Suckande essäer
Existensmysteriet – en sammanfattning
Olle Thörnvall
ellerströms förlag
Boken. Olle Thörnvall skriver ”Jag kan för övrigt lätt se linjen. Först armen som tog bort gitarren och musiken, sen impotensen som tog bort flickor och kvinnor, till slut tinnitus som tog bort den inre tystnaden.”
Antagligen har jag inte tillägnat mig den här boken som författaren avsett att kommunicera den. Språket i den är inte märkvärdigt, det filosofiska och litterära bombardemang som hälften av essäerna ägnar sig åt är ogenomträngligt. Men i de självbiografiska delarna tecknas en karta över ett småbittert liv. I undertexten skymtar en man som känner sig motarbetad av ödet och berättar en historia om hur drömmar och ambitioner rinner ut i sanden, och den historien är läsvärd.
Existensmysteriet innehåller tolv essäer, sex av dessa är mer självbiografiska och återfinns i slutet och början av boken. Mellan dessa finns texter som är filosofiska undersökningar innehållande mängder av litterära hänvisningar. Thörnvall har under trettio år arbetat som lärare i svenska och filosofi på gymnasiet.
I de tre sista essäerna berättar författaren dels om en resa till Frankrike som han gör med sitt band ”Trettioåriga kriget”, dels om den egna släktens historia på moderns sida.
Thörnvall borde veta att filosofi är läran om det noggranna tänkandet och de genomtänkta formuleringarna. Nog står det var och en fritt att nyttja filosofers tankar för att uppnå vissa syften men Thörnvalls utredningar är en härva, en explosion av namn, fenomen och litteratur.
På en sida räknar jag åtta tunga filosofers namn, fem olika bokverk, det hela kryddat med ibland svårförklarliga begrepp som vår guide behandlar lättvindigt.
Är det ”namedropping” för att visa på bildning eller ett flöde svårt att kontrollera?
Språket är styltigt, ordrikt och ligger ibland nära talspråk vilket bidrar ytterligare till att jag alltmer desperat söker den organiserande principen för att hitta vägen till förståelse, men Thörnvall bjuder ingen arm och stannar ogärna kvar i resonemangen.
Om den franske filosofen och nobelpristagaren Albert Camus skriver Thörnvall; ”Men han är även intressant ur intellektuell synvinkel eftersom han ständigt kretsar kring de stora livsfrågorna utan att egentligen vara intellektuell, inte med franska mått mätt.”
Thörnvall resonerar vidare i stycket och hävdar att vare sig Camus nobelpris eller omständigheten att han ses som representant för den filosofiska inriktningen absurdismen ändrar påståendet om filosofens icke-intellektuella position. Frågorna hopar sig; varför ska Camus inte betraktas som en intellektuell?
Vad är en intellektuell med ”franska mått mätt”, till skillnad från en icke-fransk intellektuell?
Framkastade idéer, både banala och till synes djupsinniga i kombination med oförankrade beteckningar, till exempel absurdism, gör texten oläslig.
Jag vill skrika; MEN HURDÅ? HUR MENAR DU?
I ungdomen ville författaren bli poet. Den unge Thörnvall framstår som en person med en uppfattning av sig själv som rätt grandios, Han vill skapa ett mästerverk och så höja sig ur den medelmåttighet han anser sig omgiven av.
Men det blir aldrig så, hans dikt refuseras och livet rör sig obönhörligt framåt.
Krigsdagbok kallar han redogörelsen av resan till Frankrike med gruppen Trettioåriga kriget, ett proggband han är med och bildar år 1970 och som sedan år 2003 är återförenat. Thörnvall refererar detaljerat till färdens logistik; vilka vägar tas, var ska de bo, när ska de andra ansluta? Nu dricks det öl och här äts det glass. Texten är ett skildrande av det praktiska, då och då med smärtsamma insikter som Thörnvall endast nuddar vid; ”Kan inte börja om” ”någon inte förstår, eller inte orkar bry sig”, ”sen hade jag otur också” – ett suckande.
Då Thörnvall berättar om modern, hennes barndom och släkten omkring henne så är det med värme. Farbror Paul, vars liv inte är olikt hans eget, var bland annat en skicklig schackspelare men också en skrivande person. Efter farbroderns död rensar systersonen Thörnvall tillsammans med släktingar ut hans lägenhet. Kopior av böcker som Paul har skrivit slängs. ”Men varför…” frågar släktingen Siri, varför lät han trycka upp dessa böcker? Thörnvall svarar att Paul nog trodde att folk skulle vara intresserade av att läsa.
I Pauls tro, som Thörnvall nog delar, återfinns något viktigt om människors sårbarhet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus