Sankt Jan och drakarna
I dag utkommer Jan Guillous nya thriller "Men inte om det gäller din dotter". Stig Hansen har läst en militärt välordnad berättelse som attackerar politikens myter och rullar upp lögnernas försvarslinjer.
Bildmaterial
Jan Guillou återvänder i sin nya thriller till superhjälten Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Men inte om det gäller din dotter
Jan Guillou
Piratförlaget
Utkommer i dag
Boken. I år avslutar Åke Edwardson sin serie om Erik Winter. Arne Dahl fortsätter sin serie om A-gruppen, fastän han egentligen avslutat den. Liza Marklund, Camilla Läckberg, Leif G W Persson, Mari Jungstedt och en del till fortsätter berätta om sina vanliga huvudpersoner och där verkar det inte finnas några slut i sikte.
Mest överraskande är att Jan Guillou efter många år återvänder till superhjälten Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Hamilton har levt i exil i 13 år, dömd till livstid, och vill nu komma hem till Sverige igen och få resning. Journalisten Erik Ponti, ständigt denne Ponti, blir inblandad, plus ett par som vi tidigare mött: Pierre Tanguy, med ett förflutet i Främlingslegionen, och hans hustru Ewa Tanguy, chef för Säkerhetspolisens särskilda förhörsenhet. Och ännu fler gamla bekanta, som Anna Holt, dyker upp. Och vilket är Guillous ärende den här gången?
Jo, att visa att den terroristbekämpning som nu bedrivs är åt helskotta och att det egentligen är Saudiarabien som ligger bakom nästan all islamistisk terrorism – men eftersom den amerikanske presidentfamiljen har starka förbindelser till Saudiarabien så blir i stället Irak och Afghanistan måltavlor.
Men inte om det gäller din dotter är lika med en förbannad Guillou och han håller inte igen på något plan. Det här är en roman som en gång för alla ska visa hur motståndskampen kan se ut.
Boken inleds med pengarnas betydelse och rent konkret: man kan skaffa de snabbaste hästarna och se till att folk från en annan, ”konstig” del av världen tar sig rätt in i heliga amerikanska institutioner. Vilket långfinger! Men vi får också snabbt klart för oss att det finns gränser, synliga och osynliga. Plötsligt dör en mängd högt uppsatta män på sätt som inte kan vara en slump och säkerhetspoliserna världen runt undrar förstås vad som hänt. Detta är kanske den allra bästa början jag sett i en av Guillous böcker. Och övergången till Erik Pontis kontakt med Hamilton är också elegant: Ponti får ett kryptiskt meddelande från Hamilton – och åker till Ryssland för att träffa honom och göra Den stora intervjun. Hamilton tycker nu att inget av det han gjort har haft någon som helst långsiktig effekt, ”vare sig god eller ond”. Hamilton säger också att han aldrig igen kommer att ta till vapen.
För mötet med Hamilton får Ponti naturligtvis skit, och efter det är Guillou som han nästan alltid är: väldigt bestämd, väldigt självsäker. Nyanserna får maka på sig när alla och allt ska ställas på sin plats. När Guillou skriver är det alltid aktuellt. Och han är mycket, mycket mån om att vi ska lita på honom och se att han varit noga med att kolla. Kommer Ponti in på en restaurang så beskrivs den i detalj. Ja, allt beskrivs noggrant: grader i det militära, rangordning, vapenslagen.
Det mesta hamnar i politiktratten vilket hämmar berättandet. Det i sin tur påverkar känslorna man får för dem som det handlar om. För i den här romanen finns också ett nav som handlar om den personliga utsattheten. Guillou visar att man kan ha många stora ord i munnen, men vad gör man om ens närmaste kidnappas? Hur liten på jorden är man då oavsett hur stor man är på till exempel jobbet?
Detta finns alltså med, och kunde gott fått ta större plats, men skyms av korrumperade poliser, dörrar som sprängs, gasutveckling från sprängsatser, avlyssning, ”den som inte samarbetar i spaningarna mot en terrorist gör sig själv skyldig till terroristbrott”, stålportar, fritagningar, pakistanska vaktstyrkor, fallskärmsjägarstyrkor, ett USA som har fingrarna i alla syltburkar, franska medborgare i fara, svenska tidningar i förfall, militärbaser.
Jag vill inte avslöja för mycket, men eftersom det här är en modern saga om den moderna världens jävligheter och eftersom Hamilton är involverad så löper berättandet och upplösningen på, för "a deal is a deal" och här gäller det att avlossa politiska torpeder, också till exempel när Ponti funderar på att sluta med journalistiken. Som det sägs i boken, och det kunde ha yttrats av vem som helst av de inblandade: ”Det har bara varit som en sorts fantasi, en dröm. Men nu är det på riktigt.”
Guillou visar vad som pågår bakom ridån – och vad som pågår framför ridån. Det finns ingen svensk som skriver thrillers på det här rätt fyrkantiga men mycket effektiva sättet, och ingen annan som verkar njuta så mycket av sitt eget skrivande. Hans skrivande är som någon i boken säger om något helt annat: "Livet kan vara kaotiskt, men det är militärt välordnat".
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus