Mördare i statens tjänst
Giftlaboratoriet Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord
Arkadij Vaksberg
Översättning Bengt Samuelson
Norstedts
Boken. Raden av liberala och demokratisinnade ryska journalister, ex-spioner och politiker som antingen insjuknat i mystiska symptom, oftast med döden som följd, som Aleksandr Litvinenko, eller helt sonika blivit avrättade som Anna Politkovskaja, har bara under det senaste decenniet kunnat räknas i tvåsiffriga tal. Och detta mitt under brinnande kapitalism.
Kapitalism har ju nu aldrig varit liktydigt med demokrati och rättssäkerhet. Pinochets Chile kunde med rätta kallas för en kapitalistisk diktatur, Kina är det i viss utsträckning fortfarande. Ryssland upplevde en kort tid under Jeltsins styre sann demokrati (dock inte ekonomisk sådan) och yttrandefrihet.
Svenske nationalekonomen Anders Åslund, som var rådgivare till Jeltsin under 90-talet (och som felaktigt brukar göras ansvarig för den ekonomiska chockterapin – åtgärdspaketet var redan beslutat av ryska reformekonomer som Tjubajs och Åslund var bara en av många inhemska och västerländska rådgivare) menar i sin nyutkomna bok ”Russias’ capitalist revolution; Why market economy succeeded and democracy failed” att Jeltsins stora misstag var att inte först konsolidera de demokratiska institutionerna – medias frihet, rättsväsende, statsapparatens avstalinisering med mera. Att släppa marknadskrafterna lösa i ett samhälle – där den enes död är den andres bröd – utan fungerande lagar och domstolar kan bara leda fel. Största misstaget var framför allt att inte krossa gamla KGB som fick fortleva i det närmaste intakt under nya namnet FSB (Federala Säkerhetsbyrån).
Arkadij Vaksberg, rysk författare, journalist och historiker som skrivit en lång rad böcker om Sovjettidens terror, bland annat om Stalins åklagare Vysjinskij i ”Skjut de galna hundarna”, har i Giftlaboratoriet, Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord beskrivit hur redan Lenin inrättade ett speciallaboratorium med uppgift att utveckla gifter för politiska mord. Där samvetslösa läkare och kemister fick experimentera – i likhet med nazisternas doktor Mengele – på riktiga människor.
De flesta som utförde dessa experiment blev tokiga, alkoholiserade eller begick självmord. Dock inte den iskalle Gregorij Majranovskij som gick under beteckningen Doktor Död. Han fortsatte långt in på 50-talet. Vaksberg har framför allt botaniserat i arkiv – bland andra KGBs – som blev offentliga efter 1989. Vaksberg kan givetvis inte backa upp allt han säger med dokumenterade bevis men indiciekedjorna är tydliga nog.
Att läsa om hur slugt, cyniskt men uppfinningsrikt alla dessa politiska motståndare – förment eller faktiska – tas av daga får en faktiskt att undra om inte Stalin oavsiktligt uppfann spionthrillern. Här finns också berättelsen om förebilden till James Bond 007. Fast det är liksom skillnad på det underhållningsvåld vi dagligen kittlar oss med och att inse att den statsterrorism som alla sovjetiska ledare från Lenin till Putin ägnat sig åt – undantagen är Gorbatjov och Jeltsin – är en folkrättslig tragik och uttryck för en monstruös regim.
Ett av de mer spektakulära morden utfördes gemensamt av bulgariska och sovjetiska säkerhetstjänsten på den bulgariske avhopparen, författaren och BBC-medarbetaren Georgi Markov, paraplymordet. Markov stod den 7 september 1978 och väntade på sin buss på Waterloo Bridge i London när en förbipasserande råka stöta till honom med ett paraply, bad om ursäkt och försvann i folkmassan. På kvällen blev Markov sjuk, han upptäckte en två millimeter stor blodfläck på ena höften som nästa morgon vuxit till en halv centimeter. Han fick hög feber och frossa. Han förlorade talförmågan. Han fördes till sjukhus, den 11 september dog han efter svåra plågor. Markovs brott tycks ha varit att han med satiriska teaterpjäser retat gallfeber på den bulgariska partieliten.
Mindre känt är att KGB låg bakom ett misslyckat mordförsök på nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn och att den bulgariska säkerhetstjänsten och KGB gjorde gemensam sak i mordförsöket på påven Johannes Paulus II.
Vad som är den återuppväckta tragiken i dagens Ryssland är att de ansvariga mördarna – givetvis med förgreningar i säkerhetstjänsten och med Putins aktiva eller passiva godkännande – aldrig kommer att ställa till svars. Litvinenkos trolige baneman Andrej Lugovoj kommer aldrig att utlämnas till rättvisan i England. Politkovskajas mördare kommer sannolikt aldrig att ställas till svars. I varje fall inte så länge som den demokratiska oppositionen, som i praktiken inte finns, inte tillåts verka. Det hävdar Rysslands främsta regimkritiker Lilia Shevtsova, som bara tillåts publicera sig på nätet, i boken ”Russia, Lost in transition”.
Nye ryske presidenten Dimitri Medvedev är Putins handgångne och inger inte mycket hopp på den punkten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus