Litterärt sjukhusexperiment
Boken. Jag har ingen personlig erfarenhet av förlossningskliniker, men väl av vindlande, dunkla sjukkorridorer om natten, doften av antiseptiskt medel och lakan vikta med knivskarp precision. Det kan tyckas vara en svårfångad bild, men Måns Wadensjö lyckas i sin debutroman Förlossningen sätta fingret på brännpunkten – att det sällan är mödrarna som kommer för att föda som befinner sig i centrum, inte heller barnen. I stället ligger fokus på en väldig apparat, styrd av komplicerade regelverk, en som snurrat så länge att det är omöjligt att föreställa sig att den någonsin skulle kunna stanna av eller slockna.
Efter en praktikperiod på förlossningskliniken på Danderyds sjukhus debuterar den tjugo år gamle författaren med en drygt åttio sidor lång beskrivning av en sådan avdelning någonstans i Sverige. Wadensjös förlossningsklinik skulle kunna utgöra en utmärkt fond åt vilken skräckberättelse som helst, och emellanåt är beskrivningarna mycket riktigt nästan filmiskt utformade – ljussättning, ljud och fokus är tydligt definierade i korta, laddade scener – avskalade nästan all dialog - som flimrar förbi.
"Förlossningen" är inte en berättelse i vanlig mening, den kan inte heller till fullo räknas till den experimentella prosan – mest rättvist är nog att kalla Wadensjös text för en undersökning. Den är ett utforskande av förlossningskliniken som en mikroskopisk beståndsdel av vårdapparatens enorma system, samtidigt som den är en miniatyrmodell av detsamma. Men framför allt säger den någonting om konstruktionen som detta system vilar på; sjukhuskorridorer och lakan, visst, men viktigare: tankesystem, värderingar och i botten en sträng Regel som förordar disciplin och motsätter sig varje form av avvikelse.
Den oskrivna Regeln, som sägs sitta i väggar, dofter och innött i varje ting är enbart en konstruktion, en abstrakt tanke och kan liknas vid de osynliga lagar som styr en mänsklig organism. Helheten är här, liksom hos människan i hennes alla lager, större än summan av dess konkreta delar. För att till fullo förstå Regeln räcker det inte att beskriva dessa olika beståndsdelar, materiel, formella regelverk; det är atmosfären och en abstrakt, svårdefinierad mentalitet som är dess innersta kärna.
Den här typen av undersökande texter, där berättelsen (eller rättare: handlingen) underordnas formexperimentet och undersökandet av språket prioriteras, riskerar att efter de senaste årens outsinliga ström av så kallad skrivarkursprosa kännas lite… tja, trött.
Men "Förlossningen" är ett experiment på flera plan som trots allt känns angeläget, genomsyrat av en äkta lust att med språkets hjälp tränga in i och förstå en liten del av världen som, eftersom den handlar om det mest grundläggande mänskliga, att födas till människa, ofta ter sig märkligt isolerad från densamma.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus