Bläckets lycka - kvinnors dagböcker under 1800-talet
Bläck, äntligen! kan jag skriva: En studie i kvinnors dagböcker från 1800-talet
Christina Sjöblad
Carlsson Bokförlag
Boken. Kära Dagbok! Ännu en strålande vacker dag med sol och blå himmel. Jag har ändå stannat inne och läst. Har just avslutat Christina Sjöblads litteraturvetenskapliga studie över kvinnors dagböcker från 1800-talet: Bläck, äntligen! kan jag skriva. Det är en bra titel, kanske lite klurigt med utropstecknet mitt i. Hur ska man betona det? Ett citat givetvis, från franska Eugénie de Guérins dagbok år 1838. Jag gillar citat-titlar. De Guérin skriver vidare att bläck är ”lycka och liv”, att inte kunna skriva är ”död” och icke fungerande ”blodcirkulation”. Undrar vad hon skulle ha tyckt om att skriva på laptop. Skriver folk dagbok på sina datorer nu för tiden?
Det finns mycket att fundera kring i Sjöblads bok, och säkert är den av särskilt intresse för just dagboksskribenter. Utöver läsare med litteraturvetenskapligt intresse i ämnet förstås – det här är ju en akademisk studie skriven av en professor emerita i litteraturvetenskap. Men för att vara en akademisk text är den ovanligt lättillgänglig, och teoriavsnitten kan man ju alltid hoppa över om man känner för det.
Det som framför allt väcker min uppmärksamhet är diskussionerna som förs kring dagboken som genre och det personliga skrivandet som fenomen. Särskilt partierna om le journal intime (den intima dagboken) är fascinerande läsning ur detta perspektiv. Varför skriver man för sig själv? Hur skapar man sig själv genom skrivandet? Flera av dagboksförfattarna som diskuteras beskriver skrivandet som något av det viktigaste i livet.
Sjöblad analyserar flera typer av dagböcker – förutom intima dagböcker bland annat även rese- och guvernantdagböcker. Dessutom ägnas ett kapitel åt romaner utformade som dagböcker, vilket jag inte helt förstår kopplingen till. Flera utländska dagboksförfattare inkluderas i diskussionen där det tycks relevant, men det huvudsakliga materialet består av de ungefär 100 dagböcker skrivna av svenska 1800-talskvinnor som finns bevarade. Ur dessa dagböcker har Sjöblad gjort ett urval på ungefär tjugo texter som hon närstuderar. Studien är som helhet en intressant blandning av generaliserande diskussion och närstudier av specifika verk. Jag får lust att läsa flera av dagböckerna hon tar upp, kanske framför allt den rysk-ukrainska konstnären Marie Bashkirtseffs, som just nu ges ut i sin helhet för första gången. Manuskriptet är över 19 000 sidor långt! Det blir inte mycket sol för mig i sommar, inser jag…
Jag har alltid varit förtjust i att läsa dagböcker och brevsamlingar. Är det voyeuren i mig? Eller är det en längtan efter något som känns uppriktigt – i en tid när skiljelinjen mellan fakta och fiktion mer eller mindre har lösts upp? Sjöblad varnar förvisso för den typen av sammanblandning även inom dagboksgenren. Hennes 1800-talskvinnor känns ändå bra mer genuina än säg, ja, varför inte ta Lars Norén som exempel. Det är ju inte alltid intressant att ta del av andra människors försök att – oj, nu spillde jag kaffe på mig, undrar om det går bort i tvätten? – utforska och skapa sig själva genom skrivandet. Något mer behövs, till exempel en estetiskt tilltalande form, eller i alla fall ett originellt uttryck. Risken är ju annars stor att det bara utmynnar i ältande navelgranskning.
På tal om Lars Norén. Kommer det gå att göra en liknande studie av 2000-talets dagböcker? Hur många är vi som fortfarande brukar sådana stenåldersting som penna och papper? När jag googlar titeln på Sjöblads bok får jag många träffar på bläck till skrivare. Det känns symboliskt. Hur stora mängder digitalt material där ute i de svenska folkhemmen riskerar att gå förlorat? Kraschade datorer, övergivna e-postkonton. Jag hörde om någon vars hund kissat på den bärbara datorn… Sitter folk och gör back-up på sina digitala dagböcker? Nej, nu börjar tankarna vandra. Jag har varit inne alldeles för länge idag – måste ut innan solen går ner. Jag får skriva mer en annan dag…







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus