Ekvilibristiska miniessäer med svans och knorr
Bildmaterial
notes for soloists
Cia Rinne
OEI editör
boken. Länge hade jag ett vykort med följande text på kylen:
answer this question carefully:
o yes o no
Enkätformen tycks given, ja- och nejalternativen likaså. Bara en liten grej som saknas: själva frågan… En påminnelse, javisst – men om vad? Den här öppna och på en gång både enkla och mystiska formen, är poeten Cia Rinne som i ett nötskal.
Lägg därtill att engelskan bara är ett av de språk hon bearbetar i ett poetiskt och semantiskt ytterst expansivt och ekvilibristiskt projekt där språkgränserna ständigt prövas och överskrids, så har du något av hennes egenart. Det är engelska, tyska, franska, spanska, svenska och italienska – och så något mer; ett överflöd. Poesi. Rörelsen mellan ord och meningar pågår ständigt, och ljudet, ljudandet, är den bro som hela tiden förbinder språken sinsemellan, och knuffar förståelsen och associationerna vidare.
Citatet på vykortet ovan är hämtat från Rinnes debutdiktsamling, ”zaroum”, från 2001. Men i det digitala poesiverket ”archives zaroum”, som finns publicerat på afsnitp.dk, återkommer det, och läsaren/brukaren kan själv klicka på antingen det ena eller det andra svaret, samt på andra vis sätta dikterna och dess ord-bilder i rörelse.
I och med det digitala formatet försvinner boksidans linjära karaktär delvis, och ersätts istället med en annan sorts lingvistisk lekfullhet, en öppnare ordning, på många sätt kongenial med Rinnes projekt. Men medan boken och webbsidan stödjer sig på bokstävernas och ordets visuella aspekter, är de ljudliga aspekterna frånvarande. Och det är trots allt ljudlikheterna Rinne utgår ifrån.
Bäst gör sig med andra ord Rinne live. Uppläsningens vokala form funkar bäst av den enkla anledningen att ljuden då fusionerar omedelbart, språken flyter in i varandra på ett sätt som bokstäverna i sina olika kombinationer bara delvis kan härma eller försöka hinna upp. Som åhörare drabbas man av den spöklika erfarenheten att inte riktigt veta vilka språk det är som talas – och ändå liksom begripa.
Här är det lätt att i zaroum höra en högst personlig tolkning av de ryska futuristpoeternas transrationella språk ”zaum”, med ett samtidigt eko av tyska ”warum” (varför).
I dag, åtta år efter ”zaroum”, är Cia Rinne alltså tillbaka på boksidan: på svenska förlaget oei editör utkommer nu i ett tunt och sparsmakat häfte hennes andra diktsamling, notes for soloists – som för paradoxens skull inleds med ”notes for two”. Då kan det se ut såhär:
”1
one
ohne
oh no
ono
on
o.
(oh no)”
Eller i ”notes for censorship”: ”to x or // not to x”.
Underfundigheten finns kvar, liksom vitsarna. Språkspelet parat med existentiella frågor i miniessäer med knorr, som ovan, med foten i en avantgardistisk tradition av såväl konst som litteratur och musik.
Men trots bokens sparsmakade karaktär, undrar jag ibland vad som hade hänt om Rinne renodlat dikterna ännu mer och försakat en eller annan vits eller fiffig poäng. Här kommer de liksom svansande tätt efter varandra, den ena mer charmerande än den andra, utan något riktigt andrum. Rinnes språkliga ekvilibrism riskerar då att uppfattas mer som en exercis än något annat – och att hon är briljant, det vet jag ju redan.
Jenny Högström
Fotnot:
Lek med Cia Rinne på: http://www.afsnitp.dk/galleri/archiveszaroum/archiveszaroum.html
Lyssna på Cia Rinne på: http://www.archive.org/details/Audiatur_2007_28.09.07
eller http://www.archive.org/details/Audiatur_2007_30.09.07
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus