Sex, lögner och orgasmer
Att fejka sin orgasm är en realitet för många kvinnor. Susanna Alakoski och Amanda Mogensen samlar röster och berättelser i en ny bok. Marie Pettersson har läst och funderat.
Bildmaterial
Susanna Alakoski är en av redaktörerna för ”Fejkad orgasm”.
Fejkad orgasm
Redaktör Susanna Alakoski/Amanda Mogensen
Ordfront
Utkommer i dag
Boken. Vi lever i en paradoxal tid. Aldrig har det funnits så mycket information att tillgå om sex och samlevnad – vi är upplysta. Samtidigt är vårt samhälle så sexualiserat, uppfyllt av orealistiska bilder av sex och sexualitet – vi är i någon mån förda bakom ljuset och orgasmen ses som det ultimata tecknet på ett lyckat samlag. Är man cynisk kan man se orgasmen i ett nyliberalt staëlvonholsteinskt ljus, som en symbol för allt som ska uppnås i egocentrismens, prestationskravens och det goda livets namn. Träna, banta, jobba, kom – allt med samma självklarhet. Sexuallivet som en konsumtionsvara bland andra.
Den kvinnliga orgasmen är förmodligen en av de vanligaste sexologiska frågorna som diskuteras. Hur är den konstituerad och hur viktig är den?
I vår tid anses ju mannen vara den mest sexuelle i en parrelation, det är han som tar initiativ och styr; när, hur, vad och varför. Men så har det ju inte alltid varit. På 1700-talet sågs kvinnan tvärtom som en översexualiserad varelse som måste tyglas: diagnoser som hysteri, brunst-yra, kleptomani (!) och nervretlighet kopplades till den farliga (kvinnliga) sexualiteten och mannens uppgift var att tygla. Under 1800-talet stramades synen på sexualitet åt ytterligare, kvinnan blev stämplad som antingen asexuell och frigid (det vill säga ren) eller sexuellt frustrerad (det vill säga sjuk), njutning blev en bisak, barnalstringen det väsentliga (se vidare Karin Johannissons bok ”Den mörka kontinenten”).
Sedan 1960-70-talen och den sexuella frigörelsen är det en självklarhet att båda parterna i en sexakt ska njuta och få orgasm. Ändå ser inte verkligheten ut så: många (företrädesvis kvinnor) väljer att fejka orgasm. Av vilka skäl?
Om detta har Susanna Alakoski och Amanda Mogensen gjort en bok. De har bett kända och okända kvinnor (och för all del en del män) att ge sin syn på saken, berätta om sina erfarenheter och anledningar, och boken består till stor del av dessa ”bekännelser”. Utöver dem finns en mängd texter i ämnet skrivna av forskare, journalister, författare och genusvetare. Tanken är, enligt förordet, att man ska kunna bläddra runt i boken, plocka lite här och var och kanske öppna sina egna sinnen för detta tabubelagda ämne.
Den stora behållningen är de ärliga, nakna och självutlämnande berättelser som de anomyma breven utgör. Här får man, liksom utan filter, ta del av de känslor som ligger till grund för fejkandet. Ofta handlar det om vanlig enkel trötthet – slående många kvinnor fejkar för att de helt enkelt vill få slut på eländet och äntligen få sova. Andra fejkar för att boosta mannens ego. Ytterligare några fejkar som en feministisk handling: själva fejkandet blir ett sätt att ta kontroll över en situation dominerad av mannen: jag bestämmer, om jag vill komma, när vi ska sluta, vad jag berättar om mig själv och min kropp.
Många, särskilt unga kvinnor, fejkar för att de inte vet hur den egna kroppen fungerar eller inte vågar be partnern om rätt metoder. Inte särskilt förvånande visar också statistiken att antalet fejkade orgasmer sjunker ju äldre man blir.
Att den kvinnliga orgasmen rent fysiologiskt skulle vara mer svåruppnådd än den manliga är det väl ingen som längre tror. Men trots att vi alla är för jämställt sex säger både statistiken och dessa spridda bekännelser att resultatet är ett annat, att vi fortfarande harvar på med ett sexliv anpassat efter mannens behov.
Det var Sigmund Freud som satte agendan för den ”reproduktiva modell” som de flesta människor utgår ifrån i sitt sexliv: förspel – sex – orgasm. Freud menade att en mogen kvinna helst skulle frångå andra metoder för tillfredsställelse än den klassiska penis-i-slidan metoden. Det var också han som skapade begreppet vaginalorgasm. I det ögonblicket lade han, om man får tro berättelserna i den här boken, grunden till ett oändligt antal fejkade orgasmer.
Men trots att vi alla är för jämställt sex säger både statistiken och dessa spridda bekännelser att resultatet är ett annat, att vi fortfarande harvar på med ett sexliv anpassat efter mannens behov.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus