Moraliskt suspekt sirensång
Bildmaterial
Anita Shreve.
Efterdyningar
Anita Shreve
Översättning Marianne Mattsson
Wahlström & Widstrand
BOKEN. Rektorn på den ansedda skolan Avery Academy kommer över ett beslagtaget videoband där tre av skolans basketstjärnor har sex med en fjortonårig förstaårselev. Istället för att omedelbart kontakta polisen bestämmer han sig för att hantera situationen diskret, vilket leder till stora problem inte bara för flickan och de inblandade pojkarna, utan också för hela det omkringliggande samhället. Föräldrar skiljer sig, en pojke fryser ihjäl, oskyldiga elever får försämrade möjligheter att komma in på college, och själv blir han av med både hustru och arbete.
En författare kan inte ställas till svars för sina romangestalters tillkortakommanden. Men när Anita Shreve i Efterdyningar skildrar en sexskandal på en internatskola i Vermont sentimentaliserar och bagatelliserar hon förövarnas handlingar och lyckas nästan övertyga läsaren om att skulden delas av offer och omständigheter.
Det är en förrädisk roman som ser ut som en samling röster ur ett splittrat kollektiv. Kapitlen bär namn efter de inblandade vars berättelser stiger till ytan för att efter ett par sidor brytas mot andra och motstridiga perspektiv. Men i grund och botten driver Shreve en entydig och moraliskt tvivelaktig linje genom hela romanen: visserligen måste pojkarnas utnyttjande av den starkt alkoholpåverkade fjortonåringen fördömas, men är det inte skolans ansvar att se till att ungdomarna inte dricker? Föräldrarnas ansvar att vara moraliska föredömen? Medias ansvar att inte frossa i personlig olycka? Flickors ansvar att inte förföra?
Just det sistnämnda skildras som en av de största orsakerna till varför tre mer eller mindre skötsamma, intelligenta, begåvade och resursstarka basketspelare har en orgie med en fjortonåring. Hennes lockande sirensång har varit oemotståndlig. Att flickan själv, när hon vid ett fåtal tillfällen får komma till tals, skildras som en manipulativ och bortskämd rikemansunge som lindar människor runt sitt lillfinger gör inte saken det minsta bättre.
Stackars pojkar som får sina liv förstörda, stackars lilla sömniga 50-talssamhälle som får sitt rykte fläckat, stackars föräldrar som gjort allt för att uppfostra sina barn till hedervärda unga män. Men aldrig stackars flicka. Inte ett ord från hennes föräldrar. Att hon dansar naken i ett elevrum och med utpräglad skicklighet suger av den ena killen efter den andra verkar mest vara utslag av en mörk och farlig naturkraft.
Nej, den egentliga sirenen är romanen själv, som med lockande skönsång och kittlande inblickar i amerikanskt småstadsliv försöker vända läsarens blick bort från den större frågan om förhållandet mellan könen. Och det är varje läsares personliga ansvar att genomskåda sången och att avböja inviten. Det är faktiskt inte så svårt. Man säger bara nej.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus