"Var är hjärtat, syftet, moralen?"
HD:s kulturchef Gunnar Bergdahl har skrivit ett öppet brev till
författarpseudonymen Lars Kepler.
Hypnotisören
Lars Kepler
Albert Bonniers Förlag
Utkommer i dag (24.7)
boken.
Till
Lars Kepler
c/o Bonnierhuset
Stockholm
Bäste ”Lars”! Jag heter Gunnar Bergdahl och har nu läst din kriminalroman Hypnotisören. Det skedde med minst sagt blandade känslor. Det är något obehagligt med att en så obehaglig bok saknar avsändare. Att skriva under pseudonym är nu inte helt ovanligt. Allra minst på det genomkommersialiserade litteraturfält där du nu tar plats med hjälp av storförlagets samlade propagandainsatser. Jan Arnald/Arne Dahl eller Joyce Carol Oates/Laura Kelly, ingen kan väl missunna etablerade författare att anonymt testa sin förmåga att skriva i just denna genre och sälja lite fler böcker. Men här förefaller mig din anonymitet mer vara en uttänkt plan för att ytterligare bygga på hajpen – ”aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med sådan framgång”, som det står på ditt omslag. Reklamtrummorna har mullrat i månader och för den som var intresserad fanns det möjlighet att ”intervjua” dig ”Lars Kepler” via mejl inför den stora utgivningsdagen. Nu ska minsann Bonnierförlaget skaffa sig sin egen Stieg Larsson. Sju böcker ska det visst bli. Produktiviteten är hög på 32:a våningen i Bonnierskrapan. För du har väl läst Per Wahlöös skoningslösa uppgörelse med förlagsbranschens sätt att hantera kritik och kreativitet från tidigt 60-tal?
”Hypnotisören” är en bok som känns genuint konstruerad. Låt oss titta på intrigen. I centrum står den stackars pillerätande hypnosexperten Erik Maria Bark med sitt krackelerande äktenskap och sin snart kidnappade tonårsson med blödarsjuka. Här finns en 15-årig psykopat med övermänskliga krafter som reser sig från vilken medvetslöshet som helst för att köra skalpellen i närmsta vuxen och springa ifrån polisbilar och helikoptrar. Här finns snedvriden sexualitet och lite lagom av den vanliga sorten. Här finns en samling mentalpatienter som i samverkan kan genomföra de mest komplicerade brott. Här finns en allseende och allvetande, diffust tecknad poliskommissarie som, får man förmoda, ska vara den felande länken till alla de kommande årens bästsäljare. Stilmässigt har du haft dina uppenbara förlagor. ”Lars Kepler” skriver ett, som det brukar heta, effektivt språk som inkluderar tempusskiftningar och en längre ”förklarande” tillbakablick i jagform för att ”utveckla huvudkaraktären”. Här finns massor av blod och död och elände och incest utvräkta över 570 sidor.
Det är bara några små detaljer som saknas. Som ett hjärta, ett syfte, en moral.
”Hypnotisören” är en roman vars enda bärande idé förefaller vara att sälja. Den är medvetet cynisk som en löpsedel kan vara. Varför ”Lars”? Ditt Sverige, där de stackars hypnotisörerna inte är uppskattade efter förtjänst, där förortsungarna är en samling galningar som styrda av onda Pokemon-krafter knuffar äldre pensionerade poliser framför bilar, där dårarna måste låsas in mycket bättre och helst för evigt, där man helt enkelt inte kan gå ut utan att riskera liv och lem, är en iskall plats på jorden. Och du ”Lars” förefaller tycka att det är helt okej. Här finns ingen medkänsla med någon. Ingen förståelse för den vedervärdiga mannen från Säffle och hans släktingar i vår tid. Ingen empati. Inga insikter. Men det behövs kanske inte i din värld där girigheten är drivmedlet och försäljningssiffrorna grejen. Bara det lönar sig kan man skriva vad som helst. Din roman skildrar ”en skrämmande kedja av händelser som obevekligt tar sin början”. Och sex delar till ska det bli. Jag hukar mig redan, medan du laddar om.
Du ”Lars”, jag får för mig att du är en multipel person. Du gillar ju sådana. Du är kanske en hel liten grupp av drivna såpaförfattare, trimmade i manusskolor, formade av tittarsiffror som sitter där uppe på den 32:a våningen och turas om att hitta på hemskheterna.
De framgångsrika svenska kriminalförfattare ”Lars Kepler” stilmässigt försöker efterlikna – Stieg Larsson eller Henning Mankell eller Roslund/Hellström – skrev/skriver för att göra världen aningen bättre genom att skildra den. ”Lars”, din roman gör den aningen sämre.
Med hälsning
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus