Hem till en isländsk by
Crister Enander faller i trans och ser ljuset när han läser islänningen Jón Kalman Stefánssons myllrande rika roman ”Sommarljus, och sen kommer natten”.
Bildmaterial
Jón Kalman Stefánsson
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Sommarljus, och sen kommer natten
Jón Kalman Stefánsson
Översättning John Swedenmark
Weyler
x
Boken. En liten vindpinad by, nästan bortglömd där den ligger på Islands västkust, befolkad av ett fåtal som fortsätter att leva sina liv tätt intill varandra.
De är alla genom sin utsatthet och isolering beroende av sina grannar. Den enes liv går in i den andres och vidare genom den tredjes likt en social ringdans.
Det finns ingen kyrka i byn. Det gör den speciell, skänker en viss egenart åt byn. Där finns inte ens en kyrkogård. Nog har somliga försökt få till stånd ett kyrkbygge och få dit en präst.
Rektorn för grundskolan har tre gånger startat namninsamlingar, men som mest fått ihop tretton underskrifter. Intresset har, så att säga, aldrig varit överdrivet stort.
Men i byn ligger Konsumentföreningen och Lagret, Posten, Stickateljén och Föreningsgården. Om detta samsas fyrahundra själar; nästan femhundra om man även räknar de som bor i gårdarna runtikring.
Utifrån dessa människors liv och drömmar, deras egenheter och skiftande läggning skapar den isländske författaren Jón Kalman Stefánsson en enastående och gripande roman. Sommarljus, och sen kommer natten är dess titel, underfundigt och stilsäkert översatt av John Swedenmark.
När den för tre år sedan kom ut i hemlandet fick den det stora isländska litteraturpriset och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.
Här möter en myllrande mångfald av udda och aparta människor eller – vid närmare eftertanke – är det nog snarare så kallade vanliga människor; människor precis såsom de är när fokus för en stund riktas mot just deras vardag och liv. Ty var hittar man den ”normala” människan?
Och när är egentligen det vanliga vanligt?
Som föreståndaren för Stickateljén. En natt börjar han drömma på latin, ett språk han inte behärskar. Han far då beslutsamt in till staden, lär sig latin flytande och börjar vid återkomsten via post köpa skrifter som ”Budbäraren från stjärnorna” av Galileo Galilei och ”Världsharmonien” av Johannes Kepler i originalutgåvor (Galilei slukar parets bägge bilar) och snart ryker huset, hustrun och hans position som samhällets stöttepelare. ”Astronomen” blir hans nya namn i byn.
Där finns den pensionerade ministern Finnur Ásgrímsson som flyttar till byn för att skriva sina memoarer ”DE VIKTIGA ÅREN ”. Det blir inte många rader skrivna, byn ockuperar honom, han överfalls av pockande och besvärande lusta och en dag är han försvunnen, ”förenad med eftermiddagen”.
Där är Ágústa på postkontoret, hon är byns tillförlitligaste skvallercentral, och med läpparna alltid målade kladdigt knallröda.
Hon röker tre paket cigarretter om dagen och vet allt om alla eftersom hon läser alla vykort.
Det är ett minst sagt rikt persongalleri. Egentligen kan man beskriva ”Sommarljus, och sen kommer natten” som en sorts kollektivroman, där själva byn är huvudpersonen, det nav kring vilket allt rör sig i sina invanda mönster. Den går också att se som en krönika av äldre snitt, en framställning som tar fasta på och redogör för viktiga och märkvärdiga tilldragelser i den förgätna byn.
Det är en roman om kärlek och kättja, om såväl hänryckt passion som den olyckliga längtan och trånad som för evigt tiger och aldrig ens kommer över läpparna utan förblir en tung hemlighet att bära.
Det är självfallet också en roman om döden, den ständigt närvarande väntande tomheten. Det är även en roman om den stora tystnaden lika mycket som om de oändliga berättelserna, skrönorna som aldrig har något slut och vilka berättas på nytt, om igen och igen.
Jón Kalman Stefánsson skriver ett intensivt språk, varje mening är laddad och händelsemättad.
Med ”Sommarljus, sen kommer natten” har han skapat en magisk vardagsbrygd, en blandning av det konkreta och fantastiska, det invant alldagliga och esoteriskt ogripbara, här finns nygödslade åkrar och himlavalvets onåbara stjärnor.
Här ryms såväl kärvhet som känslighet och ett övermått av humor. Den lyckas vara rå och mustig men ändå nyansrik och finstämd.
”Sommarljus, och sen kommer natten” är en av dessa sällsynta rika och mångfasetterade romaner man blir varm inombords av; hjärtat slår starkare slag, sinnet skärps och fylls av glädje och vemod, melankoli och livslust.
Kort uttryckt: av läsandets förtrollande glädje!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus