Historier om historia
En liten världshistoria
Ernst H Gombrich
Översättning Eva Backelin
Daidalos
Boken. I min mellanstadieklass var historia fula peruker på uppblåsta män och detaljstudier av små pilar över vikingafarleder. Inte konstigt att vi inte lyssnade. Tänk om stackars magister Broström hade kunnat läsa ur den här boken istället! Hade vi skärpt oss? Kanske, kanske.
Med Ernst H Gombrich blir människans historia ett äventyr befolkat av kluriga, poetiska, uppfinningsrika, goda och grymma människor. I 40 små kapitel, snyggt illustrerade med enkla svartvita teckningar, berättar han om allt från neanderthal till atombomben. Det är en berättelse lika spännande som sorglig, som gjord för att i ett tidigt läge trigga en ny generation av historievetare.
Gombrich skrev sin lilla människohistoria som arbetslös akademiker i Wien åren innan han lämnade Österrike för London. Originalet ”Eine kurze Weltgeschichte für junge Leser” kom ut 1936 och förbjöds snabbt av nazisterna, inte av antisemitiska skäl utan för att den var alltför pacifistisk. Boken blev ändå översatt och gav senare Gombrich uppdraget att skriva ”Konstens historia” (1950, Bonniers 1999), översiktsverket som nu sålt i två miljoner ex.
En ny utgåva av hans lilla världshistoria kom först 1985, men den här svenska översättningen bygger på den tyska utgåvan från 2004 och en ny engelsk version som Gombrich arbetade på fram till sin död 2001. ”Jag skulle vilja betona att den här boken inte är och aldrig har varit tänkt att ersätta en historiebok, som tjänar helt andra syften i skolan. Jag skulle vilja att mina läsare slappnar av följer berättelsen utan att behöva göra anteckningar eller lägga namn och datum på minnet. Jag lovar också att jag inte kommer att förhöra dem”, skrev Gombrich i förordet till en utgåva.
Hans historia har sina givna svagheter i den eurocentriska, individfixerade blick som är den gamla, snäva europeiska historiesynen. Det är Hannibals elefanter, smarta krigherrar och kristendomen som kärleksreligion medan araberna och kineserna visserligen har tillfört mycket, men ändå hela tiden är ”de andra”.
Det är alltså inte dagens sanning, men det mesta förlåts av Gombrichs fridsamma och romantiska grundsyn och hans tålmodiga farfar-berättarröst. Och precis när man tror att han har fallit för en heroisk krigsherre för mycket skriver han lite sorgset ”Världshistorien är tyvärr inte någon vacker dikt. Där sörjs inte för omväxling. Särskilt de obehagliga tingen upprepas ständigt på nytt”.
Läs Gombrichs världshistoria för dina barn. Eller för dig själv, om du inte orkade lyssna så noga när magistern pratade om perukgubbarna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus