Myten lever
Bildmaterial
Charles Bukowski.
Märkta kort Charles Bukowski
Översättning Sara Norman Heckscher
Lindelöws bokförlag
Utkommer i dag
Boken. För att bli kultförklarad som författare räcker det inte att bara skriva bra. Det måste finnas något mer, en koppling mellan liv och text, myter, kanske någon skandal. Hos Charles Bukowski (1920–1994) finns allt det där. Han skrev ofta om sitt eget liv, men försökte kanske lika ofta leva sina texter. Och där finns gott om myter – de flesta har att göra med alkohol och kvinnor – och en och annan skandal.
När jag läser Märkta kort, en nyöversatt samling noveller av författaren, lurar hela tiden myten om Bukowski i bakgrunden. Och nog lever texterna upp till mina förväntningar – här finns gott om nedsupna manliga karaktärer som sitter på baren och ser livet marschera förbi. Här dominerar den manliga blicken – riktad mot flaskan och kvinnan (allt som oftast kvinnans bakdel).
Gång på gång påminns jag om varför Bukowski aldrig hittat vägen till min bokhylla – han har helt enkelt inte bjudit in mig. Hans texter är skrivna för män, och de romantiserar ungkarlslivet. Här är det bästa i livet frihet att supa och knulla. Det här är en Bukowski jag gärna avstår ifrån.
Men – självklart finns där ett men – jag blir också överraskad över den sofistikerade enkelheten i Bukowskis noveller. Måhända är innehållet i dessa texter sällan sofistikerat, men den självklara enkelheten i novellformatet är det definitivt.
De oväntade vändningarna tar flera gånger andan ur mig. Bukowski är en oerhört skicklig novellist och när han är som bäst är han så bra att jag nästan glömmer tid och rum. Med små, nästan osynliga grepp styr han plötsligt texten åt ett oväntat håll. En plötslig insikt som förändrar allt, en oväntad handling. Bra noveller tycks alltid så enkelt komponerade, men är så oerhört svåra att åstadkomma.
Flera gånger sker små mirakel i den smutsiga misären. Vid något tillfälle är det faktiskt ett övernaturligt skeende – som i ”Flyga utan vingar”, där två män plötsligt lyfter och flyger iväg över taken när en polis hotar med att låsa in dem i fyllecellen. Men det är de vardagliga miraklen som dominerar; här finns både självmordskandidatens omvändelse och mobbarens ånger.
Lika ofta är livet dock bara skit för karaktärerna i dessa noveller. De är ensamma, deprimerade och nedsupna – utom ibland, när de är tillsammans, deprimerade och nedsupna. Några texter är nästan outhärdligt dystra.
Till svenska har Bukowski tidigare främst blivit översatt av Einar Heckscher. Denna gång står han för en inledande essä, medan hans dotter Sara Norman Heckscher är den som står för översättningen. Hon gör ett riktigt bra jobb med att ge dessa 31 noveller svensk språkdräkt. Särskilt väl tycker jag att hon lyckas med dialogen, vilket är väl värt en eloge. Bukowskis vardagsnära slang skulle vara en utmaning för vilken översättare som helst.
Norman Heckscher lär få ytterligare tillfällen att visa sina färdigheter – det finns mängder av oöversatta Bukowski-noveller.
Jag erkänner motvilligt att vi kanske behöver några fler på svenska.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus