En litterär tidsmaskin
Bildmaterial
Toni Morrison.
En välsignelse
Toni Morrison
Översättning Kerstin Hallén
Forum
boken. Toni Morrison fick, som den första svarta kvinnan, 1993 Nobelpriset i litteratur. Detta väckte så mycket ont blod att hennes hem blev nedbränt efter att hon mottagit priset. Succéromanen "Älskade", som också blev filmatiserad med Oprah Winfrey i huvudrollen, var tillägnad "Sextio miljoner och mer". Alltså alla de svarta människor som dog i slavhandeln från 1500-talet och framåt. "Älskade", av somliga kallad spökmelodram, handlar om Sethe, en svart kvinna i slutet av 1800-talet som hemsöks av anden till det barn hon dödade för att barnet skulle slippa bli slav.
Förra året kom "A mercy" ut i USA, nu på svenska med titeln En välsignelse ( som faktiskt har en lite annan betydelse än "mercy" som betyder nåd, barmhärtighet).
Boken, som av Forums förlag beskrivs som en prolog till "Älskade", utspelar sig på 1600-talet på en liten farm i norra Virginia hos den holländske ättlingen Jacob Vaark, agent för Västindiska kompaniet. Trots att Vaark avskyr handeln med slavar tar han, som delbetalning för en skuld, sig an en flicka vid namn Florens. Hon har fått lära sig att läsa och skriva och på olika sätt kan hon vara till nytta. På gården finns också hustrun Rebecka, som flytt slummen i London, indiankvinna Lina och en förvirrad svarta flicka med trassligt hår, Sorg.
Inledningsvis berättas hur Florens mamma Florens faller på knä och bönfaller Jacob Vaark att ta hennes dotter. Orsaken är att hon i Vaarks ögon ser medlidande och barmhärtighet och hoppet om ett bättre liv för dottern. Händelserna tar emellertid en mycket sorglig vändning; Vaark dör i smittkopporna. Också hans hustru blir sjuk och gården isoleras från deras närmaste grannar, de religiösa anabaptisterna. Hustrun skickar ut Florens på en ensam expedition för att skaffa medicinsk hjälp. Dessvärre hos den man som Florens redan har en sexuell relation med och vurmar för, smeden.
Morrison skriver med en utpräglad synvinkelteknik, med långa inre monologer, ibland med dialektala vändningar. Först får vi höra Vaarks version fram till sin död, sedan Linas, hustrun Rebeckas, sedan några andra bifigurers, till sist berättar Florens om sin långa vandring; hon börjar skriva ner sin historia på den vägg som omger henne med en vag förhoppning om att det ska nå modern.
På romanens sista sida talar Florens mamma om varför hon avyttrade dottern och formulerar sitt credo: att få makt över en annan människa är hårt; att slita åt sig makten över en annan människa är fel; att ge en annan makten över sig själv är orättfärdigt. Läsaren får lägga ihop pusslet, knyta ihop trådarna och göra sig själv till den allvetande berättaren.
Oundvikligen ser man hur mycket Morrison i sitt sätt att skriva är påverkad av William Faulkner. Inte minst han sydstatsinteriörer med degenererade vita aristokrater, dårar, kriminella samt livskraftiga men vidskepliga svarta människor som framstår som förlorare men ändå vinnare i det darwinistiska spelet. Faktum är att Morrison på 50-talet skrev en avhandling i litteratur om självmordet hos William Faulkner och Virginia Woolf, två av den modernistiska prosans verkliga pionjärer.
Morrisons verkliga styrka ligger i hennes förmåga att fånga in läsarens i en annan själs tankebanor och att levandegöra det förflutna, både de materiella och de mentala villkoren för fyrahundra år sedan.
En litterär tidsmaskin som ger oss nycklar till varför USA ser ut och fungerar som det gör idag.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus