Vid förnuftets rand
Är C G Jungs teorier om ett kollektivt medvetande flum? Tvärtom, tycker Jenny Maria Nilsson.
Coniunctio 2009 Ande och Materia – Årsbok för analytisk psykologi och kultur
Redaktör Otto von Friesen
Svenska C G Jung stiftelsen
boken. Det är att vara i bildat sällskap att läsa de 13 författare som skrivit detta års utgåva av Coniunctio – Jungsällskapets årsbok. Coniunctio är den förening mellan människans gudomliga själ och hennes kropp som finns beskriven bland annat av lärjungen Paulus och som psykiatrikern C G Jung lyfter fram i sina teorier kring mänskligt psyke. En annan förening är den mellan verklighet och mystik. Författarna är förankrade i det filosofer ibland kallar livsvärlden, men försöker därifrån omfamna den svårdefinierade sfär av mystik som Jung delvis ägnade sitt liv åt.
”Om tidsandan”, en text av Jung, inleder boken: ”Den [tidsandan] är mer en fördom, en känslomässig tendens som omedvetet påverkar mindre medvetna personligheter; en känsla som med överväldigande suggestionskraft drar dem till sig.” Smaka på den, kanske borde vi inte göra nyskapandet till ideal? Tidsandan var månne det Jean Bolinder motsatte sig när han hatade alla sina lärare i gymnasiet på 1950-talet. Så fick han Sveriges stora Jungintroduktör Ivar Alm, död 1973, som magister i kristendom. Under titeln ”Död, var är din udd?” har Bolinder skrivit om sitt möte med och sina intryck av denne Alm – en fin egen berättelse om att växa in i sin tankeförmåga.
En vän som forskar på hjärnan säger att individer med stor aktivitet i pannloberna är benägna för esoteriska upplevelser. Jag är nog av det slaget och kanske är det därför jag känner intuitivt för Jungs hypoteser, hans tankar om kunskap nedärvd i människan och existensen av ett kollektivt medvetande med gemensam symbolvärld tycks mig rimliga.
Susanne Gieser skriver i en essä som handlar om Alm att: ”varje människa går sin egen väg och når sin Gud och sin fulländning på sitt eget unika sätt”. Låter det som New Age? Tvärtom, Jung är antitesen till ytlig nyandlighet. Gör för all del inte misstaget att tro att Jungs hypoteser kring det mystiska är flum. Medan Freuds ”vetenskapliga” idéer åldrats till knasighet så används jungiansk beteendevetenskap alltmer, bland både chefsrekryterare i slips och psykiatriker.
Chefredaktör Otto von Friesen skriver i en introduktion till de 17 fotografier av Gunnar Smoliansky som samsas under namnet ”Människan och tingen”: ”Konstnärens oundgängliga uppgift i vår tid är att ur det kollektivt omedvetnas mörker framkalla de bilder vi behöver för att undvika blindskären på vår egen inre färd, men också på den gemensamma resa vi kallar historia.” Det är bra! Likaså är Smolianskys fotografier, tagna mellan 1957 och 2002, magiska, råa men sofistikerade, genomträngande men sköra, som om de bildar en jungiansk väv med ett budskap om de gåtor som omger oss.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus