In i ramadan
Denna helg – exakt när beror på hur man räknar – inleds muslimernas fastemånaden ramadan. Islamologen Rickard Lagervall har läst en bok om som kommer ut i dag hur svenska muslimer upplever den.
Bildmaterial
Ramadan – en svensk tradition
Red Jenny Berglund och Simon Sorgenfrei
Arcus förlag
Utkommer i dag
boken. Denna helg inleds den muslimska fastemånaden ramadan. Ramadan har de senaste åren alltmer börjat uppmärksammas av det svenska majoritetssamhället. De stora dagstidningarna har ramadanbloggar och livsmedelsaffärerna säljer mat avsedd för iftar, brytandet av fastan efter solnedgången. Denna nya medvetenhet har emellertid uppenbarligen inte trängt in i alla sektorer i det svenska samhället. När religionshistorikern Anna af Burén ringde runt till ansvariga för äldrevården i Stockholm och frågade hur de uppmärksammar ramadan förstod flertalet inte ens frågan.
Ramadan betraktades, till skillnad från julafton, som en religiös högtid och därför inte som inkluderad inom de ”sociala behov” som äldreomsorgen enligt de statliga direktiven ska tillgodose. Till slut hittade hon ett äldreboende i Rinkeby som uppmärksammar de äldres högtider. Om detta berättas i en artikel i antologin Ramadan – en svensk tradition (Arcus förlag), redigerad av religionshistorikerna Jenny Berglund och Simon Sorgenfrei och som påpassligt nog släpps inför ramadans inledning.
Boken består av elva korta artiklar av tio religionsvetare byggda på deltagande observation och intervjuer med svenska muslimer under ramadan förra året. Jenny Berglund diskuterar hur såväl kommunala skolor som muslimska friskolor reagerar när barnen vill fasta men både föräldrar och lärare anser att de egentligen är för unga. En vanlig kompromiss är att barnen får fasta på förmiddagen.
I bokens artiklar får vi möta svenska muslimer från Umeå i norr till Helsingborg i söder. Samtliga informanter menar att fastan är ett påbud som bör följas. Det är emellertid etablerat i islamisk tradition att sjuka, gravida, barn, resenärer och de som utkämpar jihad inte behöver fasta. Om man drabbas av ett temporärt hinder bör man emellertid ta igen det senare. 1960 bröt Tunisiens president Habib Bourguiba fastan på dagtid genom att offentligt dricka ett glas juice. Han menade att uppbyggandet av den nyligen självständiga staten var att betrakta som jihad och därför en religiös plikt för medborgarna som gick före fastan. Berglund intervjuar en kvinnlig elitidrottare som har tagit det svåra beslutet att avstå från att fasta. Hon menar att hon kan tjäna islam bättre som förebild för unga muslimer om hon lyckas bli världsmästare.
Flera av kvinnorna på äldreboendet i Rinkeby, vilkas bräckliga hälsa är ett fullgott religiöst skäl för att inte fasta, uttrycker ändå sin frustration och sorg. Flera informanter säger sig tidigare ha praktiserat ramadan på ett oreflekterat sätt men har på senare tid börjat fundera över dess djupare religiösa innebörd. Hit hör först och främst solidaritet med mindre bemedlade och ett lika centralt inslag som fastan är att ge allmosor.
Även en kvinna som bestämt sig för att fasta för första gången på tjugo år är fast besluten att denna gång hålla fastan till punkt och pricka. Genomgående är en pragmatisk inställning till såväl ramadan som andra religiösa plikter, vars uppfyllande måste anpassas till praktiska förutsättningar. Alla beskriver ramadan som en glad familjehögtid präglad av social gemenskap.
Mina muslimska bekanta ger ibland, ofta med en god portion humor, uttryck för en ramadanångest som motsvarar den traditionella svenska julångesten. Folk blir griniga när blodsockret sjunker och de ständiga besöken av vänner och bekanta när fastan bryts efter solnedgången upplevs inte alltid som något odelat positivt.
Det man kan sakna i boken är skildringar av denna skillnad mellan ideal och praktik och av mer ljumma muslimers halvhjärtade inställning till fastan som de bryter genom att smygröka eller dricka ett glas vatten. Att låta bli att röka under dygnets ljusa timmar är för många inbitna nikotinister en större uppoffring än att avstå från mat och dryck.
André Möller ger i sin avhandling "Ramadan in Java. The Joy and Jihad of Ritual fasting" en målande skildring av hur cigarettpaketen som på en given signal plockas fram omedelbart efter kvällsbönen som signalerar brytandet av fastan. De beskrivningar bokens informanter ger av ramadan tenderar att bli något idealiserade, kanske för att de tillhör den frommare andelen av Sveriges muslimer eller för att samtalen skett just under ramadan och att de uppfattat sig själva som talespersoner för muslimer och normativ islam.
Det skulle även vara intressant med en diskussion om hur tidpunkten för ramadan fastställs. De flesta menar att nymånen måste ses med blotta ögat och om det är mulet förlängs föregående månad med en dag. Det finns olika åsikter huruvida datumet ska fastställas efter när nymånen ses i Sverige, hemlandet eller Mecka. Det turkiska religionsministeriet och det Europeiska fatwa-rådet fastställer datumet med astronomiska beräkningar. Muslimer i samma stad kan därför inleda och avsluta ramadan olika dagar.
Jag rekommenderar ändå boken för allmänt intresserade och för folk som möter muslimer inom vård, skola och omsorg. Ramadan är redan en svensk tradition och den kommer att rotas allt djupare för varje år som går.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus