Géricaults målning har en stark symbolisk funktion i Millers text. De besvärande frågor Clem ställer om individens ansvar ligger och skaver under ytan genom hela ”Optimisterna”. På ett elegant sätt har Miller knutit ihop en rad olika situationer vilka på olika sätt kretsar kring brännande frågor om vad vi är skyldiga våra medmänniskor. Här finns inga enkla svar att tillgå, och den dystra slutsatsen tycks – romanens titel till trots – bli att man ibland måste blunda och glömma för att över huvud taget kunna fortsätta.
Huvudpersonen Clem är en dokumentärfotograf som med sin kamera har förevigat många av samtidens brutaliteter och orättvisor. Under den senaste av en lång rad resor blir han vittne till ett fruktansvärt folkmord i Afrika. Han återvänder djupt chockad till sin lägenhet i London och med sig har han fotografier som skildrar en verklighet så brutal att ingen tidning skulle kunna publicera dem. Clems tillvaro bryter samman och han kan inte ta sig vidare. Så nås han av nyheten att systern Clare, en framgångsrik akademiker, är allvarligt sjuk och inlagd på mentalsjukhus. För att komma undan de fruktansvärda bilder Clem bär på (både bokstavligt och bildligt) bestämmer han sig för att ta sig an systern och försöka hjälpa henne tillbaka till en normal tillvaro.
Efter hand sjunker Clem allt djupare ner i sin egen depression, fast i tron att han var ombord på skeppet som seglade förbi flotten och att han därför måste straffas. Till slut måste han acceptera att han istället är en av de desperata överlevarna på flotten, de som kämpar för att komma i land och till slut lyckas. Det innebär istället att Clem måste leva med skulden över att ha överlevt.
Säkert har vi alla någon gång befunnit oss på den där flotten bland höga vågor. Men det är bilden av det trygga skeppet som berör mest och skakar om med tunga frågor om vårt ansvar för varandra. Vad väljer vi att blunda för? Hur många hade vi kunnat rädda? ”Optimisterna” är en obehaglig och obeveklig roman, som bekräftar Millers plats som en av Storbritanniens viktigaste samtida författare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus