Situation papperslös
Bildmaterial
Stina Blomgren.
Svart notis
Stina Blomgren
Atlas
Boken. Illegala invandrare har under lång tid varit en utbredd samhällsföreteelse i de flesta av Europas rika länder. Sverige tillhörde undantagen. Men inte längre. Sedan ett antal år tillbaka har illegal arbetskraft fått ett rejält fotfäste även här. Vi har till och med fått ett nytt begrepp för detta samhällsfenomen – papperslösa, personer som saknar officiella dokument för sin vistelse i landet.
Journalisten Stina Blomgrens reportagebok Svart
n
otis, handlar just om de papperslösa. Blomgren resonerar visserligen inte om varför illegal arbetskraft har blivit allt vanligare i Sverige, men hon tecknar en detaljerad bild av hur fenomenet gestaltar sig i samhället och vilket elände de papperslösa får utstå för att skrupelfria arbetsgivare ska kunna maximera sina vinster och rika familjer få sina hem städade till en billig penning.
”Svart notis” bygger på ett antal närporträtt av de människor som lever och arbetar illegalt i Sverige – skygga existenser som drömmer om att skrapa ihop ett litet startkapital för att bygga sig en bättre framtid i hemlandet, späda kvinnor som inte kan vända sig till sjukvården när de väntar barn eller drabbas av cancer och sorgsna själar som i åratal lever skilda från sina barn, exploateras av giriga arbetsgivare och lever i en ständig oro för att bli upptäckta av polisen.
Det handlar om bolivianer, filippinskor, ukrainare och afrikaner. En del av dem har gömt sig efter att ha fått avslag på sin asylansökan, medan andra har kommit som turister och jobbar utan att ha sökt uppehållstillstånd. Det är skakande människoöden som sammantaget bildar en outhärdlig fresk av hopplöshet, misär, otrygghet, saknad, sorg och utsugning.
Blomgren nöjer sig inte bara med att teckna gripande närporträtt av sargade människor, hon väcker också en rad berättigade frågor om vårt moraliska ansvar för de papperslösa: Går det att acceptera att människor, som lever och arbetar mitt bland oss och i vissa fall också betalar skatt, inte får omfattas av våra trygghetssystem och har tillgång till sjukvård? Är det rimligt att vägra skolgång för barnen till de papperslösa? Är det försvarligt att tillåta papperslösa att arbeta för svältlöner under svåra arbetsvillkor?
Ingen människa med någorlunda sund moral skulle kunna svara annat än ett klart nej på dessa samvetsfrågor som numera diskuteras brett i samhällsdebatten. Men det finns en förrädisk baksida till dessa självklara svar som sällan förs upp till dagsljuset: Hur långt kan ett samhälle sträcka sig för att erbjuda rättigheter till personer som vistas illegalt i landet? Riskerar vi inte att permanenta och underlätta utsugningen av billig arbetskraft genom att enbart ägna oss åt att ta hand om de mänskliga och sociala konsekvenserna av illegal vistelse?
Konformism, skriver nobelpristagaren Imre Kertész är när människan söker samklang med sakförhållandena, men inte med verkligheten. Den svenska debatten om papperslösa handlar huvudsakligen om vad samhället måste göra för att skapa en dräglig tillvaro för människor som lever och arbetar illegalt i Sverige, men sällan om vilka krav och vilket ansvar som samhället bör ställa till de skurkar som utnyttjar människors otrygghet för egen vinning. Det är emellertid inte för sent att överge denna konformistiska hållning och börja prata om roten till det verkliga problemet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus