Den gamle och mopeden
Boken. På en av Åsneöarna, där det inte längre finns några åsnor, bor Manolis, en gammal grek som blir ännu äldre. Många av husen i byn vittnar om hans hantverksskicklighet. Förr bars byggmaterialet upp av åsnor. Det första man byggde var åsnestall. Själva bodde byborna ovanpå. Manolis har inte längre något djur. Han är inne på sin femte moped.
Varje dag dricker Manolis öl hos Jannis i backen. När han är nykter nog kör han upp till sin lilla stuga uppe på berget. Där odlar han grönsaker till husbehov. I träden hänger reservdelar som kanske kunde plockas ihop till något.
Är det inte så att toaletten på Jannis sylta har börjat flytta på sig? Varför får han inga jobberbjudanden längre? Manolis håller sig undan från sin fru, tänker på sonen som körde ihjäl sig i bilen han slet ihop till.
Tillvaron är enformig. Något händer, han låter skägget växa, ett sorgeskägg. Manolis tycker att vattenslangen blir kortare. Cikadorna hör han inte längre, däremot tomaterna.
Manolis är en ensam man, men inte ens en. Manolis är minst fem, som sina mopeder.
Jan Henrik Swahn berättar om den ensamme mannen i en kort koncentrerad berättelse, som levandegör en i grunden allmänmänsklig åldrandeshistoria med ömhet, humor och språklig nyansrikedom.
Med Manolis har han skapat en gestalt som förvisso väcker vemod, men som det ändå känns upplyftande att lära känna.
Mästerligt!









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus