Platons storhet och fruktbarhet

Boken. Jag brukar roa mig med tanken att jag är smartare än vad Platon var, även om det inte är riktigt sant. Kunskap och metoder vilar numera på säkrare grunder än antikens och information kan vara ett musklick bort. Ytligt vetande, säger några av er. Nej, säger jag, också djupt.

Platon levde och skrev innan bevisen för människans obetydlighet upptäckts – Galilei visade att vår planet inte var världsalltets centrum, Darwin att människan bara är en art bland andra och Freuds arbete ifrågasatte om vi ens härskar över oss själva.

Jan Stolpe nyöversätter Platon och Minos/Lagarna/Epinomis är det femte verket i serien som kommer att innehålla sex böcker. Vad säger man om en översättare av Stolpes dignitet mer än att han borde bäras runt riket i guldstol och hyllas? Stolpes begåvning för språklig rytm, förmåga att finna rätt ord, att bevara antikens något högtravande språk och ändå skapa en vibrerande, lättförståelig, modern text är respektingivande. Tack Jan för att du skänker ett titthål till en 2400 år gammal värld, ännu inte präglad av kristendom, upplysning och liberalism – läror vilka vi ofta inte ens är medvetna om genomsyrar våra tankar.

”Må heller ingen ung man gripas av den förföriska lusten att jaga fåglar, det anstår alls icke en fri man”, menar karaktären Athenaren i Lagarnas bok åtta. Lagarna, på grekiska Nomos, tar sig an inte bara det vi numera uppfattar som lag, här inbegrips även det lämpliga för ett samhälle och dess individer. Tolv böcker ingår och verket anses vara Platons sista skrivna dialog. Fiktonsramen utgörs av tre äldre herrar som under en pilgrimsvandring till Zeusgrottan diskuterar hur samhället bör ordnas – Athenaren är huvudperson, flankerad av Kleinias och Megillos.

De andra två inkluderade skrifterna Minos och Epinomis är inte skrivna av Platon utan gissningsvis författade av någon från hans akademi. Minos har fått namn efter en mytologisk kung och skriften beskriver den goda lagens ontologi; dess natur och essens. I Epinomis, vilket betyder ”tillägg till Lagarna” ställs frågor som ”vilken kunskap leder till vishet?” och ”hur tyda Gudars lag?” Texten i de tre verken är detaljerad och delvis malande – här avhandlas både upprätthållandet av andlig, moralisk storhet och frågan om vilken frukt utlänningar får äta. För någon stående i vår tid är åsikterna ofta ”gubbiga” och inte sällan enastående idiotiska.

Michael Moore, den amerikanske dokumentärfilmaren, är en modern utövare av ”den sokratiska metoden”, det retoriska förfaringssätt Platon etablerade via sina skrifters dialogform där Sokrates nästan alltid är den klarsynte, föreläsande karaktären. Precis som Moore ställer Sokrates frågor till opponenterna/sällskapet, vilka svarar och därmed åskådliggör sina bristfälliga slutsatser och i bästa fall ändrar sig. I Lagarna spelar Athenaren den roll Sokrates vanligtvis innehar.

Friedrich Nietzsche, galen men rakbladsvass, gjorde en utredning av kristen etik som han ställde mot antikens moral. Antiken, menade han, praktiserade en herremoral, men kristenheten införde en slavmoral stigen ur medelmåttornas hämnd på den antika övermänniskan. Lagarnas utförliga upplysningar tecknar en bild av en perfektionistisk skönhetskult. Nazisterna gjorde anspråk på att vara av denna klass men det påståendet skulle både Nietzsche och Platon vämjas av. Platons idealmänniska var överlägsen genom att vara stark och storartad, övervägd och rättfärdig. ”För huruvida en människa i sin innersta natur verkligen vördar det rätta och hatar det orätta och inte bara låtsas göra det – det framgår tydligast av hur han beter sig mot människor som han med lätthet skulle kunna förgripa sig på.” – säger Athenaren i bok sex angående att behandla slavar illa.

Mytologiska gudar har stort inflytande i Platons idealsamhälle. De meddelar sig bland annat genom himlakropparnas banor – astronomi och matematik är heliga läror. En bit komna på vandringen avslöjar Kleinias att han fått i uppdrag att starta en ny koloni, som namnges Magnesia. Där ska Lagarna råda, varje familj skänkas en jordlott och antalet hushåll bli vid den konstanta summan av 5040 – ett enligt Platon fulländat antal enheter i samhället. Gemenskapens fester beskrivs utförligt, Platon visste att allmänna traditioner håller ihop människor. Lagarna ska sjungas fram – vilka åldersgrupper som framför vad är noga ordnat, och Platon förfäras av kompositörer som blandar sorgesånger med hymner. Fostran är bokens mest förekommande ord och rätt fostran lär någon både sjunga och dansa vackert. Hanteringen av vin gås noga igenom och Platon förespråkar berusning som pedagogisk metod. På fyllan kan man öva disciplin eller lösa upp spänningar, men endast somliga får ”begå fester tillsammans med gudar” – festa riktigt vilt.

Upphovsmännen till vår finanskris ska vara glada att de inte lever i Magnesia, för då vore de inte längre levande utan döda “… avrättade för sin kärlek till pengar.” Vinningslystnad beskrivs i Lagarna som ett föraktligt brott, lojalitet med kollektivet krävdes och Platon visste att inget skadar som korruption och girighet. Han förordade även att rika skulle gifta sig med fattiga för att upprätthålla balans och särskilt innehavare av ämbeten uppmanades att framleva sitt liv enkelt och trovärdigt.

”Skamkänsla i rikt mått, inte guld, ska man lämna i arv till barnen”. Platons utopi är i vissa avseenden en klaustrofobisk dystopi, en tillbedjan av en gudomlig struktur som kräver storartade människor som underordnar sig både gudar och samhälle. Makt vill alltid få förordningar att verka naturliga, givna av något yttre. Platon är i gott – eller förlåt, dåligt – sällskap med herrar George Bush och Usama Bin Laden när han hänvisar till gudars vilja.

Platons Lagarna för med facit i hand tankarna till Sovjetisk kollektivism, nordkoreansk kör-propaganda och ett Orwellskt kontrollsamhälle. Men ändå… just nu när liberal frihet förfuskats till hedonism och rätt är lika med rätten att tjäna pengar finns kanske en lockelse, en längtan till Lagarnas ibland goda ordning med tillbedjan av civilisation och skönhet. En plats där de ignoranta, självcentrerade och ohederliga är förbjudna att komma nära inflytande och en kontext som varje dag utmanar dig att vara det bästa du kan.

Jenny Maria Nilsson