Ett röttt skynke i sexköpsdebatten
Jörgen Andersson har läst den uppmärksammade avhandlingen "Är sex arbete?" av Susanne Dodillet. Den väcker fler frågor än lämnar svar när den nu landar mitt i ett svenskt konsensus kring prostitutionens avigsidor.
Bildmaterial
Susanne Dodillet.
Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet
Susanne Dodillet
Vertigo Förlag
Boken. Det är tveksamt om någon akademisk avhandling i mannaminne har fått så stor uppmärksamhet som idéhistorikern Susanne Dodillets Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet. Det är i sig en bedrift. Anledningen kan, som Lars Westerberg är inne på i sin krönika på denna sida den 18/3, till viss del ha att göra med att Dodillet ställer sig i opposition mot uppfattningar som är normerande inom den svenska prostitutionsdebatten.
Att – vilket Dodillet i stora stycken gör – använda avhandlingsformatet som en inlaga i en pågående debatt, komplett med förslag för en omprövning av svensk prostitutionspolitik och lagstiftning, är ett minst sagt udda men ganska uppfriskande akademiskt drag. Det förklarar ändå inte den uppståndelse boken orsakat.
Skälen till indignationen är främst två. Det första rör Dodillets vetenskapliga metod. Lockelsen att använda (eller inte använda) källorna på ett sätt som stärker de egna teserna tycks ha blivit henne övermäktig. Framför allt gäller det den grundläggande slutsatsen att svenska forskare och utredare inte tagit reda på vad de prostituerade själva har att säga om sin situation och sina behov, utan har nöjt sig med att utgå från att de är viljelösa offer som inte kan agera för sitt eget bästa.
Enligt Dodillet har denna syn vidare, i förening med radikalfeminismens inflytande, lett till en kriminalisering av sexköp som implicit i hennes resonemang – utestänger prostituerade från den trygghet andra medborgare kan åtnjuta.
Reaktionerna från forskarhåll har naturligtvis inte låtit vänta på sig (se genmälen från Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete, och Jenny Westerstrand, doktor i straffrätt, på www.socialpolitik.com). Det rör sig inte enbart om ömma akademiska tår som blivit trampade på. Här finns faktiskt en substans som gör att Dodillets empiriska slutsatser om vad som format den svenska politiken blir dubiösa.
Den andra orsaken till upprördhet är att Susanne Dodillet ansluter sig till en syn på prostitution som resultatet av autonoma individers fria val, och dessutom hävdar att denna ståndpunkt kan förenas med en feministisk agenda för frigörelse av stigmatiserade kvinnor. Detta blir för många feministiska debattörer ett rött skynke, som omöjliggör den dialog mellan olika perspektiv som Dodillet säger sig efterlysa. Det faktum att hon många gånger i sin text slirar betänkligt mot en naiv syn på utsatta kvinnors handlingsutrymme gör inte saken bättre.
Allt detta betyder inte att "Är sex arbete?" enbart är en tendentiös och klandervärd produkt – bara att man måste läsa boken parallellt med den så kallade hypertext som nu produceras i dess kölvatten. Då framstår dess problematiska sidor tydligt, men även en del av obestridligt värde.
Särskilt gäller det kapitlen om Tyskland. De är mindre polemiska än de som handlar om den svenska politiken. Här skildras en annan utveckling, den som ledde till en reglerad legalisering av prostitutionen 2001. Dodillet framhåller politiska allianser som, enligt henne, har tillåtit prostituerade att föra fram sina krav och behov på ett annat sätt än vad som skett i Sverige.
Ur ett svenskt perspektiv kan den tyska lagstiftningen tyckas ha gett upp kampen mot prostitutionen. Sexsäljares rätt till fackföreningsanslutning och pension kan ses som kosmetiska drag vilka upprätthåller en förhatlig och förtryckande ordning.
Å andra sidan kan det samma sägas om den svenska sexköpslagen. Den har inte lett till att prostitutionen upphört. Istället försiggår den än mer i det fördolda och på nya arenor, där riskerna för de prostituerade ökar i takt med att insynen minskar.
I sin slutdiskussion gör Susanne Dodillet en ansats att förena sin syn på individen som ett handlande subjekt med ett maktperspektiv, där hon visserligen ser prostitution som ett individuellt val men utifrån ett starkt begränsat handlingsutrymme. Hon menar att en verkningsfull prostitutionspolitik borde ha det övergripande målet att minska orättvisor och förtryck av kvinnor, i en verklighet där de ibland tvingas till val som ökar deras utsatthet. Det är en till synes möjlig och självklar utgångspunkt för feminister av alla övertygelser att samlas kring, för att förutsättningslöst och med erfarenheter av olika angreppssätt försöka komma till rimliga slutsatser.
Det höga tonläget kring "Är sex arbete?" visar emellertid att motsättningarna är svåra att överbrygga. Här saknas också – i alla fall hittills – inlägg från sexsäljarna själva, vilket i sig visar på Dodillets poäng att deras åsikter är osynliga/osynliggjorda i det offentliga samtalet i vårt land.
Och medan debatten om den rasar fortgår, får man förmoda, sexhandeln som om inget har hänt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus