Smartare än Einstein
Genierna kläs av ett efter ett; Marx, Picasso och - Einstein! Marie Pettersson flabbar högt, imponeras och levererar en oförblommerad hyllning till serietecknaren Liv Strömquist.
Boken.
Vissa böcker är en sån perfect match med ens egen hjärna att det blir svårt att se dem utifrån. Man kan inbilla sig att boken är skriven direkt till en själv, det här är min humor, mina referensramar, mitt hat. Hur ska jag sedan skriva om det, utifrån? Jag vet helt enkelt inte vars jag ska börja. Men det här kommer bli en oförblommerad hyllning till Sveriges bästa serietecknare.
Alla som inte läst Liv Strömquists debutalbum "100% fett" kan börja med att gå och låna den på bibblan och läsa och skratta och gråta och bli jävligt pissed off på förändringen som går så långsamt och på sig själv som inte gör tillräckligt. För att krossa patriarkatet eller bryta med marknadskrafterna eller faan, jag äter ju till och med kött, hur efterbliven får man bli? Liv Strömquist ser igenom och dissar och självklart kommer hon med pekpinnar men hon får en att känna att det bara är bra och hon är så sjukt rolig och det finns inga överord.
Och när man har läst "100% fett" så har man ju, som jag, skyhöga förväntningar på tvåan, "Einsteins fru", men det gör ingenting för den lever upp till dem allihop. Jag blir glad och arg och jag får lära mig nya saker och jag får andra vinklar på de här till synes olösliga problemen som man ju fajtas med varje dag (JÄMSTÄLLDHETEN). Och jag flabbar. Jag sitter och flabbar högt i det här tradiga gråvädret och det enda jag surar lite över är att jag inte skriver lika bra som Liv Strömquist (och att inte jag kom på de här idéerna och gjorde ett gäng slamdikter av dem att spöa skiten ur några egocentrerade killar med på nästa slamtävling).
Det börjar med en gala där "Historiens mest provocerande pojkvän" ska utses. Bra till ligger Karl Marx (för att han gjorde sin husa gravid + vägrade erkänna att hans hustru Jenny Marx faktiskt skrev en del av det kommunistiska manifestet) och Sting (för låten "Every breath you take" som "ingjuter ny energi i alla psykostalkers därute som vägrar acceptera att deras partner lämnat dem"), men vinner med hästlängder gör ändå till slut: Albert Einstein. Einstein som lämnade sin fru Mileva Maric och deras två barn (varav en var schizofren) och ensam tog åt sig äran för den forskning de i själva verket gjort tillsammans. Liv Strömquist avkläder geniet och låter honom stå där med alla sina korkade kvinnoförnedrande uttalanden.
Och det här är Liv Strömquists styrka. Hon sticker hål på myterna. Hon läser av historien och samtiden, hon hittar de där berättelserna som brinner av orättvisa, hon vänder på stenarna och låter allt det äckliga komma fram som man inte kan, vill eller orkar se. Nu står det framför dig och du kan inte blunda. Kvinnoöden som är så tydliga symboler för det förtryck som drabbar oss alla: Britneys galenskap, Priscilla Presleys märkliga äktenskap med tidens stora sexsymbol, Yoko Ono som blir utskälld av typ hela världen för att John Lennon hellre vill vara med henne än med Paul McCartney. Och alla dessa gubbar som vi bara utan att tänka släpper in i vår konst-, film- och litteraturkanon. Liv Strömquist ger anledningar nog att kicka ut dem igen: Cornelis, Jackson Pollock, Pablo Picasso.
Vad är egentligen husa/musakomplexet? Varför får Rafael Edholm spela blatte i alla mysrasistiska svenska filmer? Varför behöver kärnfamiljen så mycket reklam om den nu är så förträfflig? Vilka var de som (i motsats till Ronney Sandahl) faktiskt sa hora? När drar Pojke-projektet igång? Vad är "Vänner-sexualiteten"? Liv Strömquist utreder och undervisar. Och teckningarna då? De är superfina, underbart nonchalant slarviga, som serie-starlet med tillskevade kroppar, fulla av roliga detaljer. Men ibland blir jag så uppslukad av texten att jag faktiskt nästan helt glömmer bort att titta på bilderna. Och jag tänker att om Liv Strömquist någon gång skulle skriva en roman skulle den förmodligen bli sjukt bra.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus