Språket en egen karaktär i Lina Forss bok
Bildmaterial
Lina Forss.
Agnes hjärta Edward
Lina Forss
Wahlström & Widstrand
boken. Författaren Lina Forss har tidigare skrivit två till romaner lätt förtäckta självbiografiska böcker om sitt glamourösa men också sorgtyngda liv i den svenska överklassen, "Vildängel" från 2005 och "Hallonbäcken" från 2007. Böckerna har vilat på två disparata grunder: en som handlat om flärd och party och klädmärken, en som handlat om sorgearbete och bearbetning av moderns förtidiga död i cancer.
Denna lite märkliga tudelning går igen i Lina Forss nya bok Agnes hjärta Edward som är författarens första försök att skriva ren skönlitteratur; boken bär en inre kluvenhet som verkligen stör min läsning, även om den bättre genomförd kunde ha varit effektfull.
Det handlar framför allt om språket. Forss skriver med ett driv och en flärdfullhet som liksom susar förbi en, jag försöker fånga språket i flykten, göra något av det, men misslyckas ständigt. Språket är som en egen karaktär, en välklädd pratglad östermalmskvinna från Forss tidigare böcker, en levnadsglad och bildad men lite ytlig och liksom känslomässigt avstängd bulldozer som aldrig stannar mer än fem minuter på varje plats, sen måste hon rusa vidare.
Jag kan tänka mig att många fascineras av det här språket, det är lika delar Björn Ranelid och Candace Bushnell och det är ju förstås helt osannolikt. Själv tröttnar jag alltför snabbt för att riktigt orka med. Den lätt arkaiserande tonen gör att jag hela tiden glömmer bort att det inte är typ femtiotal och jag hoppar till varje gång någon facebookar eller messar – trots att hela romanen egentligen bygger på modern kommunikation.
Det finns flera intressanta teman i boken, och de kretsar kring bilder av kärlek, passion, galenskap och föräldraskap – traditionellt kvinnliga domäner, men Lina Forss försöker ge huvudpersonen Agnes otraditionella ingångar och lösningar. Ändå fastnar alltsammans i ett geggigt klaustrofobiskt mischmasch. Vad passionen kan göra med en människa och hur allt man byggt upp under ett liv plötsligt kan komma att sakna betydelse. Hur tabubelagt det är att som kvinna känna distans och känslomässig inkompetens i förhållande till sina barn. Vad en graviditetspsykos kan innebära. Hur ett patriarkalt äktenskap sakta men säkert bryter ner förutsättningarna för ”äkta” kärlek. Hur man aldrig kan fly undan sina barndomstrauman. Här ett axplock av alla stora och livsavgörande frågor som vill rymmas men inte ryms i "Agnes hjärta Edward".
Kanske är grundbilden helt enkelt alldeles för banal: Agnes, som är författare och borderlinepersonlighet möter Edward som är uppburen flergångsfrånskild konstnär. På en vernissage där Edward ställer ut ”komplicerade kvinnoporträtt” möts deras blickar – och ödet beseglas för alltid. Jag är väl helt enkelt inte mottaglig för det överromantiskt kitschiga i den bilden: ska de inte PRATA med varandra innan de blir hals över huvud dödligt förälskade? Att det sedan är Agnes som går under av denna totalmissriktade distanspassion som större delen av romanen utspelar sig via ganska intetsägande sms blir bara för mycket, och det som kunde ha blivit ett alternativt kvinnoporträtt går efter några egensinniga kringelikrokar till slut in i den flärdromantiska könsfällan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus