Blott Sverige svenska muslimer har
Boken.
Gunilla eller Gullan som hon kallas på jobbet är en 45-åring fyrabarnsmamma. Som 21-åring blev hon änka med ett barn och ett andra i magen sedan hennes man omkommit i en flygolycka. Egentligen heter hon Günay, är född i Turkiet och kom till Sverige som elvaåring.
Günay är en av många svenska muslimer som Kerstin Gustafsson Figueroa låter oss möta i sin För Guds skull. Det är en angelägen bok, lätt att sträckläsa, med en rad inkännande porträtt av människor med mycket skiftande livsöden.
Günays livsberättelse är både speciell och typisk. Hennes mamma var analfabet när familjen flyttade till Sverige. Nu är Günays äldsta dotter snart färdigutbildad biomedicinsk analytiker medan hennes yngsta dotter ska bli sjuksköterska. Själv jobbar hon i kassan på Favör och berättar att hon varit på pilgrimsfärd till Mekka.
Utvecklingen mellan de tre generationerna kvinnor i Günays släkt är inte ovanlig. Ungdomar vars föräldrar invandrat till Sverige är överrepresenterade i högre utbildning liksom som framstående sport- och populärkulturutövare.
Antisemitism nämns ofta som en fara i dagens Sverige. Och visst är det så att små, extrema och våldsbenägna grupper har en obehaglig antisemitisk framtoning.
Men frågan är om inte den utbredda islamofobin i Sverige är ett ännu mer obehagligt fenomen, av två skäl. De svenska muslimer som drabbas på olika vis är så många, fyra procent av svenskarna eller 300 000 är muslimer. Och islamofobin är inte bara ett fenomen som små extrema grupper ägnar sig åt utan en företeelse som har anfrätt tänkandet hos stora grupper människor som annars har en vettig demokratisk grundsyn. Dagligdags stöter jag på slarvigt generaliserade nedsättande uttalanden om muslimer — och inte bara från sverigedemokrater. Lars Vilks ogenomtänkta Mohammedteckningar inordnar jag i den kategorin, utspel som förstärker negativa attityder mot en redan utsatt grupp.
”Muslimer” är självklart sinsemellan inte mera lika än ”kristna”. Men i ett Sverige där muslimerna som grupp ofta främmandegörs till ett hotfullt ”dom” bäddas för generaliserande fördomar. Just därför är Kerstin Gustafsson Figueroas bok så pedagogisk och läsvärd. Det är lätt att solidarisera sig med de människor hon skildrar. Deras individualitet spränger sönder stereotyperna om islam. Och hennes titel läser jag helst som en uppmaning till alla hennes läsare, för guds skull, skärp er!
Mehmet, turkisk kurd och ägare till en pizzeria i Malmö, berättar om sina grundläggande erfarenheter. Kerstin Gustafsson Figueroa skriver:
”Han upplever det som om svenskarna har bestämt vem han är, utan att veta. Och det har blivit värre. 'I deras ögon är vi samma som bin Ladin', säger han. 'I hela samhället finns en dold fientlighet mot oss …'.”
Muslimernas utsatthet har mångdubblats efter den elfte september och den ultrakonservativa amerikanska regimens vildavästernjakt på ”terrorister”, den utsattheten finns också här i Sverige.
Mehmet har haft tio inbrott på sju år i sin restaurang. Han upplever att polisen inte gör vad den skulle kunna. Blotta misstanken på polisiär diskriminering mot olika grupper i samhället och särskilt mot muslimer är obehaglig.
Bokens inledande text skildrar Mohammad Jawad, ledamot för vänsterpartiet i Piteå kommunfullmäktige, vald med näst flest personvalskryss i kommunen. Jawad är född i Palestina, utbildades som ung av al-Fatah och stred på Golanhöjderna och i Beirut. Så småningom hamnade han i Sverige, är nu gift med kulturredaktören på Piteå-Tidningen och går till moskén varje fredag. Gerillasoldaten har blivit populär kommunalpolitiker. Vilket ämne vore inte det för en dokumentärfilm, tänker jag.
Hälften av alla svenska muslimer bor i de tre sydligaste landskapen, Skåne, Halland och Blekinge. För dem är moskén i Malmö en viktig mötesplats, med över femtio anställda, med idrottsklubbar, rådgivning, medicinsk klinik och en skola med 260 elever. Moskén invigdes 1984 och har sedan dess brunnit tre gånger och ett tjugotal gånger utsatts för olika attentat. Man har krossat fönster, släppt in grisar i moskén och hotat imamen och hans familj till livet. I Helsingborg och Nordvästskåne finns ett stort antal muslimer och också flera moskéer, dock ingen av dem utformad som en byggnad påtagligt synlig i stadsmiljön. Varför det är så tål verkligen att fundera över.
Kerstin Gustafsson Figueroas bok ger ett färgstarkt panorama över svenska muslimer — däribland också kristna svenskar som gått över till islam. Människorna hon mött och berättar om är individer, med sina öden, sina svårigheter och drömmar. De är alla en del av det samtida Sverige.
Sören Sommelius







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus