Den ensamma mammans lov
Debuterande Maria Hambergs roman "Greklandssommaren" är en slags modern arbetarroman med feministiska undertoner, en varm och sympatisk berättelse med allvarlig klangbotten, tycker Annika J Hagström.
Bildmaterial
Maria Hamberg.
Maria Hamberg: Greklandssommaren
Ordfront
Utkommer i dag (31/1)
Boken. Bettys sommar skulle bli hennes bästa någonsin. Med alla ungar utflugna ur boet, en helt egen bostadsrätt mitt i stan och en spirande romans med en kollega på verkstan verkar allting äntligen vara på rätt väg. Men så dyker sonen Peter upp oanmäld i hennes hall. Med sig har han en hockeytrunk med smutstvätt. Samtidigt börjar Bergström, chefen på verkstan, att pressa sina anställda allt hårdare. Och hela tiden pulserar sommaren kring Betty — varmare än på länge.
Temperaturen i Maria Hambergs debutroman Greklandssommaren är hög, både bildligt och bokstavligt. På saklig prosa berättas här historien om Betty Warg — trebarnsmor, industriarbetare och upprorslysten. Det är en varm och sympatisk berättelse med en allvarlig klangbotten. Framför allt är det patriarkala strukturer — både i samhället i stort och i familjen Warg — som skildras. Det är den ensamma mammans lov Hamberg sjunger. Hennes Betty är en vardagsnära hjältinna. Länge har hon arbetat bra mycket hårdare än vad hennes kropp tål. Men hon skulle aldrig ha övergett sina barn och hon har avstått från minsta lyx för deras skull: "Alla morgnar innan dagis? Alla kvällar med griniga barn? Och inga pengar. Noll pengar."
"Greklandssommaren" är alltså ett slags modern arbetarroman med starka feministiska undertoner. Här arbetar kvinnor i flera generationer sönder sig och gifter sig med odågor till män, vilka nästan alla framstår som självupptagna svin. Till och med Axel Junsele — drömprinsen från verkstan — kör ibland över Betty och visar en del aggressiva tendenser. Det gör deras förhållande något komplicerat. Andra karaktärer är inte lika nyanserade, och måhända lider romanen av att vissa är alltför schablonartade. Särskilt gäller detta sonen Peter, som med sin självgodhet och arrogans närmast framstår som djävulen själv. Här tar Hamberg i för mycket i sin iver att skildra de orättvisor som alltjämt präglar tillvaron för några av samhällets mest utsatta — det vill säga de ensamma mammorna.
Annars är "Greklandssommaren" en fin roman, och dessutom underhållande läsning. Hamberg behärskar både konsten att skildra stillsam dramatik i industrilokaler och laddade konfrontationer mellan nära familjemedlemmar. Det räcker långt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus