Folkmord i Vilda Västern
Det är 1973 och Marlon Brando har gjort sitt livs roll, Don Corleone. Vad gör han när han vinner sin Oscar? Han skickar upp indiankvinnan Littlefeather på scenen för att protestera mot filmindustrins indianskildringar. Så här 35 år senare är det inte bara svårbegripligt, det möts ofta av hånfulla skratt.
Bildmaterial
Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee – erövringen av Vilda västern ur indianernas perspektiv
Dee Brown
Översättning Lars Ekegren och Lars Ohlsson
Karneval förlag
Boken. Men det tidiga 70-talet innebar ett slags genombrott för historieskrivningen om de amerikanska indianerna. Ett uppvaknande som bland annat triggades av den första upplagan av den här boken. Oscarsgalan kom också kort efter det att en militant indianrörelse ockuperat Wounded Knee i protest mot fattigdom och svikna löften. 35 år senare är en bra indian på film inte längre alltid en död indian, men samtidigt har indianernas samtida situation glidit ut i skuggorna.
Det här är den första fullständiga versionen av Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee som kommit ut i Sverige. Den svenske kulturantropologen Mikael Kurkiala och Dee Brown har skrivit varsitt förord. Det är fortfarande en ruggig skildring av hur landet byggdes med trakasserier och mord: indian för indian, stam för stam, kultur för kultur. Etnisk rensning innan begreppet fanns.
Det är en tragedi skriven på en lättflytande prosa där indianperspektivet betonas med återkommande tidsmarkörer som ”I den månad då löven faller” eller ”I den månad då vildgässen flyger mot söder”.
I dag framstår bilden av indianerna som lite väl romantiserad, deras tapperhet och vishet är nästan övermänsklig. 2008 saknas också den ögonöppnande effekten, vilket gör bristen på en analys av Washingtons strategier och människosyn mer besvärande.
Det är i de enskilda ödena boken har sin kraft. Mest rörande är storyn om Captain Jack eftersom den visar hur indianerna också ställdes mot varandra. Modocehövdingen Captain Jack vill inte kriga, men hånas för feghet av sina män och till sist, på långfredagen 1873, tvingas han skjuta ihjäl den vite generalen Canby. Efter flera dagars flykt genom vildmarken grips han sedan hans egna män, de som tvingat honom att döda, spårat honom för att själva få amnesty. Captain Jack döms till döden i en rättegång utan advokat, där han förstår mycket litet av engelskan. Medan rättegången pågår bygger soldater en galge utanför. Natten efter avrättningen grävs hans kropp upp och kort därefter dyker den upp som karnevalsattraktion; inträdesavgiften är tio cent.
Mördandet blir ännu mer makabert mot bakgrund av den årtalsresumé som inleder varje kapitel. Samtidigt som slakten pågår ute på prärien håller världen på att civiliseras. 1869–1870, åren innan Captain Jacks lik förevisas på karnevaler, införs obligatorisk skolgång i England, Wyoming ger kvinnor rösträtt, en fackförening bildas i Philadelphia. Pågick mördandet helt utan invändningar? Nej, den 18 april 1879 började civilrättsmålet ”Standing Bear vs. Crook”. Standing Bears advokater stred där för att bevisa att indianer hade rätt att leva under beskydd av Förenta staternas lagar precis som alla andra medborgare. Standing Bear vann. Domarens utlåtande blev en essä om mänskliga rättigheter. Men snabbt gjordes Standing Bear till undantaget från lagen. Övergreppen kunde fortsätta.
Australiens premiärminister Kevin Rudd bad i februari i år om ursäkt för ”ångesten, lidandet och smärtan” till landets aboriginer. Nu i juni följde Kanadas premiärminister Stephen Harper efter genom att be sitt lands indianer om ursäkt. Något som ska följas av skadestånd och en kartläggning av övergrepp som pågick in på 70-talet. Men i USA befinner sig indianerna mest i medieskugga. Senast de syntes var vid de sista primärvalen mellan Hillary Clinton och Barack Obama i South Dakota och Montana. Både Clinton och Obama lovade då indiangrupperna bättre vård och bättre bostäder. Mer än så kommer vi nog inte att höra om indianerna i höst. De har ju så få röster kvar.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar