Unga döda lever upp
Bokförlaget Alastor Press (tidigare lokaliserat i Malmö, numera i Göteborg) är
Sveriges motsvarighet till engelska Dedalus Books, med vilka man delar en
faiblesse för dekadens och näraliggande traditioner som symbolism, tidig
surrealism och romantisk gotik. Och så har Alastor sin mystiska dragning
till unga döda författare.
Bildmaterial
Hermann Ungar.
Greve av Lautréamont (Isidore Ducasse).
Maldoror – Samlade verk
Av Greve av Lautréamont (Isidore Ducasse)
Översättning och efterord Elias Wraak
Alastor Press (utökad nyutgåva)
De lemlästade
Av Hermann Ungar
Översättning och efterord Arthur Isfelt
Alastor Press
Boken. Bokförlaget Alastor Press (tidigare lokaliserat i Malmö, numera i Göteborg) är Sveriges motsvarighet till engelska Dedalus Books, med vilka man delar en faiblesse för dekadens och näraliggande traditioner som symbolism, tidig surrealism och romantisk gotik. Och så har Alastor sin mystiska dragning till unga döda författare.
Som Isidore Ducasse, eller Greve av Lautréamont som han kallade sig (1846-1870). Maldoror – samlade verk var Alastors premiärutgåva 2001, i Elias Wraaks gnistrande översättning. Den utökade utgåvan innehåller, förutom ”Maldorors sånger” och ”Poesier I & II”, även apokryfiska texter och brev. Lautréamonts betydelse för fransk litteratur kan bara jämföras med Baudelaires och Rimbauds. Samtidigt är han långt mindre känd än dessa två.
Den hallucinatoriska berättelsen i sex prosalyriska ”sånger” om Maldoror (att betrakta som ett möjlighetsfält för jagutsagor – eller varför inte en poetisk demon – snarare än en fiktiv person) har i sin utstuderade grymhet en moralistisk botten.
Det är inte för intet som filosofen Georges Bataille utarbetade teorin kring ”Litteraturen och det onda” utifrån denna text. ”Maldoror” kan också – om anakronismen tillåts – läsas som en fransk tappning av nietzscheansk (uppriktighets-)existentialism; sisådär hundra år före ”Zarathustra”.
Som det lyder i första sångens hyllning till ”den gamla oceanen”: ”Din moraliska storhet, en bild av evigheten, är lika oändlig, som filosofens grubblande, kvinnans kärlek, fågelns himmelska skönhet och poetens drömmeri. Du är vackrare än natten. Svara mig, ocean, vill du vara min broder?”
Alastor har också gett oss en rad författare som aldrig tidigare översatts till svenska. Nu introducerar man ännu en: Hermann Ungar (1893-1929) – att lägga till listan med unga döda tyskspråkiga författare (sedan tidigare har man Georg Heym).
Att vara tysktalande tjeckisk jude i början av nittonhundratalet tycks ha varit en klaustrofobisk upplevelse; Ungar har en hel del gemensamt med Franz Kafka. Han växte upp i en tjeckiskspråkig kultur, i Boskovice i östra Tjeckien, på den tiden en del av Österrike-Ungern. Men hörde man hemma i den judiska delen av staden undervisades man på tyska i skolan. Ungar tänkte och skrev på tyska – isolationen (i denna för övrigt starkt antisemitiska kultur) hade han redan på det språkliga planet.
Ungars kyligt registrerande prosa, med stötvisa, korta meningar i tredje person, känns lika skevt (o)förutsägbar som gamla Prags arkitektur. Inte många författare kan med så enkla medel beskriva en persons paranoia inför den andres blick. Och Syster Skuldkänsla uppträder synligare än hos kollegan Kafka: ”Franz Polzer visste att han fick acceptera det eftersom han var den skyldige. Han skulle tvingas ta sin hatt och rusa mot utgången genom en allé av skrattande ansikten. De skulle skrika åt honom nerför trappgången, luta sig ut genom fönstren och fortsätta ropa åt honom nere på gatan (…) varför fortsatte de att leka med honom? Vilket tillfälle väntade de på? Han kunde se hur de log…”
Än kusligare är Polzers abjektala skräck för all kroppslig beröring. Denna värld handlar om att äta eller ätas. Alla som Polzer – ytterst motvilligt – släpper in på livet, antar alltmer groteska gestalter. Utom invalidiserade barndomsvännen Karl, som vet allt om honom ändå och som redan är grotesk till det yttre: en vedervärdig sjukdom gör att en efter en av hans extremiteter måste amputeras.
Det absurda scenariot har också en senare stilfrände: Samuel Beckett. Men Ungars – synnerligen svarta – humor utspelar sig några våningar längre ner. Alla som öppnar Arthur Isfelts utsökta översättning av De lemlästade (”Die Verstümmelten”) har några hypnotiska timmar framför sig. Borde jag yppa det hemska slutet? Den här romanen lägger man inte ifrån sig förrän det är försent.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus