Örat mot känslorna
Bildmaterial
Pija Lindebaum
barnboken. Va, har du inte lakan med dig, sa min bästis mamma första gången jag skulle sova över. Så pinsamt! Jag föreställde mig genast mamman rusande mellan familjens fem sängar, famnen full av tunnslitna lakan, och en gammal tvättmaskin. Och när min egen dotters bästis skulle sova över hos oss grät hon på natten och inget vi kunde hitta på hjälpte. Hon måste bara hem.
Ett litet barn har inte erfarenheter nog att generalisera utifrån, så att det någorlunda kan förutse hur en ny upplevelse kommer att kännas. Att sova över är en sådan där stor och viktig upplevelse som barn längtar efter och som sällan är så enkelt rosaskimrande när den väl blir av.
Pija Lindenbaums augustprisnominerade Siv sover vilse är full av tydliga, mycket små sociala markörer som definierar mötet mellan lilla Siv och Cerisia, som hon kommer hem till första gången när hon ska sover över. Siv berättar själv, till exempel att Cerisias bror heter Elme – "själv heter jag bara Siv". "Bara Siv". Tydligen finner hon Cerisia, med det märkvärdiga namnet, och hennes hem och familj överraskande annorlunda.
Siv kan inte fort nog få iväg sin pappa hem men när han väl gått växer hallen flickorna står i alldeles oproportionerligt och Sivs leende mun försvinner. Hon noterar vilken av de jättemånga dörrarna som är ytterdörren, "så jag vet vart man går hem". Hon presenteras för gammelfarmor som inte säger ett ord till henne och tittar konstigt i taket och familjens gamla hund som har en äcklig knöl på huvudet och fäller som en fontän. Hon har inte alls lust att gosa med honom och genast konstaterar Cerisia att Siv inte är någon djurvän. Snart förstår vi att den stora skillnaden mellan flickorna inte handlar så mycket om konstnärlig heminredning och ovanlig mat utan om den enas känslighet och den andras egoism.
På natten blir det annorlunda, både skrämmande och kul. Som så ofta hos Pija Lindenbaum rycker fantasin ut i djurform, här ett par busiga, brottande bråkstakar (grävlingar, men det nämns inte i texten) i röda stövlar och sopar det socialt och psykologiskt knöliga under mattan en stund. Motivet minner om böckerna om Gittan, om småpapporna (de små stövlar) och om gråvargarna som också gillade att lekbrottas. Lägenheten förvandlas till en äventyrlig plats med omvända proportioner, upplösta perspektiv och mättade färger. Cerisia och Siv flyttar över till bråkstakarnas nattläger under köksvasken och där hittas de på morgonen när det är dags för Siv att följa med pappa hem.
Det var roligt där under vasken, en stund, men på hemvägen konstaterar Siv enkelt, "nu har jag sovit över. Det var inte så jättekul". Det känns som om hon vuxit minst ett år på den upplevelsen.
Pija Lindebaum är begåvad på många sätt, som bildkonstnär och ordbehandlare, men det är hennes förbluffande öga och öra för hur det är att vara ett känsligt barn, en Siv, inte en Cerisia, som gör hennes bilderböcker till extra stora upplevelser.
Hon har vunnit många priser och också tidigare varit augustnominerad, 2006 med "Lill-Zlatan och morbror raring". "Gittan och gråvargarna" vann priset år 2000. I år har hon nominerats i barn- och ungdomsfacket tillsammans med Zulmir Becevic ("Svenhammeds journaler"), Elvira Birgitta Holm ("Månskensvargen"), Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman ("Skriv om och om igen" ), Cilla Naumann ("Kulor i hjärtat"), Sofia Nordin ("Natthimmel ").
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus