Strimmor av ljus
Vår medarbetare Kristian Lundberg utkommer med ”yarden”, en självbiografiskt anlagd berättelse om samtiden, klassförtrycket och skrivandet. Vi bad författaren och Sydsvenskans kritiker Anneli Jordahl att läsa.
Bildmaterial
Kristian Lundberg.
yarden
Kristian Lundberg
Symposion
boken. Under 1900-talet fanns en framåtrörelse i svensk litteratur. Starka sociala rörelser förbättrade tillvaron för svenskarna. En stor del av befolkningen klev ur fattigdomen och blev välbeställd arbetarklass och medelklass. Kerstin Ekman, Sara Lidman och Elsie Johansson är några av många författare som skildrat hur välfärdssverige växte fram.
Men mycket har hänt under de senaste tjugo åren. I berättelsen om tillståndet i Sverige märks en bakåtrörelse. Klassresorna tenderar att gå nedåt, medelklassen proletariseras; det finns inte längre tjänster som motsvarar alla akademiska utbildningar.
Johan Kling skildrade detta i filmen ”Darling” där den arbetslöse medelålders ingenjören och den unga Östermalmstjejen i ekonomiskt trubbel blir arbetskamrater på Mc Donald’s. Per Johansson beskrev det i den suveräna romanen ”Göteborg i päls” där en ung kille med akademiska studier bakom sig försörjer sig som diskare. Han går nära kroppen, hur den bryts ner. Värk, eksem, trötthet. Sådant som de svenska klassiska proletärförfattarna gestaltade kroppsarbetet.
I Kristian Lundbergs självbiografiska berättelse Yarden är arbetsmarknaden ännu dystrare, diskjobb i Malmö är så eftertraktade att det är omöjligt för honom att få ett sådant. Lundberg är pank och skuldsatt efter att ha förlorat uppdrag som kulturskribent och kritiker. Incidenten då han gav nedgörande kritik åt en bok som ännu inte kommit ut nämner han inte, utan anger att det var kultursidornas åtstramningar som ledde till ekonomisk panik. Utan utbildning är han hänvisad till de mest beklämmande påhuggen. Får ett jobb i Malmö hamn, på en parkeringsplats där han tvättar bilar i regn, blåst och vinterkyla. Ensam svensk bland välutbildade invandrare. Down and out.
Kroppen åldras på bara tretton månader.
”Yarden” är ett svart och glödande existentiellt drama där allt ställs på sin spets. En baklängesresa med ett förtätat grubbel om frihet och fångenskap och arbetets värde. Outsiderns stilla vrede över hur samhället har förändrats. Individen sköter sitt. Den fattige får skylla sig själv. Vi monteras bort, förs undan, ungefär som när man stryker rent en bordsskiva och låter smulorna ramla ner på golvet ...
”Yarden” kunde vara fullständigt deprimerande om inte Lundbergs bibliska strimmor av ljus sökte sig in i mörkret. Här finns en älskad son, en gemenskap och hjälpsamhet arbetarna emellan. Så det dagliga skrivandet som ett behov starkare än födan. Pennan som formar bakåtrörelsen, den utsatta uppväxten med en klassresande far som förnekade barnen. En schizofren mor som inte förmådde hålla en vardagsekonomi. Barnet som sökte bedövning: droger, sprit.
Lundberg rör ständigt vid samma motiv i sitt skrivande – dikter, romaner, deckare – men här är han naknare och mer drabbande är någonsin.
Jämte ”Yarden” framstår det mesta som skrivs på svenska som andefattigt: fake och koketteri.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus