Folkrörelsen som föddes

I dag har Barack Obama varit USA:s president i 100 dagar. Sören Sommelius minns den historiska valkampanjen med hjälp av Martin Gelins nyutkomna bok.

Boken. SMS: ”O wins OH”.

Översatt: Obama vinner Ohio – och det innebär att USA:s näste president heter Barack Obama.

Den svenska journalisten Martin Gelin trängdes i Grant Park i Chicago den 4 november 2008. Parken var proppfull av förväntansfulla människor som i laddad stämning väntade på resultatet i det amerikanska presidentvalet och på att deras kandidat Barack Obama efter en eventuell seger skulle tala till dem. Men ingenting var säkert.

Strax efter åtta på kvällen fick han sms:et. Samma sak meddelades sen på parkens stora TV-skärmarna med CNN:s valvaka. Saken var klar. Folkmassan började gunga och sjunga. Valkampanjens slogan ”Yes we can” byttes mot med ”Yes we did!”.

Martin Gelin bevakade för Svenska Dagbladet det amerikanska valet och dess långa förspel under 2007 och 2008. Han reste till 27 delstater, besökte politiska möten och träffade människor med skiftande villkor i ett USA, där hösten 2008 bara 9 procent av befolkningen tyckte att utvecklingen var på väg åt rätt håll och mindre än var fjärde var nöjd med den sittande president Bushs politik.

I dagarna utkommer Martin Gelins Det amerikanska löftet – Barack Obamas väg till Vita huset, där han initierat berättar om Barack Obamas framgångsrika kampanj. Samtidigt ger han laddade bilder från dagens USA och tecknar en bred bakgrund till valets förutsättningar. Han ser både Barack och Michelle Obama tala, intervjuar dem inte själv men kommer dem ändå inpå livet.

Efter att tidigt ha läst Barack Obamas båda lysande böcker följde jag själv förra året fascinerad den amerikanska valkampanjen. Nu slukar jag Martin Gelins bok. Han återupplivar det oerhörda som skedde, samtidigt som han breddar och fördjupar bilden. ”Det amerikanska löftet” är både ett medryckande reportage om en folkrörelse som visade sig kunna flytta berg och en kompetent analys av det som skedde.

Bushs USA var ett land på dekis, ”med en bankrutt medelklass, 50 miljoner utan sjukförsäkring, den värsta finanskrisen sedan 1930-talet …”, skriver Gelin. Han citerar den brittiske journalisten Gerard Baker i Times, som sammanfattar Bushs åtta år vid makten: ”Arrogans, ignorans, ansvarslös sorglöshet, tortyr, våld och allmän inkompetens”.

Ändå var demokraternas seger inte alls självklar. Gelin pekar på en rad orsaker. En är de stora amerikanska medierna. Han syftar då inte på de extrema och partiska som Fox News utan på medier som CNN, som sällan eller aldrig belyser sakfrågor på djupet utan i stället ägnar sig åt konfliktjournalistik. Finns det inga konflikter konstruerar medierna dem. Gelin citerar Matthew Yglesias på tankesmedjan ”Center for American Progress” som menar att medierna förvandlar politiken ”till en sinnessjuk skriktävling om struntsaker”. Det leder till antiintellektualism och ofta mer eller mindre subtil rasism.

En av valkampanjens stora frågor handlade om Samuel Wurzelbacher, en frilansande rörmokare från Ohio, som bytte några ord med Obama under ett valmöte. Wurzelbacher, som av republikanernas presidentkandidat John McCain snabbt döptes om till ”Joe the Plummer”, klagade över att Obamas skattepolitik skulle medföra skattehöjningar för folk med årsinkomster på över $ 250 000. Själv tjänade han $ 34 000 dollar om året men det kom bort när McCain i tal efter tal lyfte fram Joe the Plummer, som den enkle amerikanen som skulle förlora på Barack Obamas skattehöjningar.

Martin Gelin belyser valkampanjens dramaturgi. Han påminner om paret Clintons ofta smutsiga angrepp på Obama men lyfter också fram Hillary Clintons helhjärtade stöd till honom vid partikonventet i Denver. Gelin följer med ett gäng frivilliga valarbetare som drar från New York till Cleveland som kampanjarbetare för Barack Obama. De knackar dörr och möter mest anhängare. Ändå har man räknat ut att var tolfte dörrknackning leder till att någon som inte tänkt rösta ändå gör det.

Intressant är hans granskning av konsulternas och valstrategernas roll. De två senaste demokratiska presidentkandidaterna Al Gore och John Kerry hade samme rådgivare, som fick dem att låta likadant och lika utslätade. Gore tonade ner sitt klimatengagemang och Kerry skulle inte fokusera för mycket på tortyrskandalerna i Irak.

Barack Obamas strateg David Axelrod är annorlunda. Han ”lunkade runt som en deprimerad byråkrat i en Roy Andersson-film”, skriver Gelin. Axrod lyfte fram Obamas personliga livshistoria och hur den hänger samman med hans engagemang och åsikter, ”att utstråla något autentiskt”.

Gelin skildrar också lite udda inslag i valet, som ”Rednecks for Obama”. ”Rednecks” är ju de vita grabbarna som arbetar i söderns brännande sol, blir röda i nacken och ofta förenklat betraktas som reaktionära och rasistiska.

I ett avslutande kapitel lyfter Martin Gelin fram några av de oändligt svåra frågor Barack Obama nu som president måste hantera. Det handlar alls inte bara om den ekonomiska krisen och Irakkriget utan om sådant som att 40 procent av svarta barn under fem års ålder lever i fattigdom (i familjer med årsinkomst under $ 13 000). Sex gånger fler svarta än vita män sitter i fängelse.

Segregering och hatbrott lever vidare i USA men riktas i dag främst mot muslimer och latinamerikaner.

”Det amerikanska löftet” är en läsvärd bok om hur hopp föds i ett samhälle i djupt förfall och om hur en folklig rörelses entusiasm skapar i det närmaste ett mirakel. Stora förhoppningar vilar tungt på Barack Obamas axlar i en för USA och världen avgörande brytningstid.

Sören Sommelius soren.sommelius@hd.se042-489 90 45