Ett fall framåt för Lagercrantz
Crister Enander har läst David Lagercrantz nya bok "Syndafall i Wilmslow".
Bildmaterial
David Lagercrantz.
Syndafall i Wilmslow
David Lagercrantz
Albert Bonniers
Utkommer i dag
Boken. Kalla kriget är fortfarande bottenfruset. Paranoian och misstänksamheten går kloss i kloss och sprider sitt gift. Kylslagenheten i världspolitiken föder en febrig oro, en farlig ängslighet. Fienden finns överallt. Det är en tid av – verkliga och inbillade – agenter och dubbelagenter, det är hemliga möten i parker, spionage och landsförräderi. Den kommunistiska smittan sprider sig som en könssjukdom. Och efter Donald Maclean och Guy Burgess flykt till Sovjet 1951 riktas misstankarna mot såväl Cambridge University i synnerhet som homosexuella kretsar i allmänhet.
Det är pingsthelg i Wilmslow, några mil söder om Manchester. Regnet öser ner sedan flera veckor. Den unge kriminalassistenten Leonard Corell kallas till Adlington Road. Det är tisdagen den 8 juni 1954. Dagen före har en man begått ett högst besynnerligt självmord. Inne i lägenheten stinker det av bittermandel. Där ligger den ännu unge Doktor Alan Turing, tidigare dömd för sodomi, död i fosterställning med fradgan vit om munnen. Från taket hänger några elektriska sladdar och bredvid Turing ligger ett halvätet äpple.
Upptakten till David Lagercrantz nya roman, Syndafall i Wilmslow, är på alla sätt ytterst traditionell. Inledningsvis är det som om Lagercrantz fortfarande sitter fast i deckarschablonerna. Men sedan ändrar boken både karaktär och riktning, och det står snart klart att detta är hans ambitiösaste litterära satsning hittills. Det är en brett orkestrerad historisk roman av närmast klassiskt snitt.
Alan Turing (1912–1954) var ett av dessa sällsynta genuina original. Han brydde sig föga om världen eller dess förväntningar och krav. Han levde i sin egen verklighet, efter egna regler. Han var framför allt ett matematiskt geni.
Med utgångspunkt i en kritik av Gödels teorem och dess aritmetikbaserade hypoteser utvecklade Alan Turing 1931 en ny teoretisk grund för logiska beräkningar, en modell som kallas Turingmaskinen.
Den insats som gjort honom känd för en större allmänhet skedde under kriget då Turing var en av de främsta vid Bletchley Park som lyckades forcera koden till den tyska krypteringsmaskinen Enigma. En bedrift som blev av avgörande betydelse för krigets utgång.
Leonard Corell, själv en människa som har svårt att finna sig tillrätta i samhället, blir nästan som besatt av Alan Turings märkliga öde. Han rotar allt djupare och kommer snart den stora hemligheten med kodknäckandet på spåren. David Lagercrantz låter Corell följa minsta ledtråd, först av misstänksamhet rörande självmordet, sedan av ren nyfikenhet.
Bilden som framträder är minst sagt färgstark. Det är en man som sällan tvättar sig, som inte det minsta bryr sig om hur han är klädd. Han glömmer flera dagar i rad att äta. Han är en man som lever sitt liv i tanken.
Och sedan följer tiden av förföljelse, av förnedring. Sodomidomen mot Turing följdes av en tvångsbehandling med östrogen, som man inbillade sig skulle kunna bota homosexualitet. Hans liv blir ett helvete.
David Lagercrantz utnyttjar skickligt spänningen som uppstår mellan den unge kriminalassistens drömmar om att själv bli en framgångsrik vetenskapsman, eller åtminstone en man utöver det vanliga, och det udda och fascinerande liv som Alan Turing levt. Här uppträder också filosofiska giganter som G E Moore, Bertrand Russell, Ludvig Wittgenstein.
Över huvudtaget är ”Syndafall i Wilmslow” en ovanligt brittisk roman. Humorn torr som en bättre sherry, dialogen underfundig och handlingen litet vindlande i sitt sökande.
Språket är ibland i banalaste laget (man vill nästan klaga på översättaren), men på det hela taget har David Lagercrantz skrivit en underhållande roman, som tacksamt nog inte saknar allvarliga grundtoner.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus